Kategoriarkiv: Djur & natur

Großer Wannsee

I juli gjorde jag och en god vän en utflykt till Wannsee, en av Berlins mest kända insjöar. Sjön heter egentligen Großer Wannsee, för det finns även en liten (Kleiner Wannsee). Här hittar du också en av stadens bästa och äldsta badplatser (kostar inträde) med sina karaktäristiska strandkorgstolar, Strandbad Wannsee.

Sjön ligger i stadsdelen Wannsee och förutom den ljusa soliga sidan av området så finns det en mörkare. Den vakne minns förstås den ökända Wannseekonferensen som ägde rum 1942, men mer om den senare.

Området är en liten oas i sydvästra Berlin och speciellt älskad av båtägare. Sjön frekventeras av många olika båtar och färjor. Den som har ett BVG-kort kan med fördel åka över till sjöns norra sida och besöka Kladow som har en Biergarten med bayerskt tema.

Min vän och jag valde först att bara vandra omkring. Det var en het och klibbig dag. Faktiskt mer fuktig än het. Vi landade vid en bred stentrappa vars steg ledde ner i sjöns vatten. Där satte vi oss på ett trappsteg i skuggan för att beundra utsikten. Det blåste en behaglig vind och livet vara bara gött, som Ernst Kirchsteiger skulle ha sagt.

Liebermann Villa

Efter en stund gick vi vidare och en skylt pekade ut riktningen till Liebermann Villa på Colomierstraße 3. Max Liebermann (1847–1935) var en berömd impressionistisk konstnär och ordförande i Preußische Akademie der Künste under 12 år. När nazisterna tog makten 1933 yttrade han de berömda orden (på typisk berlindialekt): „Ick kann jar nich soville fressen, wie ick kotzen möchte.“

”Jag klarar inte att äta så mycket
som jag skulle vilja kasta upp.”

Källa: Wikipedia

Redan innan maktövertagandet förbjöds judiska konstnärer att ställa ut sina verk. Då lämnade Liebermann sin post. Han var själv jude, men hade ”turen” att gå bort redan 1935. Hans fru hade tyvärr inte samma tur…

Martha Liebermann fick uppleva hur villan i Wannsee och den fina bostaden i centrala Berlin tog ifrån henne. Parets privata konstsamling hann hon få med sig till den nya och mindre lägenheten hon hittat inne i stan.

År 1943, efter beskedet att hon skulle deporteras till Theresienstadt, begick den 85-åriga Martha självmord. Nazisterna roffade genast åt sig resten av paret Liebermanns ägodelar som spriddes för vinden. Då var Liebermanns konst sedan länge stämplad som så kallad entartete Kunst.

Utställning med Gerty Simons foton

Därför är alltså huset i Wannsee tomt på möbler. Istället nyttjas huset som konstgalleri. På nedre plan brukar caféet finns (före corona) och på andra våningen kan man se Liebermanns egen konst och tillfälliga utställningar.

Vi fick nöjet att se en fin utställning av den tysk-judiska fotografen Gerty Simon. Hennes vackra svartvita porträttbilder visade mellankrigstidens berömdheter, såsom Einstein, konstnärerna Käthe Kollwitz och Max Liebermann, samt den brittiska skådespelerskan Peggy Ashcroft.

Haus der Wannsee-Konferenz

Eftersom vi redan var halvvägs så beslöt vi oss för att även besöka Wannsee Villa, eller Haus der Wannsee-Konferenz. Jag har ofta upplevt att platser har sin egen speciella atmosfär. Liebermann Villa ingav en varm och välkomnande känsla, inte minst på grund av den underbara trädgården, men också huset utstrålade kärlek och välvilja.

Den här byggnaden däremot, den gav mig rysningar. En lång uppfart ledde fram till huset som var omgärdat av höga rundade häckar. De påminde om dem man skapar trädgårdslabyrinter av. En enkel cirkelformad plantering, också den omgärdad av låga häckar, var enda utsmyckningen på gårdsplanen.

Platsen fick mig nästan att må illa. Den kändes kylig och kall. Knappt ens i koncentrationslägret Sachsenhausen kände jag mig så här illa till mods.

