Som ny i de tyska sociala systemen får man vackert börja om från början. I Sverige hade jag en hyfsad a-kasseersättning, och mina ”meriter” överfördes 2013 när jag flyttade till Berlin. För att få a-kasseersättning här gäller dock samma regler som i Sverige, minst 12 månaders heltidsjobb under 2 år.
Jag har haft det knapert i kassan. Fick för mig att jag ville vara fri och oberoende (läs: pank och fågelfri). Berlin är full av konstnärliga och coola människor. Klart jag ville vara en av dem! Fast på mitt eget lilla vis.
Det finns många sorters frilansuppdrag, och de har ofta en sak gemensamt – de ger inga pengar. Jag tycker det är hårresande hur dåligt betalt arbetet är. De allra flesta kunder vill dessutom ha ett professionellt resultat, men betalar amatörer för att utföra jobbet. Helt galet!
Men nu kom jag ifrån ämnet.
Har de gått på charmkurs?
Igår gick jag igenom både Arbeitsagentur och Jobcenter.
Kvinnan på Arbeitsagentur var helt fantastisk. Vilket tålamod! Hon kvittrade som en fågel hela tiden jag var där. Jag fick knappa in några av mina uppgifter i deras databas, men det blir att fortsätta hemma. (Jag har ju tokmycket som måste läggas in.)
På Jobcenter var killen som tog hand om mig lugn och sansad. Visst finns det saker jag behöver göra – som att fylla i tusen miljoner papper – men hjälp kommer jag att få. Frågan är hur stort belopp, men det bestäms av hur mycket eller lite jag tjänar på egen hand.
Det känns oerhört skönt att det finns ett skyddsnät. Förhoppningsvis kommer kurvan att peka uppåt för mig i år, men nu behöver den inte göra det lika fort.
Jag kan andas ut innan jag tar ny sats.