Entrén.
Dagens utställning på Camera Work samlade en bra blandning av rockfoton genom tiderna. Där fanns Beatles, Elvis, John Lennon & Yoko Ono, Madonna en masse, Rammstein, Nina Hagen, Rolling Stones, Iggy Pop och många, många fler. Fotograferna som fanns representerade var förstås Anton Corbijn, Anne Leibovitz, Herb Ritts, Albert Watson...
Jag brukar inte vara så road av modefoton eller bilder på kändisar. Ofta är de för glassiga och snygga, för tillrättalagda och coola. Modebilder kan också visa, främst kvinnor, i mycket tvivelaktiga situationer och positioner. Det gillar jag inte alls.
Berlins stolthet Helmut Newton porträtterade gärna kvinnor på det viset. Han sa sig älska kvinnor, men varför avbilda en vacker sådan stående på alla fyra på en säng och med en sadel på ryggen? Det får en onekligen att tänka, men i min skalle simmar inga goda tankar. Fast det är en annan historia.
Utställningen, vån 2.
Anne Leibovitz berömda foto.
I vissa fall var bilden mer berömd än fotografen på dagens utställning. Anton Corbijn är kanske det allra största namnet i sammanhanget. Han måste i varje fall vara den som fotograferat flest rockstjärnor.
Ibland undrar jag om han fotograferar något annat? Jag är ärligt talat lite less honom.
Sorry. Det låter gnälligt, men ingen idé att hymla om saken.
Herb Ritts, en fotograf med stil
Märklig, men vackert av Rammstein.
Däremot upptäckte jag Herb Ritts. Han har fotograferat mycket inom mode och många bilder visste jag inte ens var hans, men jag har sett dem och beundrat dem.
Madonna har ofta poserat för honom.
Jag tittade i en bok med hans foton och blev alldeles hänförd. Han har tagit många nakenbilder och de var så oerhört vackra. Han fotograferar väldigt sofistikerat. I stil med Man Ray och äldre tiders fotografer.
Tänker på en utställning jag såg med Arnold Newmans porträtt på C/O Berlin i fjol. Vilka fantastiska foton!
Jag har också sett Robert Mapplethorpes utställning med bl a hans berömda nakenbilder på Fotografiska i Stockholm, men han tilltalade mig inte alls så mycket som Herb Ritts.
Det jag hann se i Herbs bok kändes inte alls objektifierande, utan snarare som t ex romarnas statyer av nakna människor. Det fanns män och kvinnor, svarta och vita. Givetvis inga vanliga Svenssons, men han har stil! Det gillar jag. Finns så ruggigt mycket skitbilder där ute. Sex för sexet skull så att säga. Trist.
Sting (jo, jag lovar!)
Tvillingar, trillingar och fyrlingar
Men apropå Svenssons. Några andra böcker jag tittade i var två med bilder av Martin Schoeller. Han hade tagit extrema närbilder på alla möjliga människor, kända som okända. En intressant serie bilder var på tvillingar, trillingar och även fyrlingar. Är de så lika trots allt? Kul att titta och försöka bedöma.
Själva utställningslokalen var fantastiskt läcker. Berlinlyx à la väst. Charlottenburg har mer klass än östsidan, där jag normalt hänger. Beror på vad man är ute efter. Just Camera Work med omgivning var fint.
Strösslar några bilder från dagen. Jag ska komma ihåg galleriet och återkomma om de visar något mer som kan vara spännande framöver. Inte behöver man lida brist på aktiviteter i Berlin.
Förresten! Inträdet var faktiskt gratis den här gången. Gott, gott för en tunn plånbok.