Kategoriarkiv: Livet i Berlin

Arbeitsagentur – Jobcenter: 1 – 1

2016-03-17 08.39.39-2

Som ny i de tyska sociala systemen får man vackert börja om från början. I Sverige hade jag en hyfsad a-kasseersättning, och mina ”meriter” överfördes 2013 när jag flyttade till Berlin. För att få a-kasseersättning här gäller dock samma regler som i Sverige, minst 12 månaders heltidsjobb under 2 år.

Jag har haft det knapert i kassan. Fick för mig att jag ville vara fri och oberoende (läs: pank och fågelfri). Berlin är full av konstnärliga och coola människor. Klart jag ville vara en av dem! Fast på mitt eget lilla vis.

Det finns många sorters frilansuppdrag, och de har ofta en sak gemensamt – de ger inga pengar. Jag tycker det är hårresande hur dåligt betalt arbetet är. De allra flesta kunder vill dessutom ha ett professionellt resultat, men betalar amatörer för att utföra jobbet. Helt galet!

Men nu kom jag ifrån ämnet.

Har de gått på charmkurs?

Igår gick jag igenom både Arbeitsagentur och Jobcenter.

Kvinnan på Arbeitsagentur var helt fantastisk. Vilket tålamod! Hon kvittrade som en fågel hela tiden jag var där. Jag fick knappa in några av mina uppgifter i deras databas, men det blir att fortsätta hemma. (Jag har ju tokmycket som måste läggas in.)

På Jobcenter var killen som tog hand om mig lugn och sansad. Visst finns det saker jag behöver göra – som att fylla i tusen miljoner papper – men hjälp kommer jag att få. Frågan är hur stort belopp, men det bestäms av hur mycket eller lite jag tjänar på egen hand.

Det känns oerhört skönt att det finns ett skyddsnät. Förhoppningsvis kommer kurvan att peka uppåt för mig i år, men nu behöver den inte göra det lika fort.

Jag kan andas ut innan jag tar ny sats.

Våren är här!

2017-04-05 15.23.22-1

Utanför mitt fönster står ett högt och säkert ganska gammalt körsbärsträd. I bakgrunden en lind, tror jag. Tillsammans bildar de en färgpalett som får det att stocka sig i halsen på mig. Fluffigt vitt mot skirt vårgrönt. Åååå…

Våren har faktiskt varit här länge, men det är först nu som körsbärsträden blommar. Det är så vackert! Nästan så att jag skulle vilja sitta som Ferdinand och sniffa på blommorna hela dagen.

En tradition för berlinarna är att söka upp körsbärsträden när de blommar. Det finns vissa alléer eller platser där de hopar sig. Rosa, eller vita. Doftande eller utan lukt.

2015-04-11 16.05.47-1

Världens trädgårdar

Det mest omtyckta stället är nog Gärten der Welt i Marzahn. Här finns trädgårdar med stilar och växter från fem kontinenter. På våren är förstås den japanska körsbärsträdgården välbesökt.

Tyvärr var det någon som fick för sig att såga ner 17 körsbärsträd tidigare i år. Hur det gick till, och varför, är ännu ett mysterium. Som tur är så finns det många fler kvar i parken. Det finns alltså möjlighet för besökare att njuta av de vackert rosablommande träden även i vår.

I fjol öppnade förresten den nybyggda linbanan, vilken ger dig möjlighet att se hela härligheten från ovan <3

Highway to Hell?

Ett annat ord som ger mig märkliga associationer är ”hell”. På tyska betyder det ”ljus”, men mina tankar går förstås direkt till den engelska betydelsen av ordet.

Ända sedan mitt första besök på byggvaruhuset Hellweg så får jag en av två låtar i skallen när jag kliver in genom dörrarna. Antingen alltså ”Highway to Hell” med AC/DC, eller ”Road to Hell” med Chris Rea. Det slår aldrig fel!