Judefrågans slutgiltiga lösning

Jag ville inte gå in i huset. Det spelar ingen roll att det numera används som minnesmärke och utbildningscenter. Den permanenta utställningen hantera det som huset är ökänt för, det var nämligen här som man beslutade om ”den slutgiltiga lösningen på judefrågan”. År 1942 fattade 15 högt uppsatta män inom olika nazistiska grupperingar det ödesdigra beslutet att utrota ett helt folk.

Brrrr… Bara tanken ger de flesta kalla kårar efter ryggraden, men jag hävdar ändå att ”det sitter i väggarna” på kåken.

I trädgården fanns en annan ro, ja nästan frid. Ungefär som på en kyrkogård. Villan ligger på en höjd med en oerhört vacker utsikt över sjön. Vi gick ner och satte oss på en bänk och det var rent gudomligt. På andra sidan vattnet ligger badplatsen och den var rogivande att betrakta. Liv och död kan verkligen existera sida vid sida.

Ja, det var berättelsen om Wannsee och lite om vad som går att se där. Det är ett fint område, och det tar cirka 30 minuter att åka hit med S-Bahn (S7) från Alexanderplatz.

Foton: Ingrid Carlsson (*inkl. foton av Gerty Simons verk)

Guld till Spira – det dyraste jag har

Under förmiddagen har min älskade kisse Spira agerat nåldyna. Det låter säkert aningen underligt. Förklaring följer i inlägget, men från och med idag är den här lilla kattskatten ännu mer värdefull. Hon är nämligen fullpepprad med äkta guld! 👑 💛 🐱

”Vad nu då?”, undrar du säkert. Ja, vi testar en ny (?) metod för smärtlindring. Den kallas för guldakupunktur (länk på engelska) och har gett väldigt lyckat resultat på hundar. Även katter kan bli hjälpta, men det kan tydligen vara aningen knepigare att få tillförlitlig effekt.

Nä du! Vi räknar kallt med minst 80%, även om vi är utlovade mer försiktiga utsagor i stil med mellan 10 och 80% smärtlindring. Luktar hängslen och svångrem för mig. Vad som helst är dock bättre än piller!

Metoden används faktiskt på människor också. Givetvis inte i skeptiska Sverige, där allting alternativt avfärdas som kvacksalveri, men i Danmark hittar du många veterinärer om du googlar.

Jag hittade (minst) en klinik som använt metoden på människor med lyckat resultat. I en film på sajten vittnade en kvinna om att smärtan i hennes onda knä blivit mycket bättre.

Katten Spira, en helig birma
Min bästaste vän 💙

Hur funkar då guldakupunktur?

I korthet handlar det om att små guldbitar förs in djupt under huden med en spruta, så nära smärtpunkterna som möjligt. Guldbitarna agerar sedan som ”inbyggda” akupunkturnålar. Man kan också sätta in ett flertal stift runt en led eller ett ben. Behandlingen kan alltså liknas vid akupunktur, men har en långtidsverkande effekt. Som bäst håller det i 4 år på ett djur. Betydligt billigare och sundare än tabletter!

Egentligen stämmer det inte helt det jag påstår om akupunkturpunkter. Man tror att guldbitarna ”signalerar” till varandra med en positiv frekvens och att de därmed slår ut den negativa frekvensen som smärtan sänder ut. Som lekman tycker jag det viktigaste är att det funkar. Det räcker för mig.

Och folk har haft guld i tänderna sedan länge. Det sägs vara det bästa att laga med.

Friskt vågat, hälften vunnet

Guldbitarna är alltså cirka 5 mm långa stift som förs in under huden sedan djuret sövts ner. Stiften är synliga på röntgenbilder och ser då ut som typ strössel. I Spiras fall har stiften applicerats på de punkter där hon mest troligt haft ont. Det betyder speciellt nära höftleden på höger sida. Där syntes problemen på röntgenbilderna och tros vara artros. Det verkar dock även finnas stift på andra sidan bäckenet.

