Schönes Wochenende

Så var det helg igen. Skönt. Men nu börjar en ny tid för mig. Mina svenska anställningar tar slut idag. Jag kommer troligtvis får lite mer jobb via min ena arbetsgivare, fast det är här gränsen går. Mellan det utstakade, det trygga – och ovissheten. Eller äventyret! Det fungerar ju lite som en trestegsraket detta. Först att åka, sen denna gräns och sen…? Ja, the sky is the limit heter det väl. Det är nu allting kan hända. Ekonomiskt klarar jag mig och det är jag glad över. Jag har många tankar. Borde jag inte ta itu med tyskan på allvar? Och det där stället där man kunde testa sin engelska gratis? Är inte det en bra idé? Ska jag fråga om det där caféjobbet finns kvar eller ska jag hålla mig mer öppen? Jag tänker att det är de här två månaderna som återstår som kommer att visa vägen. Kommer den leda tillbaka till Skellefteå eller…?

Rökning

Vissa saker är kanske mindre bra med Berlin eller visar på skillnaden med Sverige. Som det här med rökningen. I vårt avlånga svenska land har rökningen och rökarna i det närmaste utrotats. Nåja, men de är i alla fall en hårt utsatt grupp i samhället. Haha. I Berlin verkar nästan varenda människa röka. Det finns rökfria pubar och restauranger och jag tror att alla offentliga lokaler är rökfria. Ändå blossas det friskt överallt. Det är inget som egentligen stör mig. Möjligen när det dras in rök via mitt öppna fönster. Det jag tänker är två saker: har inte dödspropagandan nått Tyskland eller är det så att folk helt enkelt skiter i alla goda råd och gör som de vill? Min teori är att det lutar åt det senare. Här råder friheten. Gör som du vill! Det är din frihet som individ. Därför kan jag alltså inte riktigt förfasa mig.

Det jag däremot har svårt att acceptera är att det röks mycket mer hasch/marijuana här. Kan inte påstå att jag gillar det. Droger är och förblir droger, även om det finns de som gärna likställer hasch med alkohol. Vad är skillnaden? Som jag minns det är det så att det gift man får i sig av haschet stannar i kroppen i cirka en månad. Alkoholen går ur kroppen efter max ett dygn. Säkert finns det fler skillnader och argument för och emot. Min ståndpunkt förblir densamma. Jag tycker inte att någon form av rökning är av godo. Bara fråga kroppen. Vill du ha det här giftet? Nä.

Rewe

Hittade en ny och fräsch matvaruaffär ikväll. Och den ligger på motsatta sidan till en mysig liten park! Känns som om jag uppfinner Prenzlauer Berg i Friedrichshain. Bara vädret vore mindre klibbigt så ska jag nog besöka parken. Fast nu var det ju mat vi pratade om och på den här affären, Rewe, kändes allt fräscht och bra. Grönsaks- och fruktdisken var toppen. Dessvärre hittade jag inga vegetariska biffar och liknande. Det brukar finnas något sådant på de flesta affärer. Ibland har jag haft lust att hoppa jämfota av glädje för allt gott jag hittat. Matlagningen står inte direkt på topp i och med att jag inte orkar köpa mer än det jag lätt kan tillaga. Blir inga pajer eller storkok. Då är grönsaker, sallad och färdiga vegsaker en bra lösning. Rewe kommer jag alltså att besöka igen – liksom den fantastiska ekologiska affär jag hittade efter Riegerstrasse igår! Berlin är ett paradis för vegetarianer. Och för korvälskare, men det är en annan femma.

Äntligen bra konst i mitt hem!

