Nu blir det lite långt, men det är märkligt hur man kan utveckla rädslor – eller kanske låta dem blomma ut? – i vuxen ålder. Jag hade tid hos tandläkaren idag och det är verkligen inte jobbigt. Ändå är jag skrajare än någonsin och jag tror att det har att göra med geggan de tar tandavtryck med.
Som med så mycket annat så finns det för- och nackdelar med det svenska respektive tyska systemet. Här är kontroller gratis och jag får också en ny bettskena via min Krankenkasse varje år. Däremot vet jag inte när sist jag fick mina tänder röntgade. (De verkar inte röntga i onödan i Tyskland.) Och hål har jag nästan aldrig, så det borde verkligen vara en baggis att gå dit. Nope.
Min skrivbok på jobbet
Idag sa jag till om geggan och att det är obehagligt för mig när de gjuter av överkäken. Ibland nuddar de med klägget i gommen och då reagerar min kräkreflex direkt! Sagt och gjort, tandläkaren beslöt sig för att bedöva området lite lätt med en lång pinne. Hahaha! Det skulle hon inte ha gjort – för jag knuffade undan hennes hand 😂
Jag var inte ens medveten om vad jag gjorde, men hon hann ändå svepa runt i gommen så jag tappade lite känsel. Däremot högg jag bort den lilla bomullstussen hon gnuggade med. GNAP! Kvar var bara pinnen. Fast jag fick ut tussen med hjälp av tungan och sedan gick processen rätt så bra faktiskt 😅👍
Tandläkarskräck efter klimakteriet?
Utsattheten jag översköljdes av i början här i Berlin, när jag var tvungen att hantera så mycket nytt, den kan drabba mig igen i vissa situationer. I samband med klimakteriet kan kvinnor plötsligt uppleva en skörhet de kanske inte känt förut. Den kopplingen gjorde jag i alla fall då och stresståligheten är annorlunda nu. Det krävs ganska lite för att skaka om mig.
Hos tandläkaren är det något med att inte kunna göra sig förstådd, medan personerna runt omkring pratar ett ”främmande” språk, som kan trigga mig. Och känslan av att inte veta vad som kommer hända. Jag tycker nämligen att de är dåliga på att berätta det. Önskar att den underbara kubanska tandhygienisten kunde ha kurs med de andra kvinnorna. Hon var underbar! ❤️
Men allt gick bra och jag får hämta min nya bettskena om en vecka. Hepp! 😁
Jag är inte ensam om att triggas av rubriker, ingresser och inlägg på sociala medier. De är till för att få oss att reagera, klicka och interagera. En del säger att det bidrar till polariseringen i samhället och jag säger inte emot, men ibland måste man bara få förfasa sig över hur folk uttrycker sig. Speciellt om de uttrycker sig nedsättande om Berlin…
Denna text kommer alltså till på tal om att gå för långt. När jag ändå klagade på Svenska ambassadens arkitektur kan jag nämna en text jag såg flimra förbi. DN:s nya Berlinkorrespondent Anna-Lena Laurén hade skrivit om sitt första möte med Berlin och ingressen löd ”En skräpigare stad än centrum i Berlin har jag aldrig sett”.
Den korta frasen fick mig att resa ragg. Inte för att det inte är sant. Berlin kan vara skräpig och skitig. Nä, det som irriterade mig var att det kom från en nykomling.
RAW Gelände: Är det här skräpigt, eller?
Vilket ”centrum” menar hon?
Jag erkänner att jag har fördomar, men de stockholmare jag mött här har varit fisförnäma. Vet inte om Laurén kan räknas som stockholmare, men hon har jobbat på stora dagstidningar i Sverige (oftast med kontor i Stockholm). Do the math. (Or don’t.)
”Vad är problemet?”, kanske du undrar. Jo, hennes första misstag är att prata om ”centrum”. Den som känner Berlin vet att det finns flera platser som kan kallas ”centrum”. Vilket menar hon? Det kan jag tyvärr inte ta reda på utan att köpa tillgång till artikeln.