Spira får vila innan jag börjar undersöka henne närmare. Päls saknas både här och där. Hon har blivit rakad och huden har steriliserats på införingsställena på kroppen, helt enligt rekommendationerna. Jag hoppas att vi därmed är helgarderade. Inga infektioner, please!

Så nu är det bara att vänta och se. Det borde ju bli bättre än det varit. Tokjobbigt att se sin älskade kattkompis ha ont utan att kunna lindra.

👑 💛 🐱 👑 💛 🐱 👑 💛 🐱 👑 💛 🐱 👑 💛 🐱 👑 💛 🐱 👑 💛 🐱 👑 💛 🐱 👑 💛 🐱 👑

Ett dödsskri i natten

Jag tror aldrig jag bott så nära naturen som nu. Inte ens då jag bodde i byn Falmarksheden utanför Skellefteå. Här i vår lilla trädgård (och framför allt i grannarnas) flockas ringduvor, koltrastar, kråkor, råkor och skator, nötskrikor, hackspettar, fladdermöss, svalor, allehanda småfåglar, en och annan ekorre, samt ibland en mård eller räv (!). Och så rovfåglar…

Tidigare i mitt liv har jag möjligtvis, på långt håll, sett en hök cirkla över ett öppet fält eller sitta och blänga i en grantopp. De rovfåglar jag stött på kunde jag räkna på enda handens fingrar. Nu räcker inte fingrarna till längre! I Berlin finns tokmånga rovfåglar!! De flesta tror jag är falkar. Jag har googlat efter deras läte och kommit fram till att de är aftonfalkar och/eller lärkfalkar. De tjatskrattpiper konstant på dagarna och man vet alltid när de är i närheten.

Faran lurar i träden

Då och då händer det att en större och läskigare fågel gör sig påmind. Jag hör på småfåglarna, kråkorna och skatorna när någon är i närheten. En gång betraktade jag en rovfågel som satt på en gren helt stilla. De andra fåglarna skrek och varnade. En modig kråka och en dito skata försökte tillsammans jaga bort inkräktaren, men förgäves. Först när den störtdök ner i spenaten gick det att bli av med den. Tror inte den fick tag i något byte heller. Puh!

Värre är det att väckas mitt i natten av ett isande dödsskri. Första gången det hände var klockan närmare ett på natten. Plötsligt skrek en duva ut sin dödsångest över den i övrigt tysta och ekande bakgården. Mitt blod frös till is. Dagen efter syntes nedslagsplatsen i grannträdgården. Det var bara ett virrvarr av fjädrar kvar. I förrgår natt hände det igen.

Blodet frös till is i ådrorna

I förrgår natt väcktes jag strax före klockan fyra. Den här gången var skriet inte lika mänskligt som med duvan. Istället var det ett desperat trumpetande. Jag kunde inte avgöra vad det var för en fågel, om det ens var en fågel!? Dödskampen pågick länge. Gastkramande länge. Jag ville bara kasta mig ut i den svagt upplysta gryningen och rädda stackaren. Kanske var det ännu en duva, men ibland lät den som en gås eller nästan som en uppskrämd gris. Undrar om det inte var en nötskrika?

När tystnaden åter föll kunde jag inte somna om. Kallsvetten klibbade på ryggen och jag var klarvaken. Jag greppade mobilen och lade patiens en stund tills hjärtat slog normalt igen. Stängde av flight mode för att skingra tankarna på Facebook. Då ploppade det upp ett meddelande från grannen. Också hon hade väckts och våndats med den stackars fågeln. Naturen är som den är, men utdragen dödskamp är alltid obehagligt. Speciellt nattetid.

Epilog à la Berlin

Apropå nattetid. Vid halv fem hörde jag det omisskännliga ljudet av glas som dunsade ner i en återvinningstunna. Vi har vanliga plasttunnor på innergårdarna och när de är tomma så ja, just det. De blir perfekta ljudförstärkare och jag får ont i öronen när jag måste slänga glas. DETTA valde alltså någon att göra klockan HALV FEM en LÖRDAG morgon!?! Om inte dödsskriet hade väckt folk så vaknade de garanterat av glasburkarna och flaskorna som dunsade ner i den tomma plasttunnan.

