Corona i Berlin

Det är fantastiskt hur snabbt man glömmer, så jag tänkte fundera lite över året med corona. Se tillbaka för att kolla om jag kommer ihåg hur det hela började. Jag ska inte jämföra så mycket med Sverige, men helt ofrånkomligt är det inte. Flera tyskar har frågat mig om ”den svenska linjen” och jag har svarat så gott jag kunnat, men jag är så trött på jämförelser.

Från första början har man jämfört hit och dit: antal smittade, antal döda, antal tillfrisknade, antal vaccinerade… Listan kan göras ännu längre. Jag hängde med i nyhetsrapporteringen då. Vi visste ju inget om corona och hur illa det skulle bli, men så less jag blev efter ett tag.

Ingen jag kände hade upplevt en pandemi tidigare och det lät ruggigt farligt. Jag bestämde mig tidigt för att minska riskerna och inte besöka familjen. Ett lätt men ändå tufft beslut.

Mask på trottoar, street art à la corona.
Lustigkurrar har varit i farten och skapat street art à la corona

Det blev en befrielse att få jobba hemifrån. När beskedet kom drog jag en suck av lättnad. På grund av lägre intäkter fick alla anställda arbetstidsförkortning (Kurzarbeit). Det innebar att mina arbetsdagar blev kortare och att slippa åka med lokaltrafiken för bara några timmar kändes också bra.

Ensamhet var jag redan van vid så när våren och solen kom, då passade jag på att njuta och försöka varva ner.

Hur svårt kan det vara att bära mask?

Det första som skedde i Tyskland var att vissa regler och restriktioner infördes. De har ändrats flera gånger, men tre regler har legat fast hela tiden:

1) tvätta händerna,
2) håll avståndet, och
3) bär mask där så krävs.

Första gången jag skulle handla efter att maskregeln införts vågade jag inte bära en riktig mask. Det var så himla konstigt. Värre blev det dock att ha en scarf för ansiktet! Jag kände mig som en bankrånare.

Sedan vande jag mig snabbt vid att bära mask. Det är inget problem för mig, men hur provocerande har det inte varit för svenskarna!?! Herre gud vilka diskussioner som pågått i kommentarsfälten på Facebook. Allt från långa haranger om hur man använder masken på ”rätt sätt” till vilka oerhörda ”smitthärdar” de är. Inte sällan kom kritiken från folk som aldrig själva burit mask.

Men hur svårt kan det vara? Hela nationer har klarat av det. Bara Sverige måste krångla!

Berlin har lidit och stretat emot

De som haft det svårast i Berlin är gastronomin och kulturen. Även turistsektorn, samt små butiker och caféer har gått på knäna. Klubb- och musikscenen har kämpat för att undvika undergång. När jag varit ute på stan har jag sett tomma lokaler och nya verksamheter nästan överallt. Restauranger får erbjuda hämtmat så det kan ha räddat några.

Privatpersoner har också fått kämpa med corona och dess ekonomiska följder. De som blivit arbetslösa allra mest. Stödpengar har delats ut, men de ska också betalas tillbaka. Jag är otroligt tacksam för att båda mina inkomstkällor är fortsatt stabila.

När människor har det svårt, då vaknar kämparglöden. I Berlin demonstreras det konstant i vanliga fall, och under pandemin har alla Querdenker* krupit fram under stenarna de legat gömda under. Nästan att jag kan föreställa mig dem utanför regeringsbyggnaden med högafflar, påkar och facklor i händerna.

Corona – stolthet och skämskudde

Under corona har jag pendlat mellan två lägen: stolthet och skämskudde. I Berlin har jag känt stolthet på min lokala mataffär där trängseln och toapappersbristen uteblivit, men Querdenker-demonstrationerna har varit pinsamma till tusen. De överfulla parkerna på helgerna och spontana ravefesterna har väl inte direkt fått mig att skämmas, bara känna uppgivenhet.

Vissa människor kommer aldrig fatta sitt eget bästa. Än mindre bry sig om andra.

Tysk affisch om att bära mask
Rumgurken? Smaka på det ordet. Affisch om att bära mask

Under en kort tid var jag en stolt svensk som stöttade den svenska linjen, men sedan fick jag plocka fram skämskudden flera gånger. Just maskmotståndet har jag stått helt oförstående inför, och vägran att stänga ner samhället mer. Det hade kunnat göras mer utan att ändra grundlagen.

