Onsdag kväll gick vi på bio. CineStar IMAX i Sony Center vid Potsdamer Platz visar film på originalspråket. Jag visste inte vad vi skulle se, men tackar aldrig nej till George Clooney 😀 Han spelar en gammal astronaut som är ute på sin sista rymdtur innan han lägger av. Med sig har han en ingenjör, Sandra Bullock, och det är hennes första resa ut i rymden. Givetvis sker katastrofer och de lämnas ensamma ute i tomma intet.
Men jag säger då det. Detta var ingen för åksjuka! Rymdkänslan är total när man även som publik flyter med i det viktlösa. Jag bör nämna att det dessutom var 3d så det fanns inget annat för mig att göra än att stundtals fokusera på en skalle i publiken.
Killen satt på 2:a eller 3:dje raden och jag kan nog beskriva hans bakhuvud i detalj. Skitjobbigt att bli illamående av en film. Och då inte ens pga de vanliga våldsamheterna!
Gravity var bra filmad och en viss verklighetskänsla infann sig ibland. Vår jord är så vacker att det gör ont. Sandra Bullock och mr Clooney är bra skådespelare, men Hollywood ska alltid bre på så förbannat. För mig påminde universum mest om en parkeringsplats för gamla rymdskepp och sen sysslade man med lite parkourflängande mellan dem.
Att vara lost in space är något som skulle ha skrämt skiten ur mig som barn, men nu tyckte jag mest de var dumma i huvudet som ens befann sig därute. Nä, man ska inte ta med mig på actionfilmer. Jag kan inte med dem!
Behållningen var – hör och häpna – en simmande groda. Va? tänker du kanske. En groda i rymden? Jojo. Sug på den!