Suck, vad är det för fel på folk??? 🤯

Lägesrapport från ett stekhett Berlin

Idag ska det bli 35 grader varmt och jag har stängt alla fönster och balkongdörren, fläkten går och det är ca 25 grader inomhus. Kvällarna är skönt ljumma, men balkongen är mördande het dagtid. Det är så mycket jag funderat på att göra, men väldigt lite har blivit gjort. Tänkte redogöra för mina projekt och vad som står på att-göra-listan.

Stekhett förresten…? Egentligen liknar det bastuvärme. Fukten är mer påtaglig i Berlin än uppe i norra Sverige. Ibland känns sommaren här som en evig (?) rötmånad. Mat möglar direkt, även i kylskåpet, och tyskarna är inte mycket för konserveringsmedel. Go figure!

Nåväl, det skulle handla om projekt…

Det har varit några riktigt tunga veckor då Spira varit dålig och all oro kring det (kommer ett eget inlägg om detta). Sedan är det struligt på jobbet och jag har haft ganska lite att göra. Tristessen har varit påtaglig. Lägg till att jag dessutom fick restskatt (i år igen!?), att jag saknar familjen och en massa annat jox. Jag har varit tämligen hängig och deppig. Mycket av det jag planerat att göra har därför blivit skjutet på framtiden.

Balkongen som den såg ut ifjol
Balkongen som den såg ut ifjol

Jag vet var skåpet ska stå – not!

Det mest idiotiska som hänt var badrumsskåpet jag beställde för X antal veckor sedan. Det kom äntligen förra veckan. Levererades till dörren. (Tack Hermes!) Mitt gamla väggskåp är visserligen fult, men klarar biffen. Problemet är att belysningen är kaputt. Det sitter två små ”strålkastare” överst i framkant på skåpet och de blir smällheta. När strömbrytaren gick sönder fastnade de i på-läget. Inte bra. Min granne hjälpte mig klippa kablarna till lamporna, men jag måste ändå stänga av säkringen så att inte strömmen ska stå och ticka. (Adaptern sitter kvar.)

Nya skåpet? Det vägde ett halvt ton!! Nåja, 25 kilo. Men det stod inte ett ord om vikt på hemsidan och jag har en tunn gipsvägg på toan. Det blev aningen för spännande för mig. Skåpet fick åka tillbaka igår. Tur att de hämtade det gratis, men snacka om mycket väsen för ingen ull alls.

Balkongmöblerna som behöver TLC
Balkongmöblerna som behöver TLC

Att-göra-listan blir längre och längre

Förutom att hitta nya lösningar för badrummet, och självklara saker som att putsa fönster och storstäda lägenheten, så har jag ett antal projekt i ”pipen”. Vissa verkar ha fastnat där och klåggat igen röret, men tids nog lossnar det igen. Här kommer en lista på ”större” projekt jag tänkt ta mig an (punkterna är i viss mån beroende av varandra):

  • Måla balkongmöbler: Tyvärr har jag varken kommit åt att handla färg eller olja (se nästa punkt). Affärerna har först varit stängda och sedan bara släppt in testat folk (orka!). Jag har endast gamla ”fådda” möbler och de behöver lite TLC.
  • Skura och olja in balkonggolvet: Redan ifjol, då de rostskyddade balkongstommen, tänkte jag passa på att fixa trägolvet. Gick sådär. När gubbarna väl var klara var det oktober = regn och rusk.
  • Köpa parasoll och inreda klart balkongen: Det finns miljoner olika parasoller och lösningar för solskydd på balkonger. Eftersom jag har kattnätet uppe så måste jag ha precis rätt mått på parasollet. Lägg till transportfrågan…
  • Fixa cykeln: Den står fortfarande i källaren. Att plocka upp den är ännu ett projekt att ta itu med (tvätta/olja/pumpa), så transporter är tämligen tungjobbade. Blomjord har jag inte heller köpt…
  • Plantera om krukväxter: Egentligen räcker det med att fylla på jord i flera fall. De står och vickar i halvtomma krukor. Vart tar jorden vägen på vintern?
  • Köpa lådinsats till köksskåp: Jag har en dörr i köket som är svår att öppna, den går åt fel håll. Jag har lekt med tanken på att byta sida för gångjärnen, men det är lite trångt. Då föddes idén att köpa en lådinsats istället. Behöver jag nämna att just det skåpet inte har standardmått? 🤯
Balkonglådan som den såg ut ifjol. I år är pelargonerna mörkrosa.
Balkonglådan som den såg ut ifjol. I år är pelargonerna mörkrosa.