Inte alla har haft 200 år av fred och välstånd
Det andra som jag hakar upp mig på är att hon klagar på skräpet. Visst kan berlinarna själva producera skräp, men inte sällan är det turister som skitar ner. Som på andra populära resmål driver de runt i stora horder, inte sällan fulla och högljudda. Givetvis inte alla turister, men tillräckligt många.
En tredje sak är att det kostar att hålla rent. Berlin har kallats ”fattigt men sexigt” och det finns helt enkelt inte pengar till att – som i Sverige – hålla efter alla partydjur som drar genom stan. Dessutom finns det en charm i att Berlin inte är så välkammad och tillrättalagd. Det brukar faktiskt vara det första som svenskar förälskar sig i.
Ta seden dit du kommer!
Nåväl. Den goda Anna-Lena kan ha låtit texten ta en helt annan riktning utan att jag vet om det, men jag erkänner att jag triggas – även av rubriken. Hon börjar med att klaga på att folk reagerar när hon presenterar sig med sitt förnamn. Visst, vi har alla varit där. Skrattat i mjugg åt ”Frau/Herr” hit och dit, men vad hände med att ta seden dit man kommer?
Jag förväntade mig faktiskt mer av en korrespondent för Sveriges största morgontidning (även om det råkar vara DN 🙄), särskilt av en person som bott i många olika länder.
Jaja, det är bara att tugga i sig. Det säljer väl att börja med att klaga och gnälla, något jag aldrig skulle göra… 😉
Idag var det Warntag i Tyskland, då man testar det vi i Sverige kallar ”Hesa Fredrik”. Jag tror att jag nämnt tidigare att många sirener i Berlin förstördesunder kriget, eller så plockades de bort av andra skäl. Troligtvis för att ingen någonsin ville höra det ljudet igen…
Första gången de varnade för testning i Berlin hörde jag inga sirener, inte ett ljud. Det var absolut knäpptyst hos mig, men sedan förra året får jag varningarna i mobilen.
Signalen skulle komma kl. 11.00 så jag skulle i alla fall vara vaken och uppe. Tack och lov! Tänk att bli väckt av den signalen?!?! 😵💫💥📢
Så här såg meddelandet på tyska ut, jag fick även ett på engelska
Ljudet från helvetet
Trots att jag visste att det var Warntag så hade jag givetvis hunnit glömma bort vad som skulle hända. Istället satt jag djupt (nåja!) försjunken i jobb och hoppade högt av det plötsliga ljudet.
Mobilen skrek och vibrerade. Gulsvarta meddelanden blinkade på skärmen. Jag stirrade förskräckt på skärmen, satt som paralyserad.
Hellre Warntag än allvar
Jag trodde ljudet skulle tystna av sig självt, men det gjorde det inte. Förra gången fumlade jag så mycket med telefonen att jag lyckades stänga av ljudet direkt. Men inte idag.
Till slut kom jag på att jag måste ”svara”, det vill säga svepa med fingret åt något håll på skärmen. När jag gjorde det blev det tyst. Phew! 😅👍
Hoppas att jag aldrig behöver bli väckt av det ljudet, eller höra det annat än vid testningen en gång per år. Och de jävlarna startade en minut för tidigt.
Det var ett tag sedan jag skrev, men tankarna går ofta hit, till bloggen. Värre är det att hitta tangenterna med fingrarna. Men så var jag ute på vift i måndags och återupplevde vissa delar av Berlins tunnelbana, U-Bahn. Det fick mig att vilja sätta mina upplevelser på pränt.
Eftersom jag bor på den östra sidan av stan så åker jag ofta och gärna med spårvagnen. Den är nyare, fräschare, går ovan jord, brukar ha AC och är inte lika fullproppad med folk. Det sistnämnda beror troligtvis på att den är långsammare än U-Bahn och S-Bahn, som slipper trängas med övrig trafik.
