Författararkiv: Ingrid

Yayoi Kusama: Eine Retrospektive

Just nu visar Gropius Bau här i Berlin en utställning med den japanska konstnären Yayoi Kusama. Det var länge sedan jag var så sugen att gå på konstutställning. Nästan så det vore värt ett coronatest att få uppleva de märkvärdiga verken i verkligheten. Vad gör man inte för konsten!?

Prickar för att ära Kusama | Foto: Ingrid Carlsson

Tyvärr är Gropius Bau stängt på grund av coronaläget. Däremot får man ta del av Kusamas konst på hemsidan. De har till och med skapat en speciell site bara om Yayoi Kusama och hennes konst. (Wow! Corona har haft några positiva följder i alla fall.)

Jag blir entusiastisk och glad bara av att se bilderna. Kusamas prickiga konst gör mig alldeles särskilt glad. Se bara rummet med de jättestora chockrosa ”grunkorna” med svarta prickar. Så läckert! 💖

Utställningen ska pågå till den 15 augusti. Med lite tur hinner jag se den IRL.

Bild: Prickar för att ära Kusama.

Firar man Valborgs i Berlin?

OM man gör! Här missar man aldrig chansen till party med upplopp. Valborgsmässoafton kallas dock för Walpurgisnacht, och det är först nu som tyskarna jagar häxorna på flykten – det som vi svenskar gjorde redan till påsk! Några majbrasor har jag aldrig sett, men folk är minst sagt eldfängda till humöret. Då sätter de istället soptunnor och bilar i brand.

Vid mitt tredje besök i Berlin, våren 2012, landade jag på självaste Valborgsmässoafton. Jag var förvarnad om att den 30 april och 1 maj innebar ”krig” i vissa stadsdelar. Det är något av en tradition sedan DDR-tiden att man ska ut och mucka med staten och makten, dvs med polisen. Under murens era kan det ha varit befogat, men idag?

Anticoronademonstrationer väntas

Jag var orolig då, 2012, men ingen farligt hände. År 2021 rustar polisen som vanligt för sammandrabbningar och den här gången lär det vara så kallade ”Querdenker” som slår sig ihop med högerextrema. Lägg till fulla ungdomar, övervintrade punkare och andra trubbelmakare så är bilden fullbordad. Nä vänta, den extrema vänstern kommer förstås också vara ute och röja på Walpurgisnacht.

Om demonstrationerna verkligen ledde till positiva förändringar vore allt gott och väl, men oftast rör det sig om onödigt våld, bilbränder och skadegörelse. Helt meningslöst, om du frågar mig. Här är dessutom högern och vänstern lika goda kålsupare. Båda älskar att bråka och för det mesta utan egentligt syfte.

Traditionerna bakom Walpurgisnacht

De ”rätta” traditionerna på Walpurgisnacht påminner om svenska påsken blandat med Halloween. Det handlar om häxor och att jaga ondskan på flykten. Det inslaget ser även vi på Valborgs. Eldarna ska driva onda andar, häxor och självaste kung Bore på flykten. Jag är osäker på om bil- och soptunnebränder har den effekten.

Den som vill läsa mer kan ta del av den här artikeln på I.am.Expat, en sajt för inflyttade till Tyskland. I artikeln behandlar man både traditionerna och den heliga Walpurga.

Trevlig Valborgsmässoafton! 🤗

Mietendeckel över för min del

Jag fick höra att man måste betala tillbaka den innestående delen av hyran innan månadens slut. Den som måste betala tillbaka mycket pengar och inte klarar det kan ansöka om ett räntefritt lån hos staten. Det kan säkert gå att förhandla fram en betalningsplan med sin hyresvärd också. Låter ju bra, men vilka blir de egentliga konsekvenserna?

Fick ett infall och mailade min hyresvärd om den innestående hyran jag är skyldig, för att få totalsumman klar för mig. Turen stod på min sida eftersom hyressänkningen inte varit så stor och det tillfälliga kontraktet började gälla först den 1 december i fjol.

Mycket riktigt var jag bara skyldig en dryg tusenlapp (i SEK) och måste sedan återigen betala hyran enligt årets ”normala” höjning, men jag klarar mig bra. Puh!

För min del blir allt bra, men för andra?

Senaten har hjälpt gentrifieringen på traven

Det jag inte fattar är hur politikerna kunde fatta beslutet och genomföra denna galna idé – utan att veta att det var olagligt. Tanken var som sagt god, de försökte att stoppa marknadshyrorna och bromsa gentrifieringen, men hade de ens tänkt längre än näsan räckte?