Det jag faktiskt lyckats med

Min kära kvartersaffär har fasen allt du kan behöva, ja alltså inte i matväg då. Häromdagen gick jag dit för att hitta middagsalternativ. Istället kom jag hem med en packe hushållspapper med blommor och bin på, samt en multipack med plastbackar. Jag trodde det bara var tre stora backar. O nej, det följde med två låga halvstora lådor och tre mindre. Alla med lock. Äntligen kunde jag stuva undan allt i linneskåpet i plastbackar.

Till saken hör att dessa äldre hus, sk ”Altbau”, för det mesta även inhyser skadedjur. Inget allvarligt, men du får nästan räkna med pälsängrar. Mitt första år saknade jag dammsugare så larverna hade party i skåp och lådor. Då shoppade jag mig ur krisen genom att ha plastbackar till alla kläder (utom de som hänger). Än så länge har det varit ett genidrag. Och nu är cirkeln sluten. Jag har lådor till allt!

Det bidde till och med lådor över till badrummet! De små får agera badrumsskåp. Sedan köper jag en spegel, och kanske en hylla istället för fulskåpet. Man får inte vara dum 😉

Berlins veterinärer

Ja, det är en ganska övermodig rubrik. Jag kan inte påstå att jag har koll på dem alla. Försökte googla utan direkt framgång, men klinikerna måste vara hundratals och antalet veterinärer ännu fler. Som det hampar sig har jag dock koll på tre olika veterinärspraktiker – nej fyra! Spira har aldrig legat så mycket under luppen som här i Berlin. Stackars hårboll! ❤️

Fördelen med en storstad är att det finns ett större utbud av allt, så även av veterinärer. Det medför en viss risk för dåliga erfarenheter. Jag har dock haft den stora turen att bara råka på bra och kunnigt folk. Den senaste veckan har Spira fått utstå en hel del på grund av en mystisk infektion. Det har inneburit att vi faktiskt ”besökt” alla fyra veterinärsklinikerna (typ!) inom loppet av några dagar!!?

Spira, i brist på bilder med veterinärer
I brist på veterinärer får ni se en bild på ”lilla jag” (ursäkta stöket i bakgrunden)

1) Tierarztpraxis Molkentin

Adress: Torstraße 64, Mitte

Första gången Spira behövde vård fick jag tips om den här veterinären och praktiken. Den ligger bra till för mig, bara tre spårvagnshållplatser bort. Det är faktiskt gångavstånd, men även om Spira är lätt så blir hon tung efter 2 km. Det kan jag lova! Frau Molkentin, som jag lärde mig kalla henne, är en kvinna i 45-årsåldern. Hennes bruna ögon utstrålar allvar och envishet, och hon kan sina saker. Hennes medarbetare inger samma professionella känsla, från den soliga veterinärskollegan till de unga assistenterna som tar emot i receptionen. Hos Tierarztpraxis Molkentin i Mitte har vi alltid känt oss trygga, ja kanske inte Spira då…

2) Kleintierpraxis in der Torstraße

Adress: Torstraße 64, Mitte

I april fick jag veta att Frau Molkentin hade slutat och överlåtit praktiken. (Till hösten kommer hon öppna en ny praktik i Wandlitz, norr om Berlin, med fokus på alternativmedicin för djur.) Först blev jag orolig att jag skulle behöva hitta en ny veterinär, men det visade sig att praktiken på Torstraße förblivit intakt. Bara namnet och ledningen har bytts ut. Nu heter den Kleintierpraxis in der Torstraße och det är Frau Bechmann som håller i trådarna. Henne gillade jag direkt. Hon är yngre än Frau Molkentin, men minst lika proffsig. (De har för övrigt jobbat ihop.) Frau Bechmanns fina sätt mot djur och människor imponerade på mig. Fluffdrottningen blev mottagen och behandlad helt i enlighet med hennes kattliga höghets önskningar. Nåja. I alla fall enligt mattes önskningar.