Innertaket på stationen Museumsinsel (U5)
Nya sträckan för U5
Jag är också lite bortskämd med att U5 går förbi där jag bor. Sträckan byggdes ut under några år och numera kan man åka hela vägen under ”centrala stan” till Hauptbahnhof. (Med centrala stan menar jag ”mitt” centrum, Alexanderplatz och området vid Unter den Linden.) Det innebär nya och fräscha stationer. Favoriten är Museumsinsel med den blå stjärnhimlen…
I måndags var det inga nya fräscha stationer jag såg utan raka motsatsen. Jag hade fått för mig att åka till Svenska kyrkan i Wilmersdorf för att delta i en körövning. Min längtan efter att få sjunga hade blivit mig övermäktig och jag ville åtminstone testa och se. Den religiösa aspekten kanske går att leva med…
Som ett vilset djur ”am Zoo”
För att ta mig till U Berliner Straße och Landesallee måste jag byta tåg två gånger: 1) på Alexanderplatz och 2) på Zoologischer Garten. Det var länge sen jag var ”am Zoo” och det är sunkigt som tusan. Därför håller de på att renovera, så det är pilar överallt, men de verkar aldrig peka åt rätt håll.
Jag virrade runt och sökte U-Bahn, för jag tänkte på hur det ser ut på Friedrichstraße, där allt finns under samma tak. Nä nä, på Zoo måste man ut och sedan ner i underjorden. Där hamnade jag i alla fall på rätt plattform, men på U Berliner Straße var vägen ut som en enda lång labyrint.
Behöver ingen närmare presentation
Står U:et i U-Bahn för ”usel skyltning”?
På vägen hem var det ännu värre, för jag såg först inte informationen på skylten. Det stod nåt om att man skulle ”gå längs hela plattformen och sedan över till nästa plattform”. Va?!? Jag gick upp och tillbaka för att leta efter en andra nedgång. Nope. Ner igen.
Då fattade jag att jag var tvungen att gå längs hela perrongen där tågen gick i fel riktning. Längst bort, och knappt synlig, fanns en öppning över till spåret i rätt riktning. Jamen självklart! Tänk äldre, folk med funktionshinder och turister… De har ingen chans.
Platser jag undviker
Grejen är att många stationer är oerhört nedgångna. Större stationer eller knutpunkter drar också till sig ”samhällets olycksbarn” som det så fint heter. Det är människor som har det svårt och ofta lever i misär, men de är sällan nyktra och kan vara hotfulla.
Jag undviker kategoriskt Kottbuser Tor, Herrmannplatz och, ja större delen av Neukölln. Var och en känner sig hemma på sin plats i Berlin, men det här är inte mina platser.
Svårt för funktionsnedsatta
Wilmersdorf hör till gamla väst och därför tyckte jag det var märkligt att det finns unkna stationer även där, men jag tror faktiskt de är fler. Vissa U-Bahn-linjer är äldre än andra och många är i behov av renovering. Värst är det för personer som inte kan gå själva eller måste bära tungt.
Charmen och utmaningen med Berlin är således att det inte är lika tillgängligt och välordnat som i Sverige. På gott och ont…
När jag skulle brevrösta behövde jag två vittnen. För enkelhetens skull frågade jag mina två grannar. Den ena ställde upp direkt, medan den andra frågade: ”Varför väljer du där när du bor här?” Frågan gjorde mig riktigt upprörd. Låt mig förklara.
Den som aldrig bott utomlands kan inte fatta. Eller vill de inte förstå? Däremot den som bor i annat land än sitt födelseland fattar utan förklaring. Jag föddes och växte upp i Sverige och bodde där i 44 år av mitt liv. Det går inte att banka svenskheten ur mitt system.
Jag flyttade till Berlin för att jag ville se och uppleva något nytt. Inte för att jag var trött på Sverige. Jag sökte nya utmaningar och möjligheter. Mina språkkunskaper som legat i träda sedan gymnasietiden fick äntligen komma till användning. Det fanns andra jobb att söka och människor att lära känna. Allt detta var möjligt tack vare EU. Som EU-medborgare har man rätt att leva och arbeta varsomhelst i Europa. Fantastiskt!
