Rädslocirkusen är i full gång (Tempodrom)
Dags för respons igen. Vid midnatt på torsdag ska texten vara inne. Det är tänkt att det ska vara hälften av manuskriptet. Jag har skrivit tillräckligt mycket, men strukturen lämnar mer att önska. Som jag ser det klumpar jag ihop all lera jag behöver så att jag snart kan börja dreja.
När jag kom på lermetaforen kände jag mig väldigt nöjd. Den belyser exakt hur jag känner det. Jag vet fortfarande inte exakt vilken genre jag befinner mig inom. Det finns frågetecken runt saker som exempelvis årstid (vårvinter, vår eller sommar?), och jag är ännu inte helt säker på visst innehåll.
Det irriterar mig att den där sena responsen fick mig ur balans. Bara därför går det trögt att hitta tillbaka till flödet. Jag vet förstås att min skapande process alltid går upp och ner. Men så fort rädslor kommer med i bilden stannar allting upp.
När rädslan tar över
Problemet är att jag började fundera. Istället för att skriva det som jag gillar så kommer tankar på hur jag ska få andra att gilla min berättelse. Dessa två saker hör till viss del ihop, men oro för vad andra ska tycka är lika blockerande för den kreativa processen som oro för pengar och inkomst.
Idag ska jag se över strukturen så här långt. Ifall scenerna kommer logiskt efter varandra och att den röda tråden är intakt. Men jag är orolig och rädd inför responsen. Jävla skit…