I slutänden – om många förlorar sina bostäder till följd av detta – så har senaten faktiskt hjälpt gentrifieringen på traven. Fruktansvärt klantigt och högst oansvarigt. Blä.

Avdelningen noll koll

Sist jag var och handlade fick jag en liten present i kassan. Jag blev glad och trodde det var skraplotter, tills jag kom hem och öppnade de små “tepåsarna”. Fotbollskort?!??!

Menar de på allvar att vuxna tyska kvinnor samlar på sådant?

Ibland blir det så tydligt att Storebror faktiskt inte har lika bra koll i Tyskland som i Sverige.

Det märker jag även i appen jag laddade hem för att kunna ta del av rabatter på affären om hörnet. Fortfarande efter flera månader får jag rabatterbjudande på kött och kötträtter.

Det är sådant som en svensk matvaruaffär aldrig skulle göra. För de har totalkoll, de vet exakt vad kunderna köper.

Jag är generellt inte för bevakning av medborgarna, men i det här fallet vette tusan…

Rättelse: Upptäckte senare att det inte var fotbollskort utan klistermärken!?!

När körsbärsträden blommar

Körsbärsträden på innergården blommar och speciellt det stora trädet är pampigt att titta på. Det är kyligt i luften, men det är tuffa små blommor. Hos oss finns bara vita körsbärsblommor, fast du behöver inte gå långt om du vill uppleva det rosa överdådet. I Pankow finns en berömd ”körsbärsgata”, och för några år sedan åkte vi speciellt ut till Teltow för att se en hel allé av rosa körsbärsträd.

Som född och uppvuxen i norra Sverige har jag inte upplevt så himla många vårblommor i mina dagar, och körsbärsträden var små och taniga. Det pratades en hel del om vårarna i södra Sverige i min barndom. Det var blåsippor och vitsippor, tussilago och kabbeleka, samt krokus en masse. Tyvärr var jag för liten när vi bodde i Munkedal för att ha några minnen av blomsterprakten. Tur att jag får uppleva det i vuxen ålder här i Berlin.

Utsikten från min balkong med mitt älskade tv-torn
Utsikten från min balkong denna regniga vårdag

I Berlin finns det snödroppar, krokus i alla färger, scilla, hyacinter, påsk- och pingstliljor, pärlhyacinter, och tulpaner, tulpaner och åter tulpaner. Lägg sedan till alla blomster jag glömt bort eller inte vet namnen på. Kort och gott, här gör vårblommorna verkligen skäl för namnet.

Skolgården med blandad grönska och ett litet körsbärsträd
På skolgården intill vårt hus finns det en hel del växter

Jag älskar också de gröna klasarna på trädet ovan. Tror det är en lind. Jag glömmer varje år. Det doftar i alla fall underbart. Annat som doftar är magnoliaträden och jasmin. Än har inte syrenerna slagit ut, och det finns en och annan hägg också. Inte så många som uppe i norr, men nåt ska vi väl ha där också! 🤗

Det "goda" körsbärsträdet
Det här trädet får goda bär

Det var så trist och grått idag så jag lägger till en bild från i fjol då solen sken så vackert. Älskar de där små bollarna av blommor. Just det här trädet kallar de Sauerkirsch, vilket tyder på sura bär. Duvorna smaskar gärna i sig dem. Fint att djuren har ett träd och vi människor ett. Körsbären brukar vara mogna i juni. Å så skönt att det är vår! 🌷

Det andra av de vackra körsbärsträden
En solig dag i fjol

Ha en härlig söndag! 💖

Halsband till 50-åringar

Det är galet hur gammal man hunnit bli. Som tur är så hinner andra ikapp. Flera vänner fyller 50 år i år. Jag har grubblat på presenter. Inte lätt när inget är öppet och jag tycker som bekant att det är svårt med internetköp. Så fick jag en idé! Vad sägs om unika halsband skapade av Ann Haqvinsson?!

Smycken av Ann Haqvinsson, haQvin Art.

När jag fyllde 50 år fick jag ett jättefint halsband med tillhörande örhängen av gamla vänner till familjen. Det är dottern som gör dem, Ann Haqvinsson. Hon är duktig på keramik, men har många strängar på sin lyra. Kolla här!

Halsbandet och örhängena var ett eget experiment som bygger på klassiska tennbroderier. Normalt brukar det inte vara min grej, men jag gillar verkligen mina smycken – silver är perfekt! ♥️

Se så nöjd jag ser ut på bilden (klicka för förstoring). Haha! Och jag bär dem ofta, för de passar till allt.