En favoritöl som jag har heter Bayreuther Hell. Det är en ljus öl och bryggs i den bayerska staden Bayreuth. Jag kan inte låta bli att undra hur det är att bo i ”det bayreutherska helvetet”. Det kan inte vara kul. Tur att de har god öl att dränka sorgerna med…

Jag kom precis på att orden jag hittills skrivit om har med gud och djävulen att göra. Haha! Lovar att det är zufall, alltså ren tillfällighet.

Behöver du skrivhjälp?

Jag fick precis en idé. Den gör mig så glad. Länge har jag grunnat på vad jag skulle kunna hjälpa andra med. Något som jag älskar att göra, men som även skulle kunna gynna en medmänniska på något sätt. Det har tagit mig lång tid och mycket mod att våga börja skriva. Tänk om jag kan hjälpa andra som tvekar?

Det finns så många föreställningar om hur en ”riktig” författare ska jobba. Allt från att man måste sluka böcker, till att man måste vara kung – eller drottning! – på rättstavning. Visst är det fördelar som kan gynna skrivandet, men alla är vi unika. Så även vårt sätt att närma oss skrivprocessen.

I nästan 10 års tid har skrivandet hängt mig över axeln, flämtat mig i örat och på alla sätt försökt få mig att sätta igång. Jag har svarat med att dra i handbromsen. Ja, jag har dragit i alla bromsar jag kunnat hitta. Tanken på att skriva något så långt som en bok har fullkomligt förlamat mig.

Varför är det så läskigt att skriva?

Det finns ett kort och snabbt svar på den frågan – kritik! Speciellt orättvis sådan från en totalt okänslig person. Ett förfluget ord kan krossa ett skrivarhjärta för alltid. Och det är en sårbar process att skriva.

Dessutom är skrivandet ingen exakt vetenskap, som många verkar tro. Det går inte att mäta och väga orden, även om det finns de som hävdar att de kommit på en ”framgångsformel”. Att skriva är en konstform som till syvende och sist handlar om att beröra läsaren på något sätt.

Jag vill lyfta den som längtar efter uttryck

Vi lever i en tidsålder då experter av olika slag faller ner från sina piedestaler. Kvalitet efterfrågas inte i samma utsträckning för nu kan vi göra allt själva! På gott och ont naturligtvis, men det skapar enorma möjligheter för den som vill vara kreativ. Du behöver inte längre ett förlag för att publicera din bok. Du kan göra det själv!

Trots att du kan göra det själv finns det ända någon annan att ta hänsyn till. Den personen är förstås läsaren. Även om rättstavning och språkfel kan störa läsningen så är det förhållandevis lätt att fixa. Det viktigaste är istället berättelsen som helhet. Håller den ända fram? Får vi läsaren att engagera sig och hänga med? Om svaren blir nej, hur gör vi då?

Jag hjälper gärna till att lyfta dig och din berättelse.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

<3 Skrivhjälp i april <3

Jag har skapat en sida här på bloggen där jag berättar mer om min idé. I korthet skulle jag vilja erbjuda 10 personer hjälp med ett skrivprojekt.

Tanken är att jag tar emot max 10 sidor text, en kort beskrivning av projektet, samt de frågor skribenten har, och sedan skriver jag respons på en A4-sida. Allt för det symboliska priset av 100 kr. Priset är tänk att ge en liten adrenalinkick till både mig och skribenten. Det blir på riktigt!

Sugen på att testa? Läs mer här

Gud har kontor i Berlin

Det är sant! Och då menar jag inte någon kyrka. Nej nej. Hen kanske har flyttat nu, men för några år sedan höll hen till på Chausseestrasse i Mitte. Jag ringde inte på dörren.

Jag funderar ofta på ord, och på skillnaden mellan språken. Härom dagen slog det mig att tyskans Gott (Gud) ju betyder något smaskigt och bra på svenska. På engelska skiljer det en bokstav mellan good och God. På svenska är det också en bokstav som gör skillnad mellan god och Gud.

