Jag vet att det var ett tag sedan jag skrev här på Berlinbloggen, men det har varit så många tankar och funderingar i omlopp. Vad ska bloggen tillföra? Vem ska läsa? Varför skriver jag och hur? För det är ju så med bloggar och bloggare, utan läsare är det inte så himla spännande. Insåg för en tid sedan att en bloggare är lite som en skådespelare. Man vill interagera med en publik på något sätt. Veta att någon lyssnar/läser och mest av allt få igång någon slags kommunikation. Det är det jag brinner för. Samtalet.
Under en tid har jag gått en kurs som heter Gör din grej. En 10 veckors upptäcktsfärd inom mig själv för att hitta de där godbitarna som jag inte sett förut. Jag har frågat vänner och före detta kollegor vad de tycker och tänker om mig. Jag har gjort personlighetstester och listat mina intressen och passioner. En sak som då – äntligen! – hände var att jag insåg en stor betydande sak om mig själv. Jag är en berättare! Jag älskar att berätta om saker jag varit med om, saker jag sett och upplevt. Inte för att jag vill skryta om mitt fantastiska liv eller stå i rampljuset. Nä, av den enkla anledningen att jag vill dela med mig av mina glädjeämnen. Kanske kan mina upplevelser, tankar och drömmar inspirera någon annan också. Kanske vill du som läser detta också uppfylla dina drömmar, men känner dig lite ensam. Ibland vet man ju inte heller var man ska börja. Ofta säger folk ”Följ ditt hjärta”, men om man inte är van att göra det är det svårt att förstå hur man gör och vad det innebär. Där hoppas jag kunna inspirera.
Nu har jag bott i Berlin i drygt 1 år. För 3 år sedan hade tanken aldrig ens slagit mig. ”Bo i Berlin!? Är du galen??” hade jag nog sagt till den som påstått något så befängt. Men här är jag nu och tar mig steg för steg mot nästa dröm. Följ gärna med mig om du vill. Jag har mycket att berätta 😉