Kategoriarkiv: Shopping

Vännerna på Kollwitzplatz

Det låter som en boktitel. En feelgoodbok. Och det är det faktiskt. Ett gäng löst folk, svenskar och tyskar (och en ålänning), som träffas på lördagar vid ett vinstånd på marknaden på Kollwitzplatz. Vi tar oss ett glas och snackar skit. Hur kul som helst!

Min bästa Berlinvän Carro bjöd med mig första gången och jag minns inte riktigt när det var. Troligen någon gång efter pandemin. Jag har inte alltid haft lust att gå dit, men jag har aldrig ångrat mig när jag varit där. Nåja, en gång kanske men oftast blir jag påfylld av både glad energi och vin.

Några ur gänget

Jag vill inte lämna ut folk med namn, men förutom Carro och hennes man T är det ett äldre par från Stockholm (N&H), en något yngre tysk kvinna (St), en något yngre tysk man (Pe), ett yngre par (Pa&L) och jag. Sedan kommer det och går folk. Vissa pratar vi med, andra inte.

Kollwitzplatz överraskar alltid

Idag satt jag bredvid ett nytt par som jag senare pratade ganska mycket med, Se&K. Det var en ren tillfällighet, men det visade sig att de nyss varit till Sverige. K hade till och med en flaska Loka mineralvatten med sig. ”Hemma”, sa hon, ”väntar resten av ett tolvpack”. Jag vet precis hur flaskorna ser ut, lite mindre, min mamma gillar dem.

…och några till

Ofta bjuds det kors och tvärs. En del har shoppat ost och bjuder på det. Andra har haft med sig korv och annat småplock. Jag borde också ta med något en dag. Kanske baka något. Jag har också blivit bjuden på fester och kalas hos några i gruppen, vilket varit ännu trevligare. Hoppas jag kan bjuda igen.

Just dessa spontana möten och blandade grupper gillar jag. Även om jag ofta är seg och trött på lördagar så vet jag att helgen blir bättre om jag varit där och träffat folk.

Nya bekantskaper

Hoppas att jag får träffa Se&K igen. Vi verkar ha samma syn på mycket. Jag pekade på en palestinska flagga och sa att dem stödjer jag. Då nickade de båda och det kändes så himla skönt. Det verkade så självklart i den stunden. Inget i Tyskland är nämligen självklart i den frågan…

’Se’ är dessutom vegetarian, liksom jag, och jag anar att vi kan ha andra gemensamma intressen också – alla tre. Förhoppningsvis ses vi igen om två veckor. Något att se fram emot! De sa att de skulle dyka upp.

Här börjar Prenzlauer Berg

Kollwitzplatz är annars ett ganska turisttätt område. Marknaden lockar folk, men jag tror inte det är speciellt billigt. Själv handlar jag sällan då det är kontanter som gäller. I stånden säljer de grönsaker, ost, blommor, hantverk. Marknaden har som sagt hög mysfaktor.

Marknaden på Kollwitzplatz pågår varje lördag till cirka 17-tiden. Närmsta t-banestation är U Senefelderplatz. Marknadsstånden brer ut sig en lång bit längs Kollwitzstrasse och här finns också många fina butiker, caféer och restauranger.

De färgglada glasen från Lidl

Efter att ha gått loss hårt med djupa funderingar kom så söndagen och lugnet. Idag är det klibbigt varmt och regn med åska väntas till kvällen. Min granne frågade om vi skulle ta en glass innan det brakar loss. Jag ska träffa henne om en stund. Jobbat lite och sitter och sippar vatten i ett av mina nya coola glas. Det lila.

Min närmaste matvarubutik är en Lidl-filial som inte räknas som fullstor. Det betyder att de inte alltid har samma utbud av varor eller samma bredd på sina erbjudanden. Mig spelar det ingen roll, för jag handlar mina basvaror där ändå. Då och då kikar jag på det där krimskramset de säljer. Under corona har jag fyndat flera gånger, och jag köper mina barnsliga skolkalendrar där varje sommar.

