Det händer faktiskt att livet – eller snarare tekniken – flyter obehindrat. Innan jag åkte till Berlin den här gången knatade jag in på Telia i staaan för att be dem låsa upp min gamla Sony Ericsson.
Efter en stunds mekande frågade tjejen:
– Har du köpt den hos oss?
– Nä, jag skickade efter den på nätet.
– Jamen då är den inte låst till någon operatör!
– Nähä…?
Gamm’mobilen
Så lätt gick det. För lätt. Sparade 300 spänn på det. Märkligt.
När jag igår gick och köpte ett Lebarakort för att kunna ringa vänner i Berlin, men också billigare till Sverige, gnagde oron att det inte skulle fungera. Tänk ändå så mycket man skapar med sina tankar!
Där satt jag och pillade in kortet i mobilen, startade den, aktiverade kortet via webben, pillade ihop ett sms (hur orkade man förut!!??) – och se där! Det gick inte att skicka. Dessutom skulle jag ju få ett bekräftande sms när kortet var aktiverat. Telefonen var tyst som en mus.
Fan…
En liten stund senare, kanske bara ett par sekunder, sa mobilen PiiiiP!
Ja-haaa!? Men jag kunde ändå inte smsa.
Fan…
Tills jag insåg… Jag kanske behöver ladda den med pengar? Hmmm. Ganska troligt va? Upp ur stolen, andra besöket i samma affär. Köpte samtalstid för €10. Provade igen – och det gick!!
Man kanske skulle ta det lite lugnare med det negativa tänkandet framöver.
Fan…
Tänket ”is da shit” ;-/ <3
Yeah!! 😀