Kategoriarkiv: Neukölln

Reportaget

"Theodor skapar konsten i Berlin" blev titeln.

”Theodor skapar konsten i Berlin” blev rubriken. I min version var den ”Satsar på konsten – i Berlin”. Inte riktigt samma sak, men det funkar.

Ibland måste man få göra ett skrytinlägg. Jag har ju försökt hitta möjligheter att tjäna pengar på skrivandet. Även om jag inte hittat något övergripande sätt ännu, så har jag fått vissa mindre uppdrag. Genom en fin kontakt på Norran i Skellefteå blev jag lovad en plats i tidningen om jag kunde hitta en konstnärlig Skelleftebo i Berlin.

Ja, tanken var förstås att göra ett reportage om henom. ”Vilken tur”, tänkte jag, ”…att jag precis lärt känna Theodor Johansson!” När jag presenterade idén för alla inblandade var det idel tummar upp och jag skred till handling.

Att intervjua någon är spännande, läskigt och roligt. Jag är glad att jag fick öva på tålmodiga Theodor. Många frågor var förstås självklara. Vem är han, var kommer han ifrån och vad vill han göra i framtiden.

Men det fanns också utrymme att bli mer personlig. Jag tyckte det kändes märkligt att ställa den typen av frågor när man inte känner varandra så väl. Fast i rollen som ”reporter” är ju ”det mesta tillåtet”. Så jag frågade!

”Gaykonst” möter heteronormen

Vissa av Theodors motiv visar män, ensamma eller tillsammans, och det finns en spänning mellan dem eller gentemot betraktaren. Det fick mig att undra om det finns en speciell ”gaykonst”, samtidigt som jag kände mig knäpp som ens ställde frågan. Skulle man ställa sådana frågor till exempelvis en man som målade kvinnor på liknande sätt? Nä!

Ändå är det intressant. Det handlar om bildspråk och vad betraktaren tolkar in i motiven. En kommunikation som uppstår. Och detta är väldigt tydligt i Theodors bilder.

När man som jag är en del av den sk ”heteronormen” känns frågan fördomsfull samtidigt som nyfikenheten är stor över hur andra människors verklighet ser ut. Jag hoppas jag lyckades balansera det där på ett bra sätt, även om det bara nämns lite i förbifarten.

Positiva efterverkningar

Det jag känner mig mest stolt över med reportaget är att en läsare visst kontaktade Norran och erbjöd Theodor en utställning. Ja, att få ställa ut i Skellefteå alltså. När jag meddelade honom det svarade han att det länge varit en dröm för honom. Om jag hjälpt till att förverkliga en dröm för en annan människa gör det mig innerligt glad.

Tack till Emilie på Norran som  hjälpte mig att förverkliga mitt första reportage!

Läs reportaget som pdf (2,2 Mb)

Bohren und der Club of Gore

Photo 2013-08-02 23 20 26

I Neukölln ligger ett fantastiskt ställe som heter Heimathafen. På fredag kväll den 2 augusti spelade Bohren und der Club of Gore där. Och vi hade biljetter! Förbandet påminde mig om akter jag hört genom åren på Trästockfestivalen i Skellefteå. Vet inte om det var en grupp eller en sångerska med band för de hette Julia Holter. De var rätt bra, men aningen enformiga. Jag hade inte riktigt ro i kroppen att svettas igenom deras repertoar. Jag ville ju se Bohren!

Bohren und der Club of Gore är ett tyskt band som enligt Wikipedia spelar…

…ohelig ambient blandad med långsamma jazzballader, Black Sabbath-domedag och nedtonade obduktionsljud.

Jojo. Inte min beskrivning direkt. Det finns inslag av något spökligt och småläskigt, men det jag främst tycker om är den långsamma jazzen och synthorgeln. Trummisen slår ett slag i minuten och mitt hjärta saktar ned till samma takt.

Första gången jag hörde den här musiken var en iskall novemberdag. Eller närmare bestämt en sen kväll den 11/11, 2011. Jag hade precis besökt Hitlers gamla Olympiastadion, gått genom Tiergarten i beckmörker samt upplevt Berlins råkalla kyla glufsa sig genom märg och ben. När de första tonerna ljöd i det gamla Altbaurummet som jag befann mig i var jag fast. Det var något med den långsamma rytmen, saxofonens mjuka spinnande och den melankoliska stämningen som slog an någon inom mig. Det passade perfekt till mitt norrländska kynne.

Sedan dess har jag med fniss i näsan insett att musiken fungerar alldeles utmärkt som nedåttjack. Att efter en stressad dag slå på en cd och glida ner på soffan är det bästa sömnpillret som finns! Inte för att musiken är trist – nä det har jag aldrig sagt. Rytmen får mitt hjärta att sakta ner så otroligt att jag med lätthet flyter in i sömn, om det är det jag behöver. Ingen annan meditationsmusik har haft den här effekten. Bohren är oslagbara!

