För något år sedan (minns inte exakt) förkunnade tyskarna att man nu kunde få sina recept digitalt inlagda på sitt Gesundheitskarte. Det skulle betyda att det skulle bli lättare att hämta ut mediciner på apoteket. Nix. Nope. Nein. Inte i Tyskland.
Till saken hör att man här måste ha recept på vissa läkemedel som är receptfria i Sverige. Fördelen? Det är mycket billigare eftersom recepten ofta är subventionerade med så mycket som 50 procent. Det beror antagligen på vilken Krankenkasse man har. Och nackdelen … jag kommer till den.
Tidigare kom jag runt att behöva hämta ut nytt pappersrecept på läkarmottagningen vare kvartal genom att be om ett extra recept – utan rabatt. Då kunde jag hämta ut två förpackningar; med 50 procent rabatt på det ena och fullpris på det andra. Och jag behövde bara förnya receptet två gånger per år. (Recepten gäller dessutom bara i en månad från utställningsdatumet 🙄)
När digitaliseringen slog till trodde jag det skulle bli ännu enklare, men nix pix.
”Enkelt” blir ännu mer komplicerat
Första gången jag mailade om nytt recept var jag tvungen att boka en kontrollundersökning. Det var ju så ”länge sen” … Okej. Fixat. Var dit i juli. Allt gott och väl. Fick ett digitalt recept.
I början av oktober mailade jag igen och behövde förnya receptet. Jag hade ju, som sagt, bara fått ett förra gången. Och vad får jag då veta? Jo, jag måste komma in en gång i kvartalet – för att aktivera mitt Gesundheitskarte?!!?! Va?!
Om något går att göra mer komplicerat så kan jag lova att tyskarna gör det på det viset.
Så mycket för ett ”digitalt” recept
Det som hände var alltså följande:
- Jag fick ta mig till mottagningen fastän jag borde ha jobbat. De har öppet längre på måndagar och torsdagar, men det är bara torsdag som passar för mig.
- Väl där räckte jag fram kortet och det ”blippades” och är härmed aktivt. Hur längre då? Antagligen resten av året. Alltså bara inom detta kvartalet! Inte tre månader framåt.
- Sedan fick jag mina recept utskrivna (!!) på papper igen: ett rosa (rabatt) ett grönt (utan rabatt).
- Klart! Det tog max 10 minuter – förutom restiden och det allmänna besväret. Om digitaliseringen hade funkat hade jag istället hunnit gå till apoteket och hämta ut preparaten på den tiden. Men men …
I januari skulle jag således behöva komma tillbaka för att ”blippa” kortet, men nu har jag läkemedel för ungefär sex månader.
Men vad i hela friden är detta för en knäpp lösning? Om man godkänner digitala tjänster borde de åtminstone gälla ett år i taget. Helst så länge man inte ändrar sig. Men inte i Tyskland, inte 🥵