Å, jag är så glad. Jag fick en tavla av min vän A! Jag tycker hon är så duktig och gör så häftiga grejer. Den här är egentligen inte en typisk målning av henne, för hon gör mest kombinationer mellan screentryck och målning. Jag gillar den här för att den är så färggrann. Det är visserligen alla hennes tavlor, men det är svårt att förklara varför jag föll för just den här. Det sa bara klick! På det här fotot ser det röda nästan ut som blodstänkt, men i verkligheten så ploppar olika färger fram beroende på tiden på dygnet. Vilken färg som är mest framträdande ändras med ljuset från fönstret. Jag kunde verkligen se målningen på väggen i mitt eget hem. Att den passade in med alla möbler och saker som jag har. Frågan är hur jag får med den till Skellefteå? Jag måste nog plocka isär den och rulla ihop den. Kanske kan jag skicka den med posten i ett pappersrör. Det vore det bästa. Men tänk att jag fick den! Tralalala, jag är så glaaaaaaad!

Innocent Bystander

Igår åt jag låååånglunch med min nya vän D. Det är en strong lady det! Född i Venezuela, men med europeiska föräldrar har hon en fin blandning av temperament, hjärtlighet och praktiskt handlag. Vi träffades vid mitt Berlinbesök i maj då jag inte hittade rätt perrong för Schönefeldexpressen. Kände mig lite som Harry Potter på jakt efter perrong 9 och 3/4, eller hur det nu var… Igår träffades vi på Alexanderplatz (inte jag och Harry Potter då!) och skulle alltså hinna äta och prata innan jag måste tillbaka och jobba igen. Eftersom hon har en förkärlek för det italienska hamnade vi på en dito restaurang och med en skål pasta framför mig lyssnade jag storögt till hennes livs historia. Det här är inte en människa som är rädd för att kasta sig ut och börja om på nytt. Otroligt hur anpassningsbar människan är när hon måste.

Efter maten gick vi vidare och fick i oss en kopp starkt kaffe och några crostiniskorpor mitt emot en Crumplerbutik. Upp till 70% lovade skyltfönstret. Jag hade länge funderat på om jag skulle tillåta mig att köpa en ny handväska. Min gamla hade börjat gå sönder i fästena till axelremmen. I många år har jag kört med handväska av den typ som gör skäl för namnet, dvs den man håller i handen. Sedan jag flyttade till Getberget och började cykla mer hade jag insett hur bra det var med axelrem. Trots allt tyckte jag om mitt gamla loppisfynd, men om jag hittade en liknande väska… Huxflux kom jag ut ur affären med denna rödrandiga godbit. Lagom stor med nästan lika många fack som den gamla. Kraftig axelrem (ser ut och känns som ett säkerhetsbälte!) och bra och rejäl stängning. Dessutom inte en gnutta läder så långt ögat kan se. Det känns bra i själ och hjärta, även om plånboken kanske ömmar en smula. Den smärtan går snart över!

Middag ett stenkast från Mitte


Främre raden: Jesus Alberto, Diana, Gisela. Bakre raden: Natalia, Stefan och Hagen.

Det här glada gänget tillbringade jag söndagskvällen med. Värdparet står längst bak till höger och representerar den tyska delen. Resten av gruppen representerar Venezuela. Själv representerade jag… Ja vilket land tror du? 🙂

Av rubriken att döma befann vi oss nästan på gränsen mellan två stadsdelar. Lägenheten låg i Prenzlauer Berg, men burspråket och kanske också balkongen låg i Mitte. Eller var det tvärtom? Från balkongen hade man i alla fall en ljuvlig utsikt mot tv-tornet. Det vet jag med all säkerhet.

Jag skriver värdparet, men det var faktiskt Diana som stod för maten. Vi hjälpte alla till med något och middagen bestod av pasta med smarrig tomatsås, bröd med kronärtskockspuré och färska örter, olika sorters oliver, grönsallad med olivolja, örter och balsamvinäger. Till det drack vi vitt bubbel.

Det var en verkligt trevlig kväll och det kändes speciellt att få vara med. Många språk talades, men det är tur att engelskan förenar. Det är egentligen magiskt att man kan kommunicera med människor från så olika länder.

