Idag blev jag vittne till en olycka. Ett cykelbud susade fram över gatan precis när en bil skulle svänga höger. Killen flög över huven på bilen som tack och lov nästan stod still. Hela förloppet gick så fort! Till min stora lättnad så rusade många personer fram för att hjälpa cyklisten. Det gjorde mig glad och tacksam. Yes, Berlin! ❤️
Jag var på väg över ett övergångsställe och hann inte riktigt se om killen landade med ansiktet i gatan. Bilen skymde sikten. När jag kom fram till olycksplatsen hade de hjälpsamma människorna redan vänt på cyklisten. Som tur var hade han inga blodiga skador, men han hade nog slagit i högra sidan av huvudet.
Hans cykel låg mitt i gatan så jag gick fram och lyfte upp den. Körde upp den på trottoaren och lutade den mot en lyktstolpe. Polisen kom snabbt till platsen och då gick jag vidare till min destination. De hade nog många vittnen att prata med. När jag kom fram för att utföra mitt ärende så skulle de precis stänga – för alltid faktiskt – så jag fick vända om och gå tillbaka.
Cyklisten hade flyttats och satt nu på en stol på trottoaren. Han gned med handen på sidan av huvudet. En av poliserna stod och pratade med honom och några av vittnena. För den andra polisen hade jag berättat att jag hade flyttat cykeln. Då jag var nästan framme hos dem så tittade han upp och kände igen mig. Han stoppade mig och frågade mig om jag sett olyckan.
”Nja”, svarade jag. ”Jag såg nog inte allt”.
Det är så märkligt hur hjärnan fungerar. När jag sedan hunnit halvvägs hem igen kom jag på att jag visst sett hela förloppet. Hjärnan hade bara inte hunnit registrera det.
Ett tillförlitligt vittne?
Precis när jag hade lyft blicken där på övergångsstället så hörde jag ett ”bonk” och såg cyklisten flyga över motorhuven på bilen. Killen kan ha räddats från allvarligare skador tack vare väskan han bar på ryggen. En sån där kubformad väska för matleveranser. Det är möjligt att den tog en del av smällen. Ifall det fanns mat i den var den säkert tung. Då måste den ha hjälpt till att vrida runt killen i luften. Utan den kan han ha stupat med skallen rakt ner i asfalten.
Vid närmare eftertanke hann jag aldrig se cyklisten komma. Det gjorde knappast bilisten heller, förmodar jag. Om killen skulle leverera mat hade han säkert bråttom. Min gissning är att han chansade och trodde han skulle hinna korsa gatan före bilen börjat svänga. Säkert cyklade han också mot rött ljus. Jag hade nämligen grön gubbe och cyklisten korsade min väg.
Det här är tyvärr väldigt vanliga olyckor i Berlin. Oftast är det lastbilar som ska svänga höger och korsar cyklisternas bana. Ibland kan de ha grönt samtidigt, vilket är helt galet. Å andra sidan gör många cyklister som den här grabben. De tar farliga risker. Killen kommer förhoppningsvis inte få några bestående men.