Att sen sitta i en kokhet salong i närmare 30-graders värme blev däremot lite av en kulturkrock. Å andra sidan kylde musiken ner mig en aning. Det största jobbet gjorde dock den solfjäder som min väninna tagit med sig. Genialiskt! Jag vill också ha en! Vi turades om att vifta med den, fast det stod snart klart att det var jag som hade den bästa handledsföringen.
Så där i mörkret fick jag inte bara lyssna till de här märkliga gothjazztonerna. Jag fick se bandmedlemmarna gunga i spottar av ljus och rökpuffar från en aldrig vilande rökmaskin bilda dimbank på scenen. Jag insåg nog inte då hur stort det var, men så här efteråt är jag glad och förundrad över att jag faktiskt var där. På ett sätt önskar jag att hettan inte varit så påtaglig. Det var svårt att verkligen njuta, men effekten var densamma. Hjärtat saktade ner och jag kunde guppa runt i en liten båt på en oändlig mental ocean. Fast jag somnade inte!

Frukost i Neukölln

Solnedgång över Prenzlauer Berg

Idag började jag med att åka till Kreuzberg/Neukölln (Kreuzkölln?) för att äta frukost med S. Det var ett härligt möte. Hon är en otroligt skön kvinna som bara bubblar av glädje. Just idag var hon lite trött efter att ha suttit på ett tåg hela natten. Strongt att ändå vilja träffa mig så pass tidigt på dagen.

I mötet med S fick jag inblick i hur livet är för många kulturarbetare i Berlin. Eftersom det finns så många och ett överflöd av utställningar, teatrar, musikställen osv så vill ingen betala för kultur. I helgen hade hon spelat under en slags ”kulturnatta” i Frankfurt, där folk gladeligen betalade €25 (drygt 220 kr) för att se teater. Normalt skulle föreställningen vara 90 min, men de hade fått uppdraget att hålla på lite längre, ca 150 min. I Berlin hade de kanske kunnat ta €8 för samma föreställning och då är det inte säkert att de skulle fylla salongen. Jag känner igen mig lite grand där i jämförelsen Skellefteå–Stockholm, men då snackar vi ju skillnaden småstad–storstad. Här gäller det ju två stora städer.

Fördelen var dock att för att kunna göra det man brinner för, spela teater i det här fallet, så går det ganska lätt att hitta alternativa anställningsformer att luta sig emot för säkrad inkomst. S jobbar 3 dagar i veckan för fast lön och den täcker hyra och vissa andra kostnader. Det hon sen drar in på teaterjobben ger lagom inflöde för att kunna leva ett hyfsat liv.

Att se med nya ögon

Det är egentligen en väg jag skulle vilja gå också. Jag har inget emot att jobba hårt med sådant jag tycker om, men om man t ex vill göra det som egen företagare måste man ofta jobba så kopiöst mycket för att få snurr på ekonomin. Jag är kanske lite arbetsskygg, men jag vill inte att mitt liv ska innefatta bara arbete och jag är inte intresserad av de flesta lyxartiklar och statusprylar som man kan köpa för de där extra pengarna.

Att kombinera en fast halvtidsanställning med eget företag och egna projekt skulle verkligen passa mig. Jag fick flera tips på branscher där de säkert skulle kunna behöva någon som mig. Själv ser jag mig inte direkt som flerspråkig, men jag behärskar faktiskt både svenska och engelska flytande och tyska hjälpligt. Jag skulle möjligen kunna hjälpa turister på franska också. S kallade mig trespråkig och så kan man faktiskt se det! Oj, så nyttigt det är att få ta del av andras tankar om ens kompetens. Jag blir lätt hemmablind och insnöad – ja, även egocentrerad – när jag tillbringar för mycket tid med mig själv. Så mitt huvud är fullt av nya tankar. Jag behöver sätta mig ner och strukturera dem och mig själv. Göra en plan för framtiden.

Matöverraskning

Efter frukosten, som varade över lunch, åkte jag hem igen. Landade på sängen en timme och fick mig en lur medan jag väntade på sms av S&H. Inte ett ljud. Hm, vid 16-tiden skickade jag ett mess till S. Å, tyvärr hade de glömt bort mig och var redan på utställningen. Okej. På något vis var jag lättad. Ett nytt möte per dag är nog vad jag orkar med. Ytterligare ett möte, plus utställning, hade fått mig att stänga ner. För många intryck.

Efter lång tvekan på soffan begav jag mig ut för att testa en ny restaurang, Goa II. En indisk restaurang som ligger alldeles om hörnet. Hittade ett litet fönsterbord och blev väl omhändertagen av personalen. Beställde en mumsig rätt bestående av grönsaksfyllda tomater med gräddsås och nötter. Suuuupeeeergooott! Dit måste jag gå igen. Tydligen kör de vegetariska buffé varje kväll för endast €60 och stället var knökfullt. Beställde en överraskningsöl efter maten. Kunde inte bestämma mig så servitören gjorde det åt mig. Haha! Men den var god.

Avslutar med en bild på en solnedgång. Missvisande om man läser titeln på inlägget, men jag refererade min dag nästan till slut och jag lovar, det fanns en solnedgång idag med.