Att sedan Stefan kände till Kiruna gjorde mig glad. Då visste han ju nästan var jag kommer ifrån. När jag visade ordentligt på kartan fattade ingen hur man kunde bo så långt norrut. Där finns ju bara skog! Mmm, men lite folk finns det också. Jag ska stolt fortsätta att representera Sverige – och Norrland.

Design Börse på Postbahnhof

Den som spänt följt alla inlägg på min Berlinblogg lade kanske märke till affischen jag publicerade på bild tidigare. Jag tyckte den såg intressent ut, men föga anade jag vilken fantastisk loppis/antikmässa den gjorde reklam för!

Jag hängde med A&A till Postbahnhof på söndagen, strax innan lunchtid för att vi skulle hinna fynda före den stora massan vällde in. Inträdet kostade €3,5, men det var det värt. Det bara myllrade av fina designsaker: möbler, porslin, glas, smycken, kläder, lampor, husgeråd – ja allt!

Här följer en liten bildkavalkad. Håll till godo.

Vackert porslin

Och en till sort

Miljöbild

Mitt halsband

Fy så fränt, som syrran säger

Det var förstås omöjligt att köpa några stora grejer så jag nöjde mig med två broscher, ett halsband, en handgjord anteckningsbok, samt en kopp kaffe och en ”nyttig” muffins. Torftigt kan tyckas när man ser bilderna – för jag bara måste ju föreviga alla fina saker.

Golvet var rätt coolt

Häftig design

Vad är det här för något?

En vas i min smak? Nja…

Jag var t ex spekulant på en snygg skinnväska av märket Bree. Inget jag kände till tidigare, men en snygg och stilren väska. €90 var dock i mastigaste laget för min plånbok. Inte hade jag så mycket pengar med mig heller. Men fin var den!

Väskan jag ville ha

Kan det vara (äkta) Bauhaus?

Ja tack!

Speciellt byggnad

Ute på terrassen (DJ-bordet)

Brotfabrik på Caligariplatz

”Brödfabriken: Konst är livsmedel”

Suddiga foton, men vad förmår väl en iPhone i mörker? Eller ska jag skylla på Hipstamaticappen? För det kan ju inte bero på fotografen 😀 Jaja, lördag kväll var jag i alla fall till Brotfabrik, som är en teater, biograf och Kneipe i ett.

Ett fantastiskt mysigt ställe.Jag fick lite gamla UrKraftsvibbar. Det ligger på något så passande som Caligariplatz i Prenzlauer Berg. Den som kan sin filmhistoria vet att det finns en tysk gammal stumfilm som heter Doktor Caligaris kabinett. Vet inte om de visat den här, men jag skulle tro det. Svårt att motstå den frestelsen.

Bilden föreställer fasaden

Lätt att hitta

Jag hade kommit för att se Camilla Persson, en gammal bekant från Edelvikstiden, som numera arbetar som skådespelare. Hon skulle göra ett tillfälligt gästspel här i Berlin och det kändes roligt att få vara med.

Pjäsen hette ”Rose-Marie drinks coffee” och var en söt historia om en äldre dam som gjorde vad hon kunde för att fördriva tiden och ensamheten. Vi var inte många i publiken, kanske åtta personer. Jag satt ensam längst fram, men lokalen var inte så stor.

Camilla jobbar med clownen som form och då ingår det att interagera med publiken. Vid ett tillfälle behövde hon hjälp så jag fick komma upp på scenen och mima att jag vevade upp en vägg. Sen fick jag dricka kaffe och till sist följa med på en resa till Afrika. Inte illa för en amatörskådis!

Gott med en kall Schwartzbier

En skön kväll

Efter föreställningen hann vi byta några ord och sedan fick jag möta hennes tyska vänner. Det var trevligt att sitta ute, dricka en öl och prata teater. De var tre tyska kvinnor och en man.

Mannen hade skött tekniken för kvällen och bara haft en dag på sig att lära sig alla momenten under föreställningen. Det gick bra, även om Camilla fick improvisera ibland. Vi i publiken märkte ingenting konstigt.