Reichstag, tyska parlamentsbyggnaden i närbild
EU-medborgare har inte samma rättigheter
När det sedan kommer till medborgarskap är det en annan femma. Jag är givetvis fortfarande svensk medborgare och som sådan har jag beskydd av de svenska lagarna och ett svenskt pass. Min enda skyldighet, vad jag vet, är att rösta i svenska riksdagsvalet, vilket jag gjort tre gånger sedan jag emigrerade: 2014, 2018 och 2022.
I Tyskland har jag visst beskydd som EU-medborgare och svensk medborgare, men jag är inte tysk medborgare. Det verkar några tro, som exempelvis min granne. För att ens få sökatyskt medborgarskap måste du ha bott och arbetat i landet i minst 8 år. (Om du är gift med en tysk räcker det med 5 år.) Dessutom kostar det 255 euro (närmare 2700kr), plus kostnaden för ett tyskt pass. (I Sverige kostar det 1500kr + passet.)
Tyskt medborgarskap
För att bli tysk medborgare måste du kunna visa upp en väldig massa dokument, såsom födelsebevis, Anmeldung (att man är skriven på en tysk adress), hyreskontrakt, anställningsavtal, bevis på kunskaper i tyska på som lägst B1-nivå (tror jag), och säkert några till. Utöver detta får du genomgå ett för mig okänt antal tester. Jag tror det är läs- och hörförståelse, tal- och skrivövningar samt ett prov i samhällskunskap.
Ett tyskt medborgarskap kan säkert ha många fördelar, speciellt om du kommer från ett land utanför EU. För mig är troligtvis den enda fördelen att jag får rösta i tyska riksdagsvalet. Det är givetvis inget man ska förringa. Demokrati är av högsta vikt. I dagsläget får jag bara rösta fram politisk ledning i min stadsdel. Frågan är om det ändå är värt mödan, vi talar om vart fjärde år…
Regeringen vill förenkla processen
Den tyska regeringen undersöker just nu hur de kan förenkla för medborgarskap, eftersom utlänningarna utgör en så stor del som alltså inte har rösträtt. Jag läste nyligen att så många som 10 miljoner invånare i Tyskland saknar fullvärdig rösträtt. Det är en åttondel av befolkningen! Nästan 12 procent. Planerna på förenklat medborgarskap skapar förstås debatt, för det går inte att komma ifrån att nationaliteter bedöms olika. Att vara svensk har hittills bara varit av godo, men hur blir det nu efter valet?
Reichstag, tyska parlamentsbyggnaden i motljus
Har svenskarna blivit (ny)nazister?
Läser om svenska valet och det är med stor förfäran och inte så lite förlägenhet som jag konstaterar att Sverige blivit nazistiskt. What?!? Jag har alltid känt stolthet över mitt land och för det vi svenskar symboliserar ute i Europa och världen. Vi har varit demokratins försvarare som stått för solidaritet, medmänsklighet och frihet. Vi är inte nazister!
Ändå väljer en femtedel av svenskarna SD. Det är förkrossade plågsamt, ofattbart. Speciellt när man bor i Tyskland! Fast de mörka krafterna finns tyvärr här också. De finns överallt.
Vi kan inte luta oss tillbaka och förlita oss på vårt svenska ”godhetskonto” längre. Personer som Raoul Wallenberg och Folke Bernadotte kan inte väga upp med sina medmänskliga gärningar under andra världskriget. Jag upplever att Sverige blivit kallt, rasistiskt och radikaliserat. Rädslan för att förlora de privilegier man har överskuggar allt, vilket förvisso är förståeligt. Det är att man köpt myten om att invandringen är det största problemet i samhället som gör mig förtvivlad.