Det var alltså så jag fick idén till andra 50-årspresenter. Smyckena är unika och jag tror mottagarna blir ensamma om sina halsband. En av dem har inte fått sin present ännu – hon fyller år idag! – men här är en bild på några olika varianter. Plattan är ca 2,5 cm i diameter.

Smycken av Ann Haqvinsson / Foto: © Ann Haqvinsson
I svart läder, krackelerat läder och svart mocka med tennbroderier / Foto: © Ann Haqvinsson

Jag valde det i mitten till min andra vän. Tyckte det var annorlunda och lite kul. Hoppas det var fint i verkligheten, för jag har bara sett det på bild. Hm, när jag tänker efter så beställde jag ju över internet i alla fall 😆

Nya jackan är inte så tokig

Hela vintern har jag sökt efter en den ultimata jackan. Med nuvarande ”coronakropp” har min gamla täckjacka blivit aningen för snäv. Så där så att den smiter åt om magen och putar ut över ändan. När jag burit en väska tvärs över har det funkat, men känslan… Det har inte varit bekvämt. Jag har inte kunnat gå i affärer och prova, och att handla på nätet är som att tippa på Lotto. Men till slut fick jag jackpot!

Det har varit ovanligt kallt i Berlin, både i vinter och just nu. De kallaste januarinätterna var termometern nere på drygt 15 minusgrader. Så kallt har det aldrig varit tidigare så länge jag bott här. Dessutom har vi haft snö, vilket också är ovanligt.

I den gamla jackan i Wannsee
Min gamla bruna ”muminjacka” och jag i Wannsee i februari

Måste klara två sorters kyla

Mitt dilemma är att jag behöver en vinterjacka som klarar den råkalla kylan i Berlin, men som även kan funka uppe i norra Sverige där det kan blir 20–30 minusgrader. Helst en rymligare jacka som det går att klämma in en varm tröja under. Det klarade definitivt inte den gamla jackan!

I Tyskland har jag inte så bra koll på katalogföretag och vettiga webbutiker. H&M tycker jag har för dålig kvalitet och för små storlekar. Bonprix brukar ha fina saker, men trots idogt sökande har jag aldrig lyckats hitta ”min” jacka. Antingen har den varit slutsåld i bara min storlek, eller helt och hållet. Jag var beredd att ge upp.

Så plötsligt fick jag ett tips

En vän tipsade om Deerberg, men vid första anblicken tyckte jag att de mest hade trista tantkläder. Ändå lade jag ner lite tid på att kolla jackutbudet – och där var den! En marinblå jacka i lång modell, med kapuschong (utan skägg!), tvåvägsdragkedja och sidfickor med blixtlås. Dyr som fan själv, men något måste man väl unna sig?! 😬

Jackan kom igår (till rätt adress!) och jag invigde den direkt. Jag hade kunnat ta en storlek mindre. Å andra sidan så ryms den extra tröjan, så det får bli bra. Detta är den dyraste jackan jag köpt på mycket länge (någonsin?), men vad gör man inte för att slippa se ut som ett mumintroll? 😆

Berlins hyrestak – Mietendeckel

Förra året bestämde Berlins senat att man skulle försöka stoppa att hyrorna rusar i höjden genom att sätta ett hyrestak. Berlin har länge varit intressant inte bara för inflyttning utan för investerare. Berlin behöver pengar, men när hyreshusen renoveras höjs hyrorna till skyhöga summor. Detta för med sig att de boende måste flytta ut. Ja, det handlar om gentrifiering.

Som svensk känner jag till utvecklingen i Stockholm, där fler och fler hyresbostäder gjorts om till bostadsrätter. Arbetarna, konstnärerna och bohemerna som förut bodde på Söder finns inte kvar längre. Lägenheterna har tagits över av medelklassen eller helt enkelt av människor med bättre ekonomi. Marknadshyrorna hotar att utarma mångfalden i innerstan. Detta ville Berlin förhindra när de fattade beslutet om ett hyrestak.

Berlins hyrestak – Mietendeckel

Berlins fascinerande original

Berlin har länge varit en populär stad bland ”misfits” av olika slag. Precis som på Söder har många av Berlins stadsdelar dominerats av konstnärer, radikala, homosexuella, intellektuella, fattig arbetarklass, ja alla möjliga människor som det är svårt att sätta etikett på. (Om man nu vill det…) Det är på grund av de här fascinerande människorna som folk vill flytta hit, men gentrifieringen tömmer kvarteren på original och in flyttar medelklassfamiljer, ”Schwaben” och det vi skulle kalla Medelsvenssons.