Spira myser i mitt knä i sängen
Mammas fluff myser i sängen

3) Tierarztpraxis Uwe Lenk

Adress: Schönfließer Straße 1, Prenzlauer Berg

Innan vi hann göra Frau Bechmanns bekantskap fick vi lov att besöka ett nytt ställe, Tierarztpraxis Uwe Lenk i Prenzlauer Berg. Mitt första intryck var att det var ett större ställe med mer resurser. De samarbetar också med Kleintierpraxis Torstraße. Eftersom kissen mådde rätt uselt behövde vi snabbt få vård och hos Uwe Lenk lyckades de klämma in oss i sitt späckade schema. Vi fick träffa en ung och trevlig manlig veterinär den här gången (annars har jag bara träffat kvinnliga). Tänk, jag missade vad han hette. Både han och alla de andra medarbetarna på praktiken fick mig att slappna av och känna mig trygg. Det är minst lika viktigt för mattar och hussar som för djuren. I torsdags återvände vi för ett ultraljud och ett fortsatt proffsigt bemötande.

4) Tierärzte in Notdienst

Adress: Ambulerande/hembesök

Några gånger har det krisat rejält. Oftast nattetid och på helger. Första gången hade Spira förstoppning, vilket kan vara förödande för en katt. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra så jag googlade i vild panik. Mycket snart hittade jag Tierärzte in Notdienst. Som det hörs på namnet så rör det sig om veterinärer och nödläge. Här snackar vi om fantastiska människor! Inte nog med att de kommer hem till en – de bär med sig all utrustning! Givetvis kostar det därefter också, men vad annat kan man begära? Två gånger har vi fått hjälp med förstoppningar och precis när coronapandemin fattade grepp om oss så skadade Spira horninnan i ena ögat. Det var bara att slänga sig på telefonen.

The cat is in the bag – Spira i mysväskan
The cat is in the bag

Hur får man en katt som mår illa att äta?

I veckan har vi alltså försökt utröna hur illa det varit ställt med den lilla lurviga. Njurarna är kroniskt krassliga, men det visste vi redan. Med hjälp av blodtrycksmedicin och homeopatiska droppar har vi dock lyckats sänka blodtrycket till aningen under det normala och därmed förbättra njurvärdena. Varför infektionen uppstod (och exakt var) är oklart, men antibiotikan lär förhoppningvis sätta stopp för den. I övrigt har katten fina värden, trots åldern, så med lite is i magen rätar det säkert ut sig. Utmaningen är just magen, att få i henne mat. Det är den största kampen just nu.

Wish me luck… ❤️

När körsbärsträden blommar

Körsbärsträden på innergården blommar och speciellt det stora trädet är pampigt att titta på. Det är kyligt i luften, men det är tuffa små blommor. Hos oss finns bara vita körsbärsblommor, fast du behöver inte gå långt om du vill uppleva det rosa överdådet. I Pankow finns en berömd ”körsbärsgata”, och för några år sedan åkte vi speciellt ut till Teltow för att se en hel allé av rosa körsbärsträd.

Som född och uppvuxen i norra Sverige har jag inte upplevt så himla många vårblommor i mina dagar, och körsbärsträden var små och taniga. Det pratades en hel del om vårarna i södra Sverige i min barndom. Det var blåsippor och vitsippor, tussilago och kabbeleka, samt krokus en masse. Tyvärr var jag för liten när vi bodde i Munkedal för att ha några minnen av blomsterprakten. Tur att jag får uppleva det i vuxen ålder här i Berlin.

Utsikten från min balkong med mitt älskade tv-torn
Utsikten från min balkong denna regniga vårdag

I Berlin finns det snödroppar, krokus i alla färger, scilla, hyacinter, påsk- och pingstliljor, pärlhyacinter, och tulpaner, tulpaner och åter tulpaner. Lägg sedan till alla blomster jag glömt bort eller inte vet namnen på. Kort och gott, här gör vårblommorna verkligen skäl för namnet.

