Kategoriarkiv: Shopping

Nonsenzzzz…

Vet inte om vädret påverkar eller om det är spänningar som släppt av A:s balansering, och sånglektionen, men jag är trött. Zzzzz… Det har regnat igår kväll och halva dagen idag. Först nu börjar solen komma fram. Det ska bli varmt igen. +28 grader som mest. Vi får väl se.

Det har varit runt 20 grader i veckan, men vinden har varit kall. Jag har frusit. Nu börjas det. Berlins fuktiga klimat gör att kylan är svårare att klara av än uppe i norra Sverige, där kylan är torr. Jag gillar förstås inte kyla oavsett, men det råfuktiga kryper inpå skinnet på ett sätt som är väldigt obehagligt. Jag frös ganska rejält i november ifjol. Jag hade förstås inte så varma kläder med då. När jag reste den här gången klämde jag ner två varma tröjor, en i ull och en annan som bara är stor och fluffig (akryl). Det kan också blåsa rätt bra i den här platta staden.

På tal om platt – jag har inte sett en enda rejäl uppförsbacke än och jag har ändå rört mig (på cykel) i ett hyfsat stort område. Typ tre stadsdelar. Jag är dålig på avstånd, men om man tänker sig en cirkel, med mittpunkt i Friedsrichshain, och en radie på åtminstone 5 km. Ingen uppförsbacke! Cykelhimlen 🙂 Däremot går det fortare att cykla från Prenzlauer Berg till Friedrichshain för att det sluttar svagt nedåt, men ska man tillbaka igen är det bara jobbigt en kort sträcka. Finns ingen Getbergsbacke att bäva inför!

Ja, det var lite nonsensprat. För att jag ska kunna bestämma mig för vad jag ska göra. Som jag skrivit om tidigare så jobbar A i helgen, vilket betyder att jag och Stewie får roa oss själva. Han sover så jag passade på att gå hem och packa med mig några saker jag kan behöva ikväll. Nu står det mellan att cykla in till Mitte och gå en shoppingsväng på nya gator eller åka och handla mat. Tror jag kan behöva en cykeltur. Varit väldigt mycket i stillhet och det bidrar säkert till min trötthet.

Äh, solen gick i moln. Nu blev jag så där trött igen. Kanske tar en tupplur istället. Zzzzz…

Andra bullar

Det händer faktiskt annat här än att jag köper mazariner på mataffären. I helgen ska jag vara kattvakt till fettokatten Stewie. Döpt efter en karaktär i Family Guy. Säger väl en del för de som sett den serien…

Stewie är en katt som aldrig låter svansen vila. Han är konstant på dåligt humör. Smeker med ena tassen och klöser med den andra. Ändå är det mysigt att få fylla på kattdosen. Min söta Spira därhemma saknar jag förstås. Det enda som riktigt kan få hjärtat att svida till. Längtar…

Istället får jag alltså tillbringa ett par dagar med Stewie. Han har ju träffat mig förr och jag känner att jag är accepterad. Ja, ungefär som en av soffkuddarna eller så. Lika betydelsefull. Gissar dock att det kan bli annat ljud i skällan när matskålen är tom. Hämnden är ljuv!

Snart sånglektion igen

På fredag är det dags för sånglektion nummer 2. Jag har inte övat som jag borde, men ibland har jag stannat upp och gjort andningsövningen där jag varit. Idag försökte jag komma över noter utan att involvera skrivare, men det gick inte. Alltså behövde jag be A om hjälp igen. Det blir lite av tjänster och gentjänster på en gång, för jag ska hjälpa en vän till henne i helgen också.

Ska bara finnas på plats och släppa in en kille, men är det inte mitt i natten så gör det inget. Jag tänkte ändå vara på språng dagtid. Funderar på om det inte är dags för att gå på utställningen Zeitlos Schön. Hoppas att värsta folkmassorna redan varit där. Utställningen är kvar ända in i oktober, så jag kan vänta också. Tills E kommer hit. Jippi!! Vi får se. Är den bra kan man ju se den två gånger.