Undrar varför jag fastnade på just det ordet? Det är ju varken söndag eller långfredag idag. Nåväl. Enligt fotot verkar det i alla fall stämma att Gud ser dig…

2014-03-18 11.59.09-1

Oklart vad det är för firma, men de ser dig!

Hej bloggen!

Jag verkar inte kunna bestämma mig för att lägga ner den här bloggen. Istället går tankarna oftare och oftare till den. Tänk så mycket jag missat att berätta om! Och våren som precis kommit närmare. Då visar Berlin sig från sin allra bästa sida. I helgen ska det bli 20 grader varmt. Bara ett inlägg till…

Ja, så där går tankarna. Men plötsligt har något förändrats. Bloggen har över 250 följare!? Hur har det gått till? Hur mäter man det förresten? Ingen aning.

Fram tills nu har jag berättat om mina upplevelser för ”döva öron”. Någon enstaka kompis har läst och kommenterat. Jag har intalat mig själv att det är okej, men det är det förstås inte. När man älskar Berlin, då vill man att hela världen ska veta det!

2017-03-12 15.39.03-1

Underbaaara vårtulpaaaaneeer!

3-årsjubileum

Den 1 april har jag bott i min lägenhet i precis 3 år. Jag älskar den! Den är ljus och fin, med udda möbler och prylar. Precis som ett Berlinhem ska vara. När jag flyttade in hade jag inte ens en madrass, men goda vänner lånade ut och skänkte bort. Min nya granne öste saker över mig. När hon köpte ny bäddsoffa fick jag hennes gamla gratis!

Det är Berlin för mig, en oerhörd generositet. Vänner menar att det beror på mig också, att jag lockar fram detta hos folk. Jag vet inte. Det är ganska lätt att tycka om människor, även om det är ännu lättare att gilla djur!

Ja, då var jag igång igen! Ännu ett blogginlägg. Jäklar så skönt det kändes!

2016-03-27 11.37.19-2

Prinsessängen för 3 år sen

Snart är det jul igen

2016-12-08 17.19.39

Efter 4 år i Berlin kan jag hävda att jag må vara berlinare, men jag har inte på något vis blivit tysk. I själ och hjärta kommer jag alltid att vara svensk. Detta gör sig speciellt påmint då julbestyren drar igång. Trots fantastiska julmarknader och Glühwein så saknar jag de svenska julsångerna!

Jag är på inget vis en traditionalist som måste ha saker på ett visst sätt. Faktiskt är jag raka motsatsen. Jultraditionerna gjorde jag upp med för länge sedan.

Dels när jag första gången skulle fira jul med min före detta sambos familj, och fick ta del av deras traditioner, och dels när jag blev vegetarian.

Kött är förresten så oerhört hårt förknippat med julen. Egentligen skulle jag kunna skriva ett långt inlägg bara om det, men det var inte dagens tänkta ämne.

Saknar julsångerna

Sedan jag flyttade hit 2013 har jag sjungit med vänner i olika konstellationer. För det mesta blir det tyska sånger. Bachs juloratorium kämpar vi oss igenom varje år.

Speciellt vid juletid saknar jag dock min gamla kör i Skellefteå, Canto-kören. Med Leif Åkesson som proffsig körledare var julen den bästa tiden.

Jag älskar att sjunga ”Gläns över sjö och strand”, för att sopranstämman är så läskigt hög. ”Jul jul, strålande jul” är fantastiskt vacker med både manliga och kvinnliga sångare. ”Det strålar en stjärna” är också en skön gåshudsrysare att sjunga.

Nyligen googlade jag favoriterna när jag kände en längtan efter hemlandet. Jag älskar Berlin, men två gånger per år vill jag åka tillbaka till mitt eget land och fylla på med svenskhet.

Regnet det bara öser ner…

2013-07-16 19.37.43

Jag trodde jag sluppit ifrån det dåliga vädret när jag lämnade norra Sverige. Ha, Berlin kan minsann också! Att det kan regna mer eller mindre konstant – hela dagarna – trodde jag bara skedde under monsuner. Berlin brukar dock bli dränkt med jämna mellanrum.