Skolgården med blandad grönska och ett litet körsbärsträd
På skolgården intill vårt hus finns det en hel del växter

Jag älskar också de gröna klasarna på trädet ovan. Tror det är en lind. Jag glömmer varje år. Det doftar i alla fall underbart. Annat som doftar är magnoliaträden och jasmin. Än har inte syrenerna slagit ut, och det finns en och annan hägg också. Inte så många som uppe i norr, men nåt ska vi väl ha där också! 🤗

Det "goda" körsbärsträdet
Det här trädet får goda bär

Det var så trist och grått idag så jag lägger till en bild från i fjol då solen sken så vackert. Älskar de där små bollarna av blommor. Just det här trädet kallar de Sauerkirsch, vilket tyder på sura bär. Duvorna smaskar gärna i sig dem. Fint att djuren har ett träd och vi människor ett. Körsbären brukar vara mogna i juni. Å så skönt att det är vår! 🌷

Det andra av de vackra körsbärsträden
En solig dag i fjol

Ha en härlig söndag! 💖

Kyrkogården – det nya utflyktsmålet

Berlinarna är ”som annars”. Förutom att befolka parkerna på helgerna så smyger de sig in på kyrkogården med picknickfilt och bok i högsta hugg. En gång såg jag en grupp ungdomar sitta på gräset och dricka öl. Andra har tagit för vana att lägga sig och sola i badkläder, men där går min gräns. Något måste få förbli heligt.

I dessa coronatider tycker jag inte om att trängas i parkerna. Istället har jag liksom slumpmässigt hamnat på kyrkogården. Det är både lugnare och färre människor. Dessutom prunkar vårblommor (och andra blommor förstås) minst lika mycket här. Väldigt ofta träffar jag på ekorrar och nyfikna fåglar. Utställda bänkarna inbjuder till vila och kontemplation. De maffiga gamla gravarna är fascinerande och lite skrämmande att beskåda. Döden finns nära, men också livet.

Snygg mosaik och en ängel som heter duga

Kyrkogården som mötesplats

Den senaste upptäckten är kyrkogården i hörnet Prenzlauer Berg/Greifswalderstraße. Den har ett krångligt namn, som alla kyrkogårdar, men det lilla caféet Nonna visar vägen. Där kan man för övrigt köpa gott fika. Jag slog på stort och köpte en smörgås med vegansk ”färskost” gjord på bland annat rödbetor och garnerad med ruccola. Som efterrätt fick jag en bit banana bread och en svart kaffe. Mums!

Jag behöver dessa nästan normala dagar efter så lång tid med coronarestriktioner. Det är fortfarande viktigt att hålla avståndet, men jag behöver komma ut och se människor. Dagens fikastund skedde spontant och i sällskap med min granne.

Maffig grav som en länk till tidigare generationer

Bland blommor, blader och gravar

På just den här kyrkogården är stämningen lättsam, bilderna till trots. Fler än vi hade stämt möte här. Det finns en liten odling i ett hörn där man även har bikupor. I sommar kommer de säkert sälja grönsaker, typ tomater och sallad, och kanske honung. Det är typiskt Berlin med den här blandningen av stad och land. Lite längre in finns en rekreationsyta där barnfamiljer lekte, vilade och spelade spel.

Inget beach party på kyrkogården

I dagens samhälle har respekten för fredade platser minskat. Bara det att folk väljer att gifta sig och döpa sina barn i kyrkan, men förväntar sig att prästen inte ska prata om gud… Ja, det är galet. Och att kyrkor och kyrkogårdar utsätts för vandalism. Jag hade inte tänkt skriva om moral och etik, men oavsett vad man tycker om gud och kyrkan så borde man visa respekt för de döda och framför allt de efterlevande.

Kort och gott, skippa helst ölen, hög musik och badkläder när du besöker en kyrkogård.

Det är vår i Berlin

Solen skiner och jag borde gå ut, men jag ska bara… Ja, jag måste se om det går att koppla mobilen till bloggen. Det gick ganska enkelt, men hur ser ett inlägg ut? Vi testar.