Piff på tillvaron

I övrigt har jag fått nys om ett konst- eller designmuseum som jag måste kolla in vid tillfälle. Kan bli i helgen. Det ska hända något nytt på Postbahnhof också. Nu gällde det konst, och dum som jag var tog jag inte ett foto av affischen den här gången. Hoppas jag ser den igen, men jag tror det skulle vara nu i helgen eller eventuellt nästa vecka.

På något vis har jag tappat fart för utflykter i och med att jag inväntar någon slags halv arbetslöshet. Det blir så att jag får fortsatt jobb 50% under september hos min andra arbetsgivare. Museet har jag nu sagt tack och adjö till för alltid. Ser ingen väg tillbaka i dagsläget i alla fall. Och i tron då att få rå min tid vissa veckodagar har jag inte fått tummen ur att kolla in nått vettigt.

Jo! Idag besökte jag jätteaffären Humana vid Frankfurter Tor. Fyra våningar fullproppade med secondhandkläder m.m. Som Myrorna upphöjt till fyra. Mycket är förstås skit. Sånt man aldrig skulle sätta på sig ens i ensamhet. Ändå kom jag ut därifrån med en jeanskjol med söta blommor och glitterstenar på.

Är jag fem år? Kunde inte motstå den. I sanningens namn är den piffigare än min gamla, som dessutom är lite för stor. Tanken var att den skulle få gå till återvinning i sin tur. Jag hittade en liten bok med klokord på engelska. Den fick också följa med hem.

En bra shoppingrunda för bara €8, ca 70 kr. Fynd!

Jag älskar Berlin!

Idag har jag haft en sån där underbar dag som jag bara kan ha i Berlin. Sovmorgon med en god frukost bestående av en stor kopp te och mackor med mandelsmör och gurka. På med kläderna och ut i solen. Drygt +20 grader. Lite kyligt i skuggan, men det låtsas jag inte om. Upp på cykeln med siktet inställt på att göra Friedrichshain osäkert.

Ratar nyfunna mysparken. Nä, jag vill inte stanna så snart. Rullar vidare ner mot Frankfurter Allee. Hur tar jag mig till Boxhagener Platz, ”Der Boxi”, och marknaden? Där är den! Parkerar cykeln vid en rejäl stålpinne. Alla är noga med att låsa fast cykeln så ordentligt det går. Tydligen stjäls cyklar ofta och gärna. Ingen idé att köpa en snygg och fin sak. Den ryker direkt. Min kopparröda med grön trådkorg på pakethållaren har än så länge gått säker.

Väl nere på marknaden insuper jag lugnet och människobruset som verkar existera sida vid sida. Ett gemyt som jag verkligen älskar. Släntrar in och förbi de första grönsaksförsäljarna. Jag är ute efter de turkiska plättarna. Vet inte om det är plättar eller kanske en slags rårakor. De är goda oavsett. Hittar ett ställe där två sköna damer i 50-årsåldern steker för fullt. Väljer ut en med morötter, zucchini och lök. En annan med spenat och så en klick auberginesås på dem båda. Jag är helnöjd.

Går raskt vidare till apelsinjuiceförsäljarna. Varje lördag står de där och kränger färskpressad apelsinjuice, €1 glaset eller €3 för en flaska. Jag tar alltid en hel flaska. Även denna gången. Killen bakom disken skojar om att maten, som jag ställt upp på diskan, är till honom. Haha. Den gubben gick inte. Här ska njutas!

Världen på Boxhagener Platz

Söker upp en parkbänk i solen, sätter mig ner och mumsar. En synbart herrelös hund strosar förbi. Ingen verkar hålla sina hundar kopplade, även fast jag tror det är lag på det. Jag är inte hundrädd, men tycker att vissa hundägare är väl nonchalanta. Som den fläskiga karl som dimper ner på bänken bredvid mig.