Fast kanske skjuts bara eländet på framtiden vid nedstängning? När det hela är över, då vet vi mer. Inte förr.

Sverige klassat som högriskområde

Läste någonstans att Sverige haft ett incidensvärde på över 600 per 100.000 invånare mot Tysklands 50 (eller var det Berlins?). Sverige är därmed klassat som högriskområde. Jämförelser är lönlösa eftersom jag tror de flesta länder haft både värre och bättre perioder. I slutänden kommer det nog jämna ut sig. Ändå känner jag ingen i Berlin som varit sjuk medan många vänner i Sverige varit sjuka. Hittills.

Nä, vi får ställa vårt hopp till vaccineringen. Vid jul blir det 2 år sedan jag träffade min familj och det känns. Längtar…

…

*En samling människor som tror på allehanda Verschwörungstheorien, dvs konspirationsteorier. Det finns även högerextrema i den här gruppen. Andra demonstrerar emot maskplikten som vore den ett brott mot deras mänskliga rättigheter. Att en demokrati innebär ett visst personligt ansvar också, de bryr de sig inte om. De här människorna finns i alla länder, men det gör inte saken mindre pinsam. Skärpning Berlin!

En svensk i Berlin

Jag har massor av tankar i skallen idag och försöker fånga några av dem i det här inlägget. Det är så mycket som sker när du tar steget och lämnar det invanda: din familj, dina vänner, ditt språk och ditt hemland. Du blir både fri och bunden på samma gång. Fri att skapa dig en ny identitet i Berlin, men för evigt bunden till ditt gamla hemland Sverige.

Det finns ingen tvekan. Jag kommer alltid vara svensk! Hur länge jag än bor i Tyskland kommer jag aldrig bli tysk. Fördelen är att nationaliteterna är ganska lika, språket är den största skillnaden. En annan fördel för mig som vit europé är att jag smälter in. Och som svensk står jag högt i kurs. Det gör mig till en ”lyxinvandrare”.

Här kunde jag skriva om rasism och en massa annat som många invandrare ställs inför, men det är någon annans berättelse. Jag vill berätta om mina upplevelser som högst frivillig och förvisso privilegierad invandrare.

Tv-tornet och Karl-Marx-Alle i Berlin

Måste en svensk alltid jämföra?

Det var mitt eget val att flytta, för jag ville se något annat. Jag ville uppleva något nytt, lära mig nya saker, utmana mig själv och jag ville se mer av staden jag blivit så förälskad i. Det handlade aldrig om att något var bättre eller sämre. Det vara bara annorlunda.

När jag berättar om Berlin kan jag ofta uppleva att fler än en svensk hamnar i försvarsställning, som om det pågår en ständig jämförelse. Är det så vi svenskar fungerar? Jag valde inte Berlin för att Tyskland är bättre utan på grund av att skillnaderna lockade. Dessutom är jag förmögen att älska Sverige och Berlin på samma gång. Mitt hjärta är stort.

Berlin är full av överraskningar, både bra och dåliga

Vad är det som är så speciellt med Berlin?

För att förklara kan en jämförelse bli nödvändig. I Sverige har vi levt 200 år i fred och frihet. Vi har skapat en socialistisk stat och ett välfärdssamhälle för alla. (Att vi nu håller på att rasera detta är en annan femma.) Berlin är på efterkälken, men staden har varit hårt utsatt under lång tid. Jag ska inte tråka ut dig med en massa historia. Det räcker att nämna andra världskriget och muren. Då fattar alla.

Berlin är en motsägelsefull stad. Motsatsernas och dualitetens stad. Det finns alltid två sidor av myntet (eller kanske muren?). Jag känner en frihet här som jag inte känt någonstans tidigare (förutom vid havet), men frihet kan lätt tippa över i obehaglig liberalism. Jag älskar att strosa runt i ett sommarvarmt Berlin med en kall starköl i näven. Däremot avskyr jag drogliberalismen. Berlin är både och. Det är det som är charmen!

…

Vi har bara hunnit skrapa på ytan. Det här får bli det första i en serie inlägg om utmaningen med att utvandra som svensk och försöka bli berlinare.

Kristi himmelsfärdsdag

En röd dag mitt i allt. Christi Himmelfahrt, som det heter på tyska, är alltså röd dag även i Tyskland. Passande nog – eftersom ”allt” är stängt – är vädret grått och regnigt. Jag har haft svårt att sova en period, speciellt i natt, så jag låg och slumrade vid lunchtid. Det var rogivande att lyssna till regnet utanför. Öppna-fönstret-säsongen har börjat. Jippi!