So far so good, men kan jag lägga upp mina tulpanbilder? Det återstår att se…

Hurra! Det funkar. Just nu blommar tulpaner överallt. De är faktiskt snudd på utblommade. Körsbärsträden utanför mitt fönster har ordentliga knoppar. Det är inte långt kvar. När de blommar, å det är den bästa tiden ❤️

En sista tulpanbild innan jag rycker upp mig och går ut.

Ursäkta fimparna, men dit is Berlin wa!

Våren är här!

2017-04-05 15.23.22-1

Utanför mitt fönster står ett högt och säkert ganska gammalt körsbärsträd. I bakgrunden en lind, tror jag. Tillsammans bildar de en färgpalett som får det att stocka sig i halsen på mig. Fluffigt vitt mot skirt vårgrönt. Åååå…

Våren har faktiskt varit här länge, men det är först nu som körsbärsträden blommar. Det är så vackert! Nästan så att jag skulle vilja sitta som Ferdinand och sniffa på blommorna hela dagen.

En tradition för berlinarna är att söka upp körsbärsträden när de blommar. Det finns vissa alléer eller platser där de hopar sig. Rosa, eller vita. Doftande eller utan lukt.

2015-04-11 16.05.47-1

Världens trädgårdar

Det mest omtyckta stället är nog Gärten der Welt i Marzahn. Här finns trädgårdar med stilar och växter från fem kontinenter. På våren är förstås den japanska körsbärsträdgården välbesökt.

Tyvärr var det någon som fick för sig att såga ner 17 körsbärsträd tidigare i år. Hur det gick till, och varför, är ännu ett mysterium. Som tur är så finns det många fler kvar i parken. Det finns alltså möjlighet för besökare att njuta av de vackert rosablommande träden även i vår.

I fjol öppnade förresten den nybyggda linbanan, vilken ger dig möjlighet att se hela härligheten från ovan <3

Volkspark Friedrichshain

2016-08-22 16.33.24-1

Snart är sommaren här!

Volkspark Friedrichshain gör verkligen skäl för namnet. Under min promenad fann jag ett mångfald av människor som ägnade sig åt allehanda aktiviteter. Hela familjer hade samlats till barnkalas eller för att grilla och mysa tillsammans. Jag såg ett flertal olika nationaliteter (antar jag), familjer bestående av minst tre generationer – och så förstås en massa hundar!

Hunden är uppenbarligen människans bästa vän i Berlin, för det kryllar av dem. Inte minst i parken.

Bara ett fåtal vovvar verkar busa av sig i den inhägnade rastgården, för det stora flertalet springer ogenerat fritt omkring. Ibland undrar jag hur bra det går ihop med matintaget som pågår överallt…?

Idag mötte jag för övrigt ovanligt många franska bulldoggar och Jack russel terrier. Fråga mig inte varför.

Folkets park

Det fascinerar mig att folk packar hela släp med grejer för att sedan bygga upp en fantastisk festplats i parken. Ett gäng hade träbänkar och bord med sig, och runt om i träden hade de hängt färgglada vimplar och ballonger.

Andra har med sig partytält, plastmöbler, kubbspel, cyklar, filtar, musikanläggningar samt mat och dryck för ett helt kompani.

Några sätter upp spännband mellan trädstammarna och övar balansgång. Många springer, promenerar, cyklar, ”yogar” eller tränar styrketräning.

Ett gång killar spelade fotboll iklädda gigantiska uppblåsbara bollar. Antar att det blir extra roligt att krocka med varandra när folk okontrollerat studsar iväg i alla riktningar. Plasten måste dock vara otäckt varm att vara instängd i. När jag gick förbi hade gänget paus för vätskeintag.

Café Schönbrunn

Inte nog med att parken tillhör folket, vissa dagar är det knökfullt på Café Schönbrunns uteservering. På sommaren är deras Biergarten populär. Snart sitter även jag där, med en kall Radler (ljust öl + Sprite) i skuggan och njuter.

Volkspark är en oas mitt i storstaden, en tolerant plats dit alla är välkomna. I alla fall hoppas jag att det är så. Och alltid kommer förbli.