En del människor har en förmåga att så självklart ta plats. Han viftar nästan undan mig som om jag vore en fluga. Hunden springer kors och tvärt genom parken. Först när den börjar spana runt på marknaden reagerar karlskrället: Fido? FIDO! Hahaha. Vilken mesigt namn.

På andra sidan om hundägaren sitter ännu en kille. Fascinerad hade jag betraktat hans Elvisfrisyr när han kom och satte sig. Tjusig bakåt- och uppåtkammad rockabillylugg, och på fötterna de där typiska smala skorna med lite tjockare högre sula. Minns inte vad de heter*. DocMartens säljer dem.

Det finns verkligen alla sorters människor. Många nationaliteter. Parken kryllar av ungdomar, familjer, äldre par och en och annan a-lagare.

Shopping och ny frisyr

Ganska länge har jag känt att gränsen varit nådd. Jag måste klippa mig! Fick tips av min ena sambo att det finns en bra och billig salong i närheten, på Krossener Straße. Jag kollar runt, men hittar inte stället.

Köper två välbehövliga (ha!) scarfer istället. Den ena i tunn bomull, som en tub av å ena sidan prickigt och å andra sidan enfärgat blåturkost tyg. Den andra scarfsen är 50% bomull och 50% siden, blommig, lilacerise botten med gråvita blommor. Love them!

Bestämmer att nu får det vara slutshoppat. Varför inte dra norrut till en gräsmatta i Volkspark Friedrichshain. Innan jag hunnit vända om ser jag en spännande skylt. Går mot den. Visst är det en frisering? En blond kortklippt kvinna i en klarblå top sitter på en bänk utanför. Jag frågar på tyska om hon jobbar där och har tid att klippa mig. Givetvis!

Hon kollar snabbt av vad jag vill ha och sedan tvättar hon mitt hår. Vi hankar oss fram i konversationen. Jag hankar mig fram. Hon kommer från Thüringen och den dialekten är svår för mig. Fattar nästan ingenting, men hon klipper bra och jag blir nöjd. Betalar. Va? Bara €12?! Typ en hundralapp. Jag ger henne €14. Känns ju som rena rånet annars. Sandra, som hon heter, tackar mig och önskar mig en trevlig helg. Gleichfalls, svarar jag käckt och beger mig ut i myllret igen.

Fylld kak- och kattkvot

Ska inte gå igenom alla detaljer, men resten av dagen ligger jag på en gräsmatta i Volkspark och njuter av solen. Hinner med en kisspaus hemma och en kopp jasminte med Mozarttarte på Schönbrunn, ett matställe i Volkspark.

Innan dess hann jag också köpa ett fräckt blommigt armband. Bilden visar armbandet och det som går att se av min nya frisyr. I stunden lyssnar jag på Anthony and the Johnsons, men ska alldeles strax greppa min kylda ölflaska, kasta mig på cykeln och dra till A&A för att snacka skit en stund.

Kanske får jag klia lite på katten Stewie. Jag saknar verkligen min Spira, men Stewie fyller på kattkvoten en aning. Trots hans ganska så explosiva temperament.

En helt underbar lördag i Berlin. Jag är uppfylld och ofantligt tacksam för allt som jag får uppleva. Tack, tack, tack! <3

…
* George Cox, ”Creepers”

Rewe

Hittade en ny och fräsch matvaruaffär ikväll. Och den ligger på motsatta sidan till en mysig liten park! Känns som om jag uppfinner Prenzlauer Berg i Friedrichshain. Bara vädret vore mindre klibbigt så ska jag nog besöka parken. Fast nu var det ju mat vi pratade om och på den här affären, Rewe, kändes allt fräscht och bra. Grönsaks- och fruktdisken var toppen. Dessvärre hittade jag inga vegetariska biffar och liknande. Det brukar finnas något sådant på de flesta affärer. Ibland har jag haft lust att hoppa jämfota av glädje för allt gott jag hittat. Matlagningen står inte direkt på topp i och med att jag inte orkar köpa mer än det jag lätt kan tillaga. Blir inga pajer eller storkok. Då är grönsaker, sallad och färdiga vegsaker en bra lösning. Rewe kommer jag alltså att besöka igen – liksom den fantastiska ekologiska affär jag hittade efter Riegerstrasse igår! Berlin är ett paradis för vegetarianer. Och för korvälskare, men det är en annan femma.