Jag vet inte varför jag sover dåligt just nu, men det är säkert en kombination av händelser på jobbet och det faktum att det blir ljust så tidigt på morgonen. En granne (tror jag vet vem) har också den fula ovanan att sätta på tvättmaskinen mitt i natten!?!

Måste säga att jag är förundrad över hur känslig jag är, för jag vaknar varje gång maskinen centrifugerar. Hela huset – och min säng – vibrerar! Jag laddar för att skriva en arg lapp någon dag. Det var farligt nära igår då jag blev väckt runt halvfyrasnåret. Samtidigt drar jag mig för att skriva på tyska…

Körsbärsträdet om hörnet har blommat ut för länge sen
Körsbärsträdet om hörnet har blommat ut för länge sen

In med det nya, ut med det gamla

Det bästa med regnet är att jag kan använda min nyaste jacka, en turkos vindjacka med kapuschong. Modellen är egentligen nästan likadan som vinterjackan. Det är tydligt att jag gillar långa jackor med kapuschong och dragsko i midjan. Det bästa är att jag nu kan göra mig av med kläder som inte passar.

Jag har röjt ut mina gamla jackor ur garderoben för att göra plats åt de nya. Känns befriande! Tyvärr är alla klädboxar i kvarteret överfulla, de där stora trälådorna man kan lämna gamla paltor i. Jag väntar tills jag kan dumpa min påse i och inte utanför boxen, för det är väl att tänka utanför boxen som är bra…?

Bomber från andra världskriget

Radion har stått på idag och jag hörde på nyheterna att de återigen desarmerat en gammal bomb från andra världskriget. Den här gången i Potsdam. Första gången jag hörde talas om en liknande händelse så trodde jag att det var en engångsföreteelse, men det hittas bomber nästan hela tiden. I alla fall betydligt oftare än jag insett.

När jag besökte Rom och Aten lärde jag mig att minsta lilla grävarbete kan ta evigheter på grund av att de hittar antika lämningar överallt. Äldre och betydligt mindre explosiva fyndigheter än i Berlin bör tilläggas.

Första bomben jag hörde talas om hittades i Frankfurt am Main för några år sedan.

Borttagna gravstenar från gravar där de avlidna saknar anhöriga
Borttagna gravstenar från gravar där de avlidna saknar anhöriga

Bombningen av Dresden 1945

Bomberna ligger alltså kvar sedan andra världskriget. Då bombades som bekant Berlin svårt, men även andra tyska städer. Dresden är den stad som jag tror drabbades allra hårdast. Den i princip jämnades med marken som hämnd för Blitzenbombningarna i London. Häftiga bränder gjorde Dresden till en spökstad.

Blindgångare, en sovande bomb

De bomber som hittas är så kallade blindgångare, det vill säga de detonerade aldrig när de fälldes. Det betyder dock inte att de är ofarliga. Snarare tvärtom. Dagens bomb blev tydligen desarmerad inom en timme, så de ca 3000 evakuerade behövde inte vara borta från sina hem särskilt länge.

I skuggan av det som sker i Gaza, och på andra platser i världen, så visar det hur lång tid det tar att återhämta sig efter ett krig. Bomberna – och såren – finns kvar, nästan 80 år efter krigsslutet.

Lördag, ostbågar & Herr Nilsson

Många svenskar saknar vissa älskade livsmedel i Tyskland. Det kan vara allt från Kalles kaviar till ostbågar. Speciellt köttätarna verkar ”lida” av bristen på vad det nu kan vara. Som vegetarian upplever jag snarare ett större och mer varierat utbud, men just ostbågar kan vara en utmaning att komma över.

De senaste två helgerna har jag frossat i ostbågar. Min närbutik erbjuder för det mesta jordnötsbågar, eller andra sorters puffade majsprodukter med jordnötssmak. (Jag älskar jordnötter, men helst i sin naturliga form, i godis eller som bredbart pålägg.) Då och då hittar jag samma märke men med ostsmak. Då köper jag alltid två påsar på en gång! 😋

Godis (och "fel" ostbågar) från Herr Nilsson i Berlin
Godis (och ”fel” ostbågar) från Herr Nilsson i Berlin

Herr Nilsson har ostbågar – och svenskt plockgodis

Egentligen är det inte så svårt att hitta ostbågar i Berlin. De finns på Ikea, Svenska kyrkan och på godisaffären Herr Nilsson. Herr Nilsson är en mindre kedja av butiker och de erbjuder typiskt svenskt plockgodis, saltlakrits, Marabou chokladkakor, chips och ostbågar från de kända märkena, för att bara nämna några saker.