Jag hade inte tänkt skriva ett till coronainlägg, men så läser jag om Tysklands mer och mer komplicerade coronaregler. Det är 2G och 3G och 2G+… Och sedan kommer nya rön om att någon som vaccinerats med Johnson & Johnson kanske inte har samma skydd, så då får man räkna med ännu ett undantag. Vad blir då det? 2G++ eller 2,5G eller 1,5G?
Dessutom hänger inte coronaapparna med så den som fått sin (första) boosterspruta kan inte ange det. Märkte detta när jag skulle lägga till min booster. Vet inte vad som hände, om någon av de andra försvann eller vad. Det vore just snyggt det!
Rävmasken jag senare gav bort i present (efter att ha tvättat den så klart).
Och idag, då jag gick och köpte bröd, stod det 2G på dörren till konditoriet. Alltså att bara tillfrisknade och vaccinerade ägde tillträde. Men vem kollar det? Ingen! Jag är inte för vansinnet som vaccinationsmotståndarna ställer till med, men nu börjar det bli rent löjligt med alla coronaregler.
Kommer det berömda chipet snart?
Nästan så att jag kan fatta de som menar att nästa steg blir att bära ett märke på kläderna (men där slutar likheterna med judarnas situation under andra världskriget!!!) – eller ett chip i nacken (som min katt har). Då kan det automatiskt kollas och ”blippas” om man är vaccinerad eller ej när man kliver in på en affär.
Nä, det börjar bli alldeles för komplicerat. Det borde räcka med vaccinerad eller inte vaccinerad, och tillfrisknad förstås.
Att dra in dagsfärska test i bilden blir också jobbigt. Vilka test gäller? Måste man ta det på ett testcenter eller duger ett hemmatest? Hur visar man att det är dagsfärskt? Svaren finns säkert, men orka…!
Längtar till den här delen av historien kan läggas till handlingarna.
Det har varit stiltje på bloggen ett tag och det är väl som det ska vara. Idag kände jag dock för att skriva en rad. Efter Allhelgona, eller Allerheiligen, kommer nämligen den 9 november – minnesdagen för Kristallnatten och murens fall.
Det är den 9 november och berlinarna hedrar offren för Kristallnatten, 1938. Ja, egentligen hedrar man alla som föll offer för nazismen. Det var dock under Kristallnatten som judarna blev riktigt hårt åtgångna för första gången.
Nazisterna och deras anhängare förstörde affärslokaler och skyltfönster, de brände böcker, egendom och synagogor. Det blev den första stora händelsen som visade vad som komma skulle, och jag har skrivit om det förut.
Stolpersteine
Varje år vid den här tiden går berlinarna och anhöriga till de döda ut och putsar sina Stolpersteine. Så kallas de guldfärgade gatstenarna som fungerar som små minnesmärken i vardagen.
På stenarna står namn (även flicknamn för gifta kvinnor), födelse-, deportations- och dödsdatum för människor som bodde på platsen under andra världskriget, människor som mördades av nazisterna. Mestadels judar.
Den som beger sig ut i novembermörkret träffar på stenar där någon lagt blommor och tänt ett ljus. En speciell liten minnesceremoni som berör. Ja, det berör fortfarande. Nästan 85 år senare.
Murens fall
Den 9 november firar berlinarna samtidigt murens fall, Mauerfall. Det var 1989 som den här dagen gick till historien ännu en gång. Man refererar fortfarande till den som vor der Wende och nach der Wende, det vill säga före och efter Vändningen, Övergången, Vändpunkten. Svårt att översätta, men det var då det vände och Berlin enades. Det tyska enandet firade man redan den 3 oktober, på nationaldagen.
Kort och gott, det är en dag för eftertanke likaväl som för att minnas och hedra de döda.
Här är det tvära kast minsann. Från gråtmild och deppig till glad och sprallig på bara någon dag. Välkommen till min inre värld. Anledningen till glädjen? Jo, jag har precis blivit färdigvaccinerad. Dos nr: 2 – check. Covid göre sig icke längre besvär! Lättnaden är total.