Bilden nedan är från Lidl:s hemsida.

Regnbågen i köksskåpet

Sist jag gick och handlade skulle jag hålla i slantarna hade jag tänkt. Gick väl så där. Jag kom hem med de här glasen. Kunde inte motstå dem! Långt innan regnbågsfärgerna förknippades med Pride så har jag älskat alla färger samtidigt. I skolan skulle vi sy små doftkuddar och alla broderade i fina pastellfärger. Inte jag! Jag kunde inte välja så jag sydde med alla färger. Ja, helst grundfärgerna då. men visst är glasen fina!? Önskar att jag hade rum och behov för ännu ett 6-pack ❤️🧡💛💚💙💜

…

För övrigt så var det Christopher Street Day i Berlin igår, dvs Pride. Jag blir inte klok på detta, för i början på månaden filmade jag vad som måste ha varit ett Pride-tåg som drog fram längs Torstraße. Lite senare läste jag om att CSD blivit uppskjuten pga regn, och igår gick det tydligen av stapeln på riktigt. Minst sagt förvirrande, men heja heja ändå liksom 🏳️‍🌈🏳️‍🌈🏳️‍🌈

Lägesrapport från ett stekhett Berlin

Idag ska det bli 35 grader varmt och jag har stängt alla fönster och balkongdörren, fläkten går och det är ca 25 grader inomhus. Kvällarna är skönt ljumma, men balkongen är mördande het dagtid. Det är så mycket jag funderat på att göra, men väldigt lite har blivit gjort. Tänkte redogöra för mina projekt och vad som står på att-göra-listan.

Stekhett förresten…? Egentligen liknar det bastuvärme. Fukten är mer påtaglig i Berlin än uppe i norra Sverige. Ibland känns sommaren här som en evig (?) rötmånad. Mat möglar direkt, även i kylskåpet, och tyskarna är inte mycket för konserveringsmedel. Go figure!

Nåväl, det skulle handla om projekt…

Det har varit några riktigt tunga veckor då Spira varit dålig och all oro kring det (kommer ett eget inlägg om detta). Sedan är det struligt på jobbet och jag har haft ganska lite att göra. Tristessen har varit påtaglig. Lägg till att jag dessutom fick restskatt (i år igen!?), att jag saknar familjen och en massa annat jox. Jag har varit tämligen hängig och deppig. Mycket av det jag planerat att göra har därför blivit skjutet på framtiden.

Balkongen som den såg ut ifjol
Balkongen som den såg ut ifjol

Jag vet var skåpet ska stå – not!

Det mest idiotiska som hänt var badrumsskåpet jag beställde för X antal veckor sedan. Det kom äntligen förra veckan. Levererades till dörren. (Tack Hermes!) Mitt gamla väggskåp är visserligen fult, men klarar biffen. Problemet är att belysningen är kaputt. Det sitter två små ”strålkastare” överst i framkant på skåpet och de blir smällheta. När strömbrytaren gick sönder fastnade de i på-läget. Inte bra. Min granne hjälpte mig klippa kablarna till lamporna, men jag måste ändå stänga av säkringen så att inte strömmen ska stå och ticka. (Adaptern sitter kvar.)

Nya skåpet? Det vägde ett halvt ton!! Nåja, 25 kilo. Men det stod inte ett ord om vikt på hemsidan och jag har en tunn gipsvägg på toan. Det blev aningen för spännande för mig. Skåpet fick åka tillbaka igår. Tur att de hämtade det gratis, men snacka om mycket väsen för ingen ull alls.

