Den kräsmagade ska sluta läsa nu, men jag måste bara få nämna några ord om toaletterna i Berlin. Verkar som om mina tankar snurrar väldigt mycket runt dessa. Den uppmärksamme läsaren ser att ämnet varit uppe till diskussion vid flera tillfällen. Jag kan analysera detta faktum senare, men först. Just det. Toaletterna.
Jag har tidigare pratat om hela rummet, men den här gången tänkte jag ringa in så att säga pudelns kärna – toastolen. De förekommer i lite olika utförande.
Min första bekantskap var skapt på motsatt sätt till de svenska, dvs porslinsinsidan sluttade inte mjukt ned mot vattenhålet. Istället stupade det rätt ner i hålet och lite längre bak fanns en fin liten hylla. Som den ”tystkissare” jag är, med knepet att inte kissa rakt ner i vattnet, fick jag nu ändra taktik. Sitta långt bak med rumpan istället.
Den stora överraskningen kom dock när jag utfört ”nr 2” och möttes av en prydlig hög mitt på hyllan! Huvva! Inte ville jag stå öga mot öga med ”resultatet” på det viset. Spolandet fungerade tursamt precis som det skulle.
Däremot gjorde det inte det där jag bodde först, i Prenzlauer Berg. Den toaletten trilskades. Man kunde spolar i många minuter utan att något hände. Till slut brukade jag ta till ”elavbrottsknepet”; spola vatten i en hink och skjutsa ner alltsammans med en rejäl vattenstråle.
Tänk vad lite papper kan göra
Här på nya stället möttes jag av ännu en toalettyp. Konstruerad som de svenska, men med extremt smalt utlopp. Det som sker är att det ofta blir väldigt stiliga fartränder när man spolar. Visserligen lätt avhjälpt med toaborste och go’doftande medel. Ändå började jag tröttna på det där eviga skrubbandet.
Hm, en ingivelse i helgen fick mig att lägga en enda ruta toalettpapper precis där ”högen” brukade landa. Med lite tur så… Ja!! Det funkade! SCHWOSCH! Alltihop försvann – utan minsta anledning till skrubbande kvar.
Haha! Ibland är man glad över det lilla i livet.