Jag är också glad att Camilla ville dela med sig av sina kontakter till mig. Kanske träffar jag dem igen. Vem vet. Till Brotfabrik återvänder jag mer än gärna!

Funderingar

Hur härligt det än är att vara i Berlin finns ju andra tankar också. Ju längre jag stannar desto djupare vill jag tränga in i själva ”tyskheten”. Jag lever ju fortfarande utanför det tyska samhället. Jag jobbar med svenska företag på svenska, jag har svensk bank och i och med att jag använder svenska pengar lever jag ganska gott.

Kronan ligger på typ 8,74 (dagens kurs på forex.se) mot 1 Euro. Jag har kvar alla försäkringar och är medlem i svensk a-kassa. Med andra ord, jag tillhör fortfarande det svenska samhället även om jag råkar bo i Berlin. Självfallet finns tankar på att stanna här. Flytta hit på allvar. Hur skulle det vara? Vad innebär det att kapa alla band med det svenska samhället och tillfullo stiga in i det tyska? Ingen aning, men jag är övertygad om att man kan få ett bryskt uppvaknande.

Inte minst för att detta är en storstad med många arbetslösa. På arbetsmarknaden efterfrågas mest högutbildad personal och det finns något som kallas ”minijobb”. Det innebär att man inte få mer betalt än €400/mån. Det rör sig ofta om deltidsarbete och det har höjts många kritiska röster i Tyskland kring detta, för det har utvecklats till en riktigt kvinnofälla. Inte helt olik vår svenska RUT-diskussion. Så var skulle jag då hitta min plats i allt detta?

Samtidigt inser jag att jag egentligen inte har några vidare djupa rötter i Skellefteå heller. Jag har en bostadsrätt och en massa saker, en katt och vänner. Vännerna träffar jag ju ändå mest på Facebook. Haha. Men liksom här har jag inget fast arbete, ingen egen familj och jag är varken född eller uppvuxen där. Språket är förstås mitt eget i Skellefteå. Men vad finns det som håller mig kvar?

Var hör jag ”hemma”?

Jag känner mig ibland lika utanför där som här. Det är nästan värre i Skellefteå, för där borde jag ju ”höra till”. I Berlin kan jag gå ut och tillhöra staden. Tillhöra parkerna, gatorna och caféerna. Det finns alltid en parkbänk eller ett cafébord där jag kan sätta mig en stund och insupa livet omkring mig. Det främmande är fortfarande mycket inspirerande.

Att få prata tyska med en dam över en kopp kaffe eller med en anställd i snabbköpet ger mig mer känsla av äventyr än om det skett på mitt eget språk. Andra språk är inspirerande. Som igår, att få blanda tyska och engelska med ett enda fokus – att göra sig förstådd, att kommunicera.

En flytt kan vara en stor omställning om den så bara är inom samma bostadsområde eller kvarter. Att däremot flytta från småstad till storstad, från ett land till ett annat, det är inte småpotatis. Om man ångrar sig kan man alltid flytta tillbaka. Även om man måste dra med sig allt bohag igen.

Fy tusan. Så jag funderar… Hur vill jag ha det egentligen? Var hör jag hemma?

Bier, Bier, Bier

Ölflaskor och en del läsk också

Alla sorter. Bara att välja. En Späti (kvälls- eller nattöppen butik) med osedvanligt stort urval. Jag och S valde varsin ”Mädchen Bier”, tjejöl, det vill säga en mörk öl. Den var mycket god. Varför den ansågs tjejig kan jag inte förstå. Den kunde ha gett vem som helst hår på bröstet.

Det är ganska trevligt det här, att kunna strosa runt stan med en starköl i handen. Mindre mysigt kanske att möta folk med en öl mitt på dagen. Samtidigt har jag sällan stött på riktigt störiga människor. Eller våldsamma för den delen. Det är jag väldigt glad för.

I det stora hela tycker jag Berlin lever upp till bilden om ”den vänligaste huvudstaden i Europa”. Prost!