Balkongmöblerna som behöver TLC
Balkongmöblerna som behöver TLC

Att-göra-listan blir längre och längre

Förutom att hitta nya lösningar för badrummet, och självklara saker som att putsa fönster och storstäda lägenheten, så har jag ett antal projekt i ”pipen”. Vissa verkar ha fastnat där och klåggat igen röret, men tids nog lossnar det igen. Här kommer en lista på ”större” projekt jag tänkt ta mig an (punkterna är i viss mån beroende av varandra):

  • Måla balkongmöbler: Tyvärr har jag varken kommit åt att handla färg eller olja (se nästa punkt). Affärerna har först varit stängda och sedan bara släppt in testat folk (orka!). Jag har endast gamla ”fådda” möbler och de behöver lite TLC.
  • Skura och olja in balkonggolvet: Redan ifjol, då de rostskyddade balkongstommen, tänkte jag passa på att fixa trägolvet. Gick sådär. När gubbarna väl var klara var det oktober = regn och rusk.
  • Köpa parasoll och inreda klart balkongen: Det finns miljoner olika parasoller och lösningar för solskydd på balkonger. Eftersom jag har kattnätet uppe så måste jag ha precis rätt mått på parasollet. Lägg till transportfrågan…
  • Fixa cykeln: Den står fortfarande i källaren. Att plocka upp den är ännu ett projekt att ta itu med (tvätta/olja/pumpa), så transporter är tämligen tungjobbade. Blomjord har jag inte heller köpt…
  • Plantera om krukväxter: Egentligen räcker det med att fylla på jord i flera fall. De står och vickar i halvtomma krukor. Vart tar jorden vägen på vintern?
  • Köpa lådinsats till köksskåp: Jag har en dörr i köket som är svår att öppna, den går åt fel håll. Jag har lekt med tanken på att byta sida för gångjärnen, men det är lite trångt. Då föddes idén att köpa en lådinsats istället. Behöver jag nämna att just det skåpet inte har standardmått? 🤯
Balkonglådan som den såg ut ifjol. I år är pelargonerna mörkrosa.
Balkonglådan som den såg ut ifjol. I år är pelargonerna mörkrosa.

Det jag faktiskt lyckats med

Min kära kvartersaffär har fasen allt du kan behöva, ja alltså inte i matväg då. Häromdagen gick jag dit för att hitta middagsalternativ. Istället kom jag hem med en packe hushållspapper med blommor och bin på, samt en multipack med plastbackar. Jag trodde det bara var tre stora backar. O nej, det följde med två låga halvstora lådor och tre mindre. Alla med lock. Äntligen kunde jag stuva undan allt i linneskåpet i plastbackar.

Till saken hör att dessa äldre hus, sk ”Altbau”, för det mesta även inhyser skadedjur. Inget allvarligt, men du får nästan räkna med pälsängrar. Mitt första år saknade jag dammsugare så larverna hade party i skåp och lådor. Då shoppade jag mig ur krisen genom att ha plastbackar till alla kläder (utom de som hänger). Än så länge har det varit ett genidrag. Och nu är cirkeln sluten. Jag har lådor till allt!

Det bidde till och med lådor över till badrummet! De små får agera badrumsskåp. Sedan köper jag en spegel, och kanske en hylla istället för fulskåpet. Man får inte vara dum 😉

Kristi himmelsfärdsdag

En röd dag mitt i allt. Christi Himmelfahrt, som det heter på tyska, är alltså röd dag även i Tyskland. Passande nog – eftersom ”allt” är stängt – är vädret grått och regnigt. Jag har haft svårt att sova en period, speciellt i natt, så jag låg och slumrade vid lunchtid. Det var rogivande att lyssna till regnet utanför. Öppna-fönstret-säsongen har börjat. Jippi!

Jag vet inte varför jag sover dåligt just nu, men det är säkert en kombination av händelser på jobbet och det faktum att det blir ljust så tidigt på morgonen. En granne (tror jag vet vem) har också den fula ovanan att sätta på tvättmaskinen mitt i natten!?!

Måste säga att jag är förundrad över hur känslig jag är, för jag vaknar varje gång maskinen centrifugerar. Hela huset – och min säng – vibrerar! Jag laddar för att skriva en arg lapp någon dag. Det var farligt nära igår då jag blev väckt runt halvfyrasnåret. Samtidigt drar jag mig för att skriva på tyska…

Körsbärsträdet om hörnet har blommat ut för länge sen
Körsbärsträdet om hörnet har blommat ut för länge sen

In med det nya, ut med det gamla

Det bästa med regnet är att jag kan använda min nyaste jacka, en turkos vindjacka med kapuschong. Modellen är egentligen nästan likadan som vinterjackan. Det är tydligt att jag gillar långa jackor med kapuschong och dragsko i midjan. Det bästa är att jag nu kan göra mig av med kläder som inte passar.