Ingenstans går åskan så hårt som i Berlin. Möjligtvis i min mormors hemby Morjärv i Norrbotten. Som barn var jag sjukt rädd för åska, och det var mormors ”förtjänst”.

Hon berättade ofta hur otroligt hårt åskan gått i Morjärv. Orten ligger som i en ”gryta”, förklarade hon, med berg och sluttningar omkring sig. På den tiden, typ 1920-1930, var elektriciteten inte speciellt pålitlig.

Jag förstod aldrig varför mormor gick runt och vek undan gardinerna när hon hörde åskan mullra. Nogsamt lade hon tyget över stolar eller uppe på gardinstången.

Det var eluttagen hon ville skydda gardinerna från. I hennes gröna ungdom slog nämligen blixtarna ut genom kontakterna, och allt som fanns i närheten kunde fatta eld.

Så illa är det aldrig i Berlin – så vitt jag vet. Fast visst kan det åska rejält här. Turligt nog har vi tv-tornet som tar de flesta blixtarna. Ka-blam!

Önskar nästan att det åskade. Inte bara regn, regn, regn…

Ásgeir Trausti

2017-05-09 23.10.29-1

Ásgeir Trausti på Festsaal Kreuzberg

Islänningen Ásgeir Trausti är en ny stjärna på musikhimlen, och jobbar på att slå internationellt. Det kräver förstås att han måste sjunga på engelska, men låtarna på modersmålet har en helt annan känsla. De förmedlar något som bara kan beskrivas som ren magi <3

I tisdags fick jag en glad överraskning. Som en för tidig födelsedagspresent blev jag bjuden på konserten med Ásgeir TraustiFestsaal Kreuzberg.

Ásgeir Trausti sjunger med ljus och sårbar stämma. Ibland är låtarna melankoliska och lågmälda, ibland levnadsglada och poppiga. Hans röst påminner om den för tidigt bortgångna Jeff Buckley.

Kan det bli bättre?

Pappan skriver texterna

En bidragande orsak till framgångarna i hemlandet är att Ásgeirs drygt 70-åriga pappa skrivit texterna. Något får mig att tänka på jobbannonser. Hur ofta söks inte en 25-åring med en 70-årings (livs)erfarenhet? Ásgeirs musik kan utan problem leva upp till det kravet.

Isländskan skänker sångerna mystik, och skapar en stämning som påminner om det isländska landskapet. (Jag har visserligen aldrig varit på Island, men som norrlänning är tomhet, tystnad och rymd inte helt obekant för mig.)

Många av sångerna finns översatta till engelska. De är också är bra, fast mycket av magin har gått förlorad i översättningen.

Lyssna på den häftiga isländskan och döm själv!

 

Kattsanden som kom bort

2017-03-12 20.16.38-2

En kattpåse

Många brukar prata om det, hur paket och brev bara försvinner i Berlin. Både DHL och Hermes får sig en släng av sleven. Troligtvis blir paketbuden trötta på att kånka tunga paket i hyreshus utan hiss. Istället ringer de på hos någon som bor på första våningen.

Om jag inte är hemma, och det kommer en leverans till mig, då ringer budet på hos en granne och frågar om hen kan ta emot grejerna. När så sker ska jag få en lapp i brevlådan:

”Granne det och det har tagit emot Er leverans.”

Ha! På senare tid har jag hört rykten om att paketbuden slarvar med lapparna. Ett paket levereras till okänd ort; beställaren har ingen aning om saken och kan därmed inte hitta mottagarpersonen.

Mottagaren sitter med ett paket på halsen och ids inte ta reda på vem det egentligen ska till. (Eller så lägger de vantarna på innehållet.)

Jag är närmast imponerad att Hermes lyckats trolla bort 30 liter kattsand och 2 kg torrfoder. Det är en bedrift. Skrev ett ”klagomail” till dem imorse. Nästa steg blir att hänga ut en lapp till grannarna på stora porten.

Det slutar väl med att jag själv måste släpa påsarna uppför trapporna.