Utan hyrestak riskerar många att förlora sina hem

Der Mietendeckel, eller hyrestaket, var ett försök att stoppa utvecklingen och hjälpa nuvarande hyresgäster att stanna i sina hem. Igår beslöt så Bundesverfassungsgericht att hyrestaket strider mot grundlagen. Man har hela tiden uppmanat hyresgästerna att lägga undan den del av hyran som de slipper betala varje månad, ifall detta skulle hända. Men är man fattig finns det många hål att stoppa pengarna i. Nu riskerar massor av människor att förlora sina hem för att de inte kan betala tillbaka mellanskillnaden.

”I senaten kommer vi att diskutera konsekvenserna av domen på tisdag. Senaten ser det också som sin plikt att hitta socialt acceptabla lösningar för hyresgästerna.”
(Min översättning.)

mietendeckel.berlin.de

Sista ordet är inte sagt än, men det är minst sagt upprörande. Först en pandemi som kört mångas ekonomi i botten, och sedan detta. Det kommer bli droppen. I slutändan kommer senaten alltså att ha hjälpt gentrifieringen på traven.

Bra jobbat, Berlin!

Kyrkogården – det nya utflyktsmålet

Berlinarna är ”som annars”. Förutom att befolka parkerna på helgerna så smyger de sig in på kyrkogården med picknickfilt och bok i högsta hugg. En gång såg jag en grupp ungdomar sitta på gräset och dricka öl. Andra har tagit för vana att lägga sig och sola i badkläder, men där går min gräns. Något måste få förbli heligt.

I dessa coronatider tycker jag inte om att trängas i parkerna. Istället har jag liksom slumpmässigt hamnat på kyrkogården. Det är både lugnare och färre människor. Dessutom prunkar vårblommor (och andra blommor förstås) minst lika mycket här. Väldigt ofta träffar jag på ekorrar och nyfikna fåglar. Utställda bänkarna inbjuder till vila och kontemplation. De maffiga gamla gravarna är fascinerande och lite skrämmande att beskåda. Döden finns nära, men också livet.

Snygg mosaik och en ängel som heter duga

Kyrkogården som mötesplats

Den senaste upptäckten är kyrkogården i hörnet Prenzlauer Berg/Greifswalderstraße. Den har ett krångligt namn, som alla kyrkogårdar, men det lilla caféet Nonna visar vägen. Där kan man för övrigt köpa gott fika. Jag slog på stort och köpte en smörgås med vegansk ”färskost” gjord på bland annat rödbetor och garnerad med ruccola. Som efterrätt fick jag en bit banana bread och en svart kaffe. Mums!

Jag behöver dessa nästan normala dagar efter så lång tid med coronarestriktioner. Det är fortfarande viktigt att hålla avståndet, men jag behöver komma ut och se människor. Dagens fikastund skedde spontant och i sällskap med min granne.

Maffig grav som en länk till tidigare generationer

Bland blommor, blader och gravar

På just den här kyrkogården är stämningen lättsam, bilderna till trots. Fler än vi hade stämt möte här. Det finns en liten odling i ett hörn där man även har bikupor. I sommar kommer de säkert sälja grönsaker, typ tomater och sallad, och kanske honung. Det är typiskt Berlin med den här blandningen av stad och land. Lite längre in finns en rekreationsyta där barnfamiljer lekte, vilade och spelade spel.

Inget beach party på kyrkogården

I dagens samhälle har respekten för fredade platser minskat. Bara det att folk väljer att gifta sig och döpa sina barn i kyrkan, men förväntar sig att prästen inte ska prata om gud… Ja, det är galet. Och att kyrkor och kyrkogårdar utsätts för vandalism. Jag hade inte tänkt skriva om moral och etik, men oavsett vad man tycker om gud och kyrkan så borde man visa respekt för de döda och framför allt de efterlevande.

Kort och gott, skippa helst ölen, hög musik och badkläder när du besöker en kyrkogård.

Det är vår i Berlin

Solen skiner och jag borde gå ut, men jag ska bara… Ja, jag måste se om det går att koppla mobilen till bloggen. Det gick ganska enkelt, men hur ser ett inlägg ut? Vi testar.

So far so good, men kan jag lägga upp mina tulpanbilder? Det återstår att se…

Hurra! Det funkar. Just nu blommar tulpaner överallt. De är faktiskt snudd på utblommade. Körsbärsträden utanför mitt fönster har ordentliga knoppar. Det är inte långt kvar. När de blommar, å det är den bästa tiden ❤️

En sista tulpanbild innan jag rycker upp mig och går ut.

Ursäkta fimparna, men dit is Berlin wa!