Jag har röjt ut mina gamla jackor ur garderoben för att göra plats åt de nya. Känns befriande! Tyvärr är alla klädboxar i kvarteret överfulla, de där stora trälådorna man kan lämna gamla paltor i. Jag väntar tills jag kan dumpa min påse i och inte utanför boxen, för det är väl att tänka utanför boxen som är bra…?

Lördag, ostbågar & Herr Nilsson

Många svenskar saknar vissa älskade livsmedel i Tyskland. Det kan vara allt från Kalles kaviar till ostbågar. Speciellt köttätarna verkar ”lida” av bristen på vad det nu kan vara. Som vegetarian upplever jag snarare ett större och mer varierat utbud, men just ostbågar kan vara en utmaning att komma över.

De senaste två helgerna har jag frossat i ostbågar. Min närbutik erbjuder för det mesta jordnötsbågar, eller andra sorters puffade majsprodukter med jordnötssmak. (Jag älskar jordnötter, men helst i sin naturliga form, i godis eller som bredbart pålägg.) Då och då hittar jag samma märke men med ostsmak. Då köper jag alltid två påsar på en gång! 😋

Godis (och "fel" ostbågar) från Herr Nilsson i Berlin
Godis (och ”fel” ostbågar) från Herr Nilsson i Berlin

Herr Nilsson har ostbågar – och svenskt plockgodis

Egentligen är det inte så svårt att hitta ostbågar i Berlin. De finns på Ikea, Svenska kyrkan och på godisaffären Herr Nilsson. Herr Nilsson är en mindre kedja av butiker och de erbjuder typiskt svenskt plockgodis, saltlakrits, Marabou chokladkakor, chips och ostbågar från de kända märkena, för att bara nämna några saker.

Jag har en Herr Nilsson-butik inom promenadavstånd, på Immanuelkirchstrasse i Prenzlauer Berg. Några gånger har jag unnat mig att gå dit och handla för att sedan kunna frossa i salta balkar, grodor, dödskallar, mumrikar och bomber. Första gången jag gick förbi följde det också med en stor påse OLW ostbågar. Nu senast fanns bara ”cruncherz” kvar (se bilden), men de slank ner de med.

Idag är det lördag och solen skiner… 😎

Halsband till 50-åringar

Det är galet hur gammal man hunnit bli. Som tur är så hinner andra ikapp. Flera vänner fyller 50 år i år. Jag har grubblat på presenter. Inte lätt när inget är öppet och jag tycker som bekant att det är svårt med internetköp. Så fick jag en idé! Vad sägs om unika halsband skapade av Ann Haqvinsson?!

Smycken av Ann Haqvinsson, haQvin Art.

När jag fyllde 50 år fick jag ett jättefint halsband med tillhörande örhängen av gamla vänner till familjen. Det är dottern som gör dem, Ann Haqvinsson. Hon är duktig på keramik, men har många strängar på sin lyra. Kolla här!

Halsbandet och örhängena var ett eget experiment som bygger på klassiska tennbroderier. Normalt brukar det inte vara min grej, men jag gillar verkligen mina smycken – silver är perfekt! ♥️

Se så nöjd jag ser ut på bilden (klicka för förstoring). Haha! Och jag bär dem ofta, för de passar till allt.

Det var alltså så jag fick idén till andra 50-årspresenter. Smyckena är unika och jag tror mottagarna blir ensamma om sina halsband. En av dem har inte fått sin present ännu – hon fyller år idag! – men här är en bild på några olika varianter. Plattan är ca 2,5 cm i diameter.

