Force Majeure, men på tyska
Det är helt galet egentligen. Att jag sett min gamla ”hjälte” Eddie Izzard på Imperial här i Berlin och att han körde hela showen på tyska. Jävligt knäppt, för varken han eller jag är några ljus på det språket. Därför fick han gå emot sin natur och köra efter manus. Han var bra, men tveksamheten märktes. Att han kände sig osäker.
I hans äldre shower har han snarare gett ett kaxigt intryck. Som om inget skulle kunna få honom att tappa greppet. Glömmer han var han är frågar han publiken eller babblar på om något annat tills han hittar tråden. Det är något som jag djupt beundrar hos honom. Den där nonchalanta förmågan till improvisation. Alltid beundrat människor som behärskar den tekniken. Om man nu kan kalla det teknik…
Jag är så glad att jag till slut fick med mig en vän. Och att hon gillade honom! De andra har mest viftat bort idén om att se Eddie med ursäkten att hans engelska är för snabb och obegriplig. Lite långa i synen blev de allt när de fick veta att han snackat tyska. ”Men jag har ju sagt det!” beklagade jag mig. Smaken är som baken och finns inget intresse är det bara släppa tjatet. De hade sex veckor på sig att se honom. Så länge har han varit i Berlin. Showen är väl något av ett experiment, men han tänker göra om äventyret på spanska, ryska, arabiska och något fler språk som jag inte minns. För min del så tycker jag han var som bäst runt millenieskiftet. Han har en tendens att återanvända sina skämt nuförtiden och det var bra när jag såg honom. I vissa sekvenser var tyskan för avancerad för mig, men då kände jag igen sketchen och mindes poängerna. Praktiskt!
Hoppas att Eddie kommer tillbaka till Berlin, men att han då släpper loss på sitt modersmål. Då är han i sitt rätta element. ”Ich bin ein Berliner!” Take it away, Eddie.