Ja, jag vet. Vi ska inte ropa hej, och allt det där. Jag kommer fortsätta att hålla avstånd och vara försiktig. Ändå är det så jäkla skönt att vara färdigvaccinerad. Äntligen! Coronatester lär jag inte komma ifrån helt, men bara det att kunna visa coronapasset och slippa en massa tjafs. Så sköööönt.
Färdigvaccinerad och stolt ägare av ett pissrosa plåster
Det gula vaccinationspasset…
När du fått andra sprutan i Berlin så har du fått två kråkor, två klistermärken och två stämplar i ditt tyska vaccinationspass eller Impfpass. Det är ett litet häfte av gult kopieringspapper i A6-format och som du hämtar ut hos din husläkare.
Alla mina vaccinationer står tyvärr inte i passet. Det går nämligen inte att digitalt få tillgång till de uppgifterna från Sverige. I alla fall så gick det inte 2016 när jag fick mitt vaccinationspass. Då var man tvungen att dyka upp personligen på sin svenska hälsocentral.
Närbild på min fina Lidl-blus för 4 euro
…och EU:s digitala covidintyg
Nästa steg som färdigvaccinerad är att släpa sig iväg till ett apotek. De hjälper till när du vill hämta ut ditt digitala covidintyg. Du får en utskrift och kan där via en QR-kod ladda in intyget i en passande app.
Jag har tyvärr problem med att ladda ner den tyska appen CovPass från Robert Koch-institutet. Beror troligen på att jag har inställningarna på svenska. Då dyker inte appen upp när jag söker. Det finns dock minst en till app att använda sig av, Corona-Warn-App.
Men först en lugn kväll och sedan iväg till apoteket med hoppsasteg imorgon! Om de eventuella biverkningarna tillåter…
Under förmiddagen har min älskade kisse Spira agerat nåldyna. Det låter säkert aningen underligt. Förklaring följer i inlägget, men från och med idag är den här lilla kattskatten ännu mer värdefull. Hon är nämligen fullpepprad med äkta guld! 👑 💛 🐱
”Vad nu då?”, undrar du säkert. Ja, vi testar en ny (?) metod för smärtlindring. Den kallas för guldakupunktur (länk på engelska) och har gett väldigt lyckat resultat på hundar. Även katter kan bli hjälpta, men det kan tydligen vara aningen knepigare att få tillförlitlig effekt.
Nä du! Vi räknar kallt med minst 80%, även om vi är utlovade mer försiktiga utsagor i stil med mellan 10 och 80% smärtlindring. Luktar hängslen och svångrem för mig. Vad som helst är dock bättre än piller!
Metoden används faktiskt på människor också. Givetvis inte i skeptiska Sverige, där allting alternativt avfärdas som kvacksalveri, men i Danmark hittar du många veterinärer om du googlar.
Jag hittade (minst) en klinik som använt metoden på människor med lyckat resultat. I en film på sajten vittnade en kvinna om att smärtan i hennes onda knä blivit mycket bättre.
Min bästaste vän 💙
Hur funkar då guldakupunktur?
I korthet handlar det om att små guldbitar förs in djupt under huden med en spruta, så nära smärtpunkterna som möjligt. Guldbitarna agerar sedan som ”inbyggda” akupunkturnålar. Man kan också sätta in ett flertal stift runt en led eller ett ben. Behandlingen kan alltså liknas vid akupunktur, men har en långtidsverkande effekt. Som bäst håller det i 4 år på ett djur. Betydligt billigare och sundare än tabletter!
Egentligen stämmer det inte helt det jag påstår om akupunkturpunkter. Man tror att guldbitarna ”signalerar” till varandra med en positiv frekvens och att de därmed slår ut den negativa frekvensen som smärtan sänder ut. Som lekman tycker jag det viktigaste är att det funkar. Det räcker för mig.
Och folk har haft guld i tänderna sedan länge. Det sägs vara det bästa att laga med.