Smycken av Ann Haqvinsson / Foto: © Ann Haqvinsson
I svart läder, krackelerat läder och svart mocka med tennbroderier / Foto: © Ann Haqvinsson

Jag valde det i mitten till min andra vän. Tyckte det var annorlunda och lite kul. Hoppas det var fint i verkligheten, för jag har bara sett det på bild. Hm, när jag tänker efter så beställde jag ju över internet i alla fall 😆

Nya jackan är inte så tokig

Hela vintern har jag sökt efter en den ultimata jackan. Med nuvarande ”coronakropp” har min gamla täckjacka blivit aningen för snäv. Så där så att den smiter åt om magen och putar ut över ändan. När jag burit en väska tvärs över har det funkat, men känslan… Det har inte varit bekvämt. Jag har inte kunnat gå i affärer och prova, och att handla på nätet är som att tippa på Lotto. Men till slut fick jag jackpot!

Det har varit ovanligt kallt i Berlin, både i vinter och just nu. De kallaste januarinätterna var termometern nere på drygt 15 minusgrader. Så kallt har det aldrig varit tidigare så länge jag bott här. Dessutom har vi haft snö, vilket också är ovanligt.

I den gamla jackan i Wannsee
Min gamla bruna ”muminjacka” och jag i Wannsee i februari

Måste klara två sorters kyla

Mitt dilemma är att jag behöver en vinterjacka som klarar den råkalla kylan i Berlin, men som även kan funka uppe i norra Sverige där det kan blir 20–30 minusgrader. Helst en rymligare jacka som det går att klämma in en varm tröja under. Det klarade definitivt inte den gamla jackan!

I Tyskland har jag inte så bra koll på katalogföretag och vettiga webbutiker. H&M tycker jag har för dålig kvalitet och för små storlekar. Bonprix brukar ha fina saker, men trots idogt sökande har jag aldrig lyckats hitta ”min” jacka. Antingen har den varit slutsåld i bara min storlek, eller helt och hållet. Jag var beredd att ge upp.

Så plötsligt fick jag ett tips

En vän tipsade om Deerberg, men vid första anblicken tyckte jag att de mest hade trista tantkläder. Ändå lade jag ner lite tid på att kolla jackutbudet – och där var den! En marinblå jacka i lång modell, med kapuschong (utan skägg!), tvåvägsdragkedja och sidfickor med blixtlås. Dyr som fan själv, men något måste man väl unna sig?! 😬

Jackan kom igår (till rätt adress!) och jag invigde den direkt. Jag hade kunnat ta en storlek mindre. Å andra sidan så ryms den extra tröjan, så det får bli bra. Detta är den dyraste jackan jag köpt på mycket länge (någonsin?), men vad gör man inte för att slippa se ut som ett mumintroll? 😆

One (wo)mans trash…

Apropå hittegods. Jag fick besök av en god vän i måndags, och hon bar med sig fyra (!) påsar med utgallrade kläder. Jag älskar att få ta emot avlagda (fräscha) kläder. Det berör mig inte att de är begagnade. För mig blir de ju som nya!

Inte nog med att jag nu har en snygg prickig ryggsäck. Jag har dessutom flera nya prickiga plagg. Jag vet! Jag har fått prickar på hjärnan. Men det är ju så snyggt!

Att rafsa igenom påsarna på jakt efter ett fynd gav mig puls. Jag hittade många fina saker, men de ska ju passa också. Bara att sätta igång och prova…

Foto 2018-04-24 15 02 00 (1)

Ursäkta den dåliga bildkvaliteten.

Det blev två prickiga tröjor (blå/vit och vinröd/rosa), en prickig tunika (svart/vit), en rosa kofta och en svart spetsklänning. Klänningen var inte så flådig som det låter, men en skön ”trasa” att bära då det är soligt och varmt.

Jag är nöjd!

Hittegods

I Sverige får vi inte slänga ”skräp” hur som helst. Om du har fungerande saker du vill bli av med får du skänka dem till ex Röda Korset, eller sälja dem på loppis. Det finns många möjligheter. I Berlin likaså, men allt som oftast ställer man ut en låda på trottoaren.