Jag har en Herr Nilsson-butik inom promenadavstånd, på Immanuelkirchstrasse i Prenzlauer Berg. Några gånger har jag unnat mig att gå dit och handla för att sedan kunna frossa i salta balkar, grodor, dödskallar, mumrikar och bomber. Första gången jag gick förbi följde det också med en stor påse OLW ostbågar. Nu senast fanns bara ”cruncherz” kvar (se bilden), men de slank ner de med.

Idag är det lördag och solen skiner… 😎

Yayoi Kusama: Eine Retrospektive

Just nu visar Gropius Bau här i Berlin en utställning med den japanska konstnären Yayoi Kusama. Det var länge sedan jag var så sugen att gå på konstutställning. Nästan så det vore värt ett coronatest att få uppleva de märkvärdiga verken i verkligheten. Vad gör man inte för konsten!?

Prickar för att ära Kusama | Foto: Ingrid Carlsson

Tyvärr är Gropius Bau stängt på grund av coronaläget. Däremot får man ta del av Kusamas konst på hemsidan. De har till och med skapat en speciell site bara om Yayoi Kusama och hennes konst. (Wow! Corona har haft några positiva följder i alla fall.)

Jag blir entusiastisk och glad bara av att se bilderna. Kusamas prickiga konst gör mig alldeles särskilt glad. Se bara rummet med de jättestora chockrosa ”grunkorna” med svarta prickar. Så läckert! 💖

Utställningen ska pågå till den 15 augusti. Med lite tur hinner jag se den IRL.

Bild: Prickar för att ära Kusama.

Firar man Valborgs i Berlin?

OM man gör! Här missar man aldrig chansen till party med upplopp. Valborgsmässoafton kallas dock för Walpurgisnacht, och det är först nu som tyskarna jagar häxorna på flykten – det som vi svenskar gjorde redan till påsk! Några majbrasor har jag aldrig sett, men folk är minst sagt eldfängda till humöret. Då sätter de istället soptunnor och bilar i brand.

Vid mitt tredje besök i Berlin, våren 2012, landade jag på självaste Valborgsmässoafton. Jag var förvarnad om att den 30 april och 1 maj innebar ”krig” i vissa stadsdelar. Det är något av en tradition sedan DDR-tiden att man ska ut och mucka med staten och makten, dvs med polisen. Under murens era kan det ha varit befogat, men idag?

Anticoronademonstrationer väntas

Jag var orolig då, 2012, men ingen farligt hände. År 2021 rustar polisen som vanligt för sammandrabbningar och den här gången lär det vara så kallade ”Querdenker” som slår sig ihop med högerextrema. Lägg till fulla ungdomar, övervintrade punkare och andra trubbelmakare så är bilden fullbordad. Nä vänta, den extrema vänstern kommer förstås också vara ute och röja på Walpurgisnacht.

Om demonstrationerna verkligen ledde till positiva förändringar vore allt gott och väl, men oftast rör det sig om onödigt våld, bilbränder och skadegörelse. Helt meningslöst, om du frågar mig. Här är dessutom högern och vänstern lika goda kålsupare. Båda älskar att bråka och för det mesta utan egentligt syfte.

Traditionerna bakom Walpurgisnacht

De ”rätta” traditionerna på Walpurgisnacht påminner om svenska påsken blandat med Halloween. Det handlar om häxor och att jaga ondskan på flykten. Det inslaget ser även vi på Valborgs. Eldarna ska driva onda andar, häxor och självaste kung Bore på flykten. Jag är osäker på om bil- och soptunnebränder har den effekten.

Den som vill läsa mer kan ta del av den här artikeln på I.am.Expat, en sajt för inflyttade till Tyskland. I artikeln behandlar man både traditionerna och den heliga Walpurga.

Trevlig Valborgsmässoafton! 🤗

Mietendeckel över för min del

Jag fick höra att man måste betala tillbaka den innestående delen av hyran innan månadens slut. Den som måste betala tillbaka mycket pengar och inte klarar det kan ansöka om ett räntefritt lån hos staten. Det kan säkert gå att förhandla fram en betalningsplan med sin hyresvärd också. Låter ju bra, men vilka blir de egentliga konsekvenserna?