Innocent Bystander

Igår åt jag låååånglunch med min nya vän D. Det är en strong lady det! Född i Venezuela, men med europeiska föräldrar har hon en fin blandning av temperament, hjärtlighet och praktiskt handlag. Vi träffades vid mitt Berlinbesök i maj då jag inte hittade rätt perrong för Schönefeldexpressen. Kände mig lite som Harry Potter på jakt efter perrong 9 och 3/4, eller hur det nu var… Igår träffades vi på Alexanderplatz (inte jag och Harry Potter då!) och skulle alltså hinna äta och prata innan jag måste tillbaka och jobba igen. Eftersom hon har en förkärlek för det italienska hamnade vi på en dito restaurang och med en skål pasta framför mig lyssnade jag storögt till hennes livs historia. Det här är inte en människa som är rädd för att kasta sig ut och börja om på nytt. Otroligt hur anpassningsbar människan är när hon måste.

Efter maten gick vi vidare och fick i oss en kopp starkt kaffe och några crostiniskorpor mitt emot en Crumplerbutik. Upp till 70% lovade skyltfönstret. Jag hade länge funderat på om jag skulle tillåta mig att köpa en ny handväska. Min gamla hade börjat gå sönder i fästena till axelremmen. I många år har jag kört med handväska av den typ som gör skäl för namnet, dvs den man håller i handen. Sedan jag flyttade till Getberget och började cykla mer hade jag insett hur bra det var med axelrem. Trots allt tyckte jag om mitt gamla loppisfynd, men om jag hittade en liknande väska… Huxflux kom jag ut ur affären med denna rödrandiga godbit. Lagom stor med nästan lika många fack som den gamla. Kraftig axelrem (ser ut och känns som ett säkerhetsbälte!) och bra och rejäl stängning. Dessutom inte en gnutta läder så långt ögat kan se. Det känns bra i själ och hjärta, även om plånboken kanske ömmar en smula. Den smärtan går snart över!

Design Börse på Postbahnhof

Den som spänt följt alla inlägg på min Berlinblogg lade kanske märke till affischen jag publicerade på bild tidigare. Jag tyckte den såg intressent ut, men föga anade jag vilken fantastisk loppis/antikmässa den gjorde reklam för!

Jag hängde med A&A till Postbahnhof på söndagen, strax innan lunchtid för att vi skulle hinna fynda före den stora massan vällde in. Inträdet kostade €3,5, men det var det värt. Det bara myllrade av fina designsaker: möbler, porslin, glas, smycken, kläder, lampor, husgeråd – ja allt!

Här följer en liten bildkavalkad. Håll till godo.

Vackert porslin

Och en till sort

Miljöbild

Mitt halsband

Fy så fränt, som syrran säger

Det var förstås omöjligt att köpa några stora grejer så jag nöjde mig med två broscher, ett halsband, en handgjord anteckningsbok, samt en kopp kaffe och en ”nyttig” muffins. Torftigt kan tyckas när man ser bilderna – för jag bara måste ju föreviga alla fina saker.

Golvet var rätt coolt

Häftig design

Vad är det här för något?

En vas i min smak? Nja…

Jag var t ex spekulant på en snygg skinnväska av märket Bree. Inget jag kände till tidigare, men en snygg och stilren väska. €90 var dock i mastigaste laget för min plånbok. Inte hade jag så mycket pengar med mig heller. Men fin var den!

Väskan jag ville ha

Kan det vara (äkta) Bauhaus?

Ja tack!

Speciellt byggnad

Ute på terrassen (DJ-bordet)