”Zum Verschenken!” (Bortskänkes) står det med snabba kråkfötter på ett löst A4-ark. Eller på själva kartongen. I en låda ligger det barnkläder och leksaker. I en annan böcker och porslin.

Det är egentligen inte tillåtet att ställa ut saker så där, ändå gör folk det hela tiden. Till och med möbler. Förra veckan gick jag förbi två fula soffor, en tvåa och en trea. De stod uppställda vid en husvägg. Som tur var regnade det inte…

Under årens lopp har jag hittat fina glasassietter, en kasse full med zucchini (!), aromaoljor, salladsskålar, förvaringslådor, ett och annat klädesplagg (i gott skick), och i söndags snubblade jag på en läcker väska.

Den är precis rätt stil för mig, svart med vita prickar. Dessutom är den alleles ny.

Foto 2018-04-24 15 01 35

Tänk på vad du plockar med dig

”Se upp!” tänkte jag. ”Är det stöldgods?”

Väskan är av ryggsäcksmodell, och i den dolda fickan på ryggsidan låg prislappen. Plasttråden lappen suttit i fanns fortfarande kvar.

Efter noggrannare undersökning finner jag inga belägg för min tes. Mitt område är vad man skulle kalla respektabelt. Väskan kan ha varit ett felköp av någon helgshoppande kvinna i grannhuset. Den är i oklanderligt skick.

Jag orkar faktiskt inte bry mig. Nä, jag gläds istället över fyndet. Kan inte vänta tills jag får använda den första gången.

Bara det inte piper när jag går ut från någon affär.

European Month of Photography

foto-2016-10-16-16-51-26

Fotografering förbjuden, josåatt…

Oktober är månaden då det frossas i fotografi i Berlin. De två senaste helgerna har jag gått på flera utställningar, först på C/O Berlin och igår på Museum für Fotografie. Jag har alltså – trots lång tid av motstånd – sett bilder av Helmut Newton, men det fick mig inte att ändra åsikt. Tvärtom! Jag fattar inte grejen.

Det är troligt att jag inte förstår mig på Helmut Newtons syfte med att fota alla dessa nakna kvinnor. För mig känns bilderna bara förlegade, porriga och till och med otäcka.

I rummet där utställningen Yellow Press hängde, fanns foton på ”döda”, halvnakna och sexuellt utmanande kvinnokroppar. Varför hyllas dessa foton? Jag erkänner. Jag stannade inte länge nog i lokalen för att ta reda på det.

Alice Springs

Däremot fanns en fin samling porträttfoton av Helmut Newtons fru June, The MEP Show. Hon arbetade länge under pseudonymen Alice Springs. Här fnissade jag för mig själv över galna bilder på coola (?) amerikanska ungdomar, som poserade i full 80-talsutstyrsel. Hur folk såg ut!

Mart Engelen var en annan fotograf som visade porträtt på främst kändisar. Även de fotona tyckte jag om. Han hade fångat personligheterna på intressanta sätt. Deras blickar var talande; vissa öppna och tillåtande, andra stängda och reserverade.

Bernard Larsson

Anledningen till att jag trotsade mitt motstånd mot Newton, var att jag var nyfiken på Bernard Larsson. Namnet klingade svenskt och hans föräldrar var också mycket riktigt från Sverige. Själv växte han upp i Hamburg.

Jag ville se utställningen, Leaving is Entering. Fotografien 1961 – 1968. För mig andades fotona street photography, men jag orkade inte ta in allt. Grå-dass-overload.

Just nu är jag ganska trött på alla tunga DDR-foton; politik, demonstrationer, diktaturer och lidande civilbefolkning. Känns alltför bekant. Slå på tvn eller datorn och samma saker pågår idag, fast i nya länder.

foto-2016-10-17-12-46-48

Sune Jonsson

På jakt efter glamour – kanske en bok av Herb Ritts? – strosade jag in i shoppen på C/O. Döm om min förvåning, när jag istället gick jag ut med Sune Jonssons samlade verk i en snygg papperskasse. Så kan det gå.

Leve fotografiet!