Fick ett infall och mailade min hyresvärd om den innestående hyran jag är skyldig, för att få totalsumman klar för mig. Turen stod på min sida eftersom hyressänkningen inte varit så stor och det tillfälliga kontraktet började gälla först den 1 december i fjol.

Mycket riktigt var jag bara skyldig en dryg tusenlapp (i SEK) och måste sedan återigen betala hyran enligt årets ”normala” höjning, men jag klarar mig bra. Puh!

För min del blir allt bra, men för andra?

Senaten har hjälpt gentrifieringen på traven

Det jag inte fattar är hur politikerna kunde fatta beslutet och genomföra denna galna idé – utan att veta att det var olagligt. Tanken var som sagt god, de försökte att stoppa marknadshyrorna och bromsa gentrifieringen, men hade de ens tänkt längre än näsan räckte?

I slutänden – om många förlorar sina bostäder till följd av detta – så har senaten faktiskt hjälpt gentrifieringen på traven. Fruktansvärt klantigt och högst oansvarigt. Blä.

Avdelningen noll koll

Sist jag var och handlade fick jag en liten present i kassan. Jag blev glad och trodde det var skraplotter, tills jag kom hem och öppnade de små “tepåsarna”. Fotbollskort?!??!

Menar de på allvar att vuxna tyska kvinnor samlar på sådant?

Ibland blir det så tydligt att Storebror faktiskt inte har lika bra koll i Tyskland som i Sverige.

Det märker jag även i appen jag laddade hem för att kunna ta del av rabatter på affären om hörnet. Fortfarande efter flera månader får jag rabatterbjudande på kött och kötträtter.

Det är sådant som en svensk matvaruaffär aldrig skulle göra. För de har totalkoll, de vet exakt vad kunderna köper.

Jag är generellt inte för bevakning av medborgarna, men i det här fallet vette tusan…

Rättelse: Upptäckte senare att det inte var fotbollskort utan klistermärken!?!

När körsbärsträden blommar

Körsbärsträden på innergården blommar och speciellt det stora trädet är pampigt att titta på. Det är kyligt i luften, men det är tuffa små blommor. Hos oss finns bara vita körsbärsblommor, fast du behöver inte gå långt om du vill uppleva det rosa överdådet. I Pankow finns en berömd ”körsbärsgata”, och för några år sedan åkte vi speciellt ut till Teltow för att se en hel allé av rosa körsbärsträd.

Som född och uppvuxen i norra Sverige har jag inte upplevt så himla många vårblommor i mina dagar, och körsbärsträden var små och taniga. Det pratades en hel del om vårarna i södra Sverige i min barndom. Det var blåsippor och vitsippor, tussilago och kabbeleka, samt krokus en masse. Tyvärr var jag för liten när vi bodde i Munkedal för att ha några minnen av blomsterprakten. Tur att jag får uppleva det i vuxen ålder här i Berlin.

Utsikten från min balkong med mitt älskade tv-torn
Utsikten från min balkong denna regniga vårdag

I Berlin finns det snödroppar, krokus i alla färger, scilla, hyacinter, påsk- och pingstliljor, pärlhyacinter, och tulpaner, tulpaner och åter tulpaner. Lägg sedan till alla blomster jag glömt bort eller inte vet namnen på. Kort och gott, här gör vårblommorna verkligen skäl för namnet.

Skolgården med blandad grönska och ett litet körsbärsträd
På skolgården intill vårt hus finns det en hel del växter

Jag älskar också de gröna klasarna på trädet ovan. Tror det är en lind. Jag glömmer varje år. Det doftar i alla fall underbart. Annat som doftar är magnoliaträden och jasmin. Än har inte syrenerna slagit ut, och det finns en och annan hägg också. Inte så många som uppe i norr, men nåt ska vi väl ha där också! 🤗

Det "goda" körsbärsträdet
Det här trädet får goda bär

Det var så trist och grått idag så jag lägger till en bild från i fjol då solen sken så vackert. Älskar de där små bollarna av blommor. Just det här trädet kallar de Sauerkirsch, vilket tyder på sura bär. Duvorna smaskar gärna i sig dem. Fint att djuren har ett träd och vi människor ett. Körsbären brukar vara mogna i juni. Å så skönt att det är vår! 🌷

Det andra av de vackra körsbärsträden
En solig dag i fjol

Ha en härlig söndag! 💖