Friskt vågat, hälften vunnet
Guldbitarna är alltså cirka 5 mm långa stift som förs in under huden sedan djuret sövts ner. Stiften är synliga på röntgenbilder och ser då ut som typ strössel. I Spiras fall har stiften applicerats på de punkter där hon mest troligt haft ont. Det betyder speciellt nära höftleden på höger sida. Där syntes problemen på röntgenbilderna och tros vara artros. Det verkar dock även finnas stift på andra sidan bäckenet.
Spira får vila innan jag börjar undersöka henne närmare. Päls saknas både här och där. Hon har blivit rakad och huden har steriliserats på införingsställena på kroppen, helt enligt rekommendationerna. Jag hoppas att vi därmed är helgarderade. Inga infektioner, please!
Så nu är det bara att vänta och se. Det borde ju bli bättre än det varit. Tokjobbigt att se sin älskade kattkompis ha ont utan att kunna lindra.
Under corona har vi nog lite till mans irriterat oss på alla idioter som inte hållit sig till restriktionerna. Folk som inte hållit avståndet, som burit masken på fel sätt eller inte alls, på dem som rest och umgåtts i grupp, och så förstås på konspirationsteoretikerna. Men värst av allt måste jag säga är – joggarna!
Jag tog precis en kort promenad i kvällssolen och det något svalare vädret. Tydligen hade Berlins cirka 1 miljard (känns så) joggare fått samma idé. Snacka om vandrande aerosolmoln!! (Hur nu det stavas?!)
Först och främst så pustar, stånkar, stönar och flåsar de nåt otroligt. Jag känner vindpustarna i nacken långt innan de kommer ikapp mig. Även de klampande stegen skvallrar om vem som är på ingående. (Har inte alla sportskor sviktande mjuk sula numera?)
Mina nya skor med glittertrådar och mjuka smygsulor (OBS! Ränderna efter sockarna)
Joggare + disktrasor = sant
Sedan älskar joggarna att svischa förbi så nära som möjligt. Min fenomenala näsa uppfattar inte minst disktraselukten på flera meters avstånd. (Varför luktar så många människor disktrasa i hettan?) Sedan sveps jag in i ett moln av ånga, svett och andedräkt medan de skubbar förbi.
Och givetvis ser de till att tömma lungorna ordentligt innan de försvinner i fjärran. Utandningsluften sveper över mitt ansikte som en osynlig såpbubbla och jag håller instinktivt andan.
Till slut höll jag på att svimma. Joggarna tog aldrig slut! De kom som ur en pälsärm, som mamma brukar säga.
Äckligaste idag
Det här påminner mig förresten om den podd jag lyssnade på idag. Det var ett avsnitt av Hemma hos Mark och Jonas på SR, där Jonas Gardell berättade om när han stod bakom en tant i kassan på mataffären.
Det var mitt i corona och tanten var ordentligt utrustad med plasthandskar på händerna. Ögonblicket innan hon skulle knappa in sin kod på kortterminalen så snöt hon sig – i plasthandsken! Jonas såg sedan med fasa hur hon – med samma hand – slog in koden.
Vad hade du gjort om du stått efter henne i kön? 😆😝😷
För att ge dig den bästa surfupplevelsen använder vi bland annat cookies/kakor för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. Med ditt godkännande kan vi behandla data om ditt surfbeteende, samt unika ID:n på den här webbplatsen. Genom att inte ge ditt samtycke, eller återkalla samtycke, kan vissa funktioner påverkas negativt.
Funktioner
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig, och syftet legitimt, för att möjliggöra att en specifik tjänst ska gå att använda. Det är något som uttryckligen begärts av användaren, eller för att kunna utföra en överföring (kommunicera) över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistik
En teknisk lagring eller åtkomst som används uteslutande för statistiska ändamål.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att kunna skapa användarprofiler för reklam, för att kunna spåra användaren på en webbplats, eller över flera webbplatser, för liknande marknadsföringsändamål.
