Att få syn på sig själv i språket

2018-01-28 11.30.55

Det händer förstås att jag hör något uttryck som jag använder ofta, eller favoritord, men sedan tyskan kom in i mitt liv ser jag mig själv tydligare. Det första jag ville lära mig var artighetsfraser. ”Danke, gleichfalls”, om någon önskar min en bra dag, men sedan dök de upp. Småorden.

Tidigare har jag inte insett hur jag förminskar mitt budskap när jag pratar, men jag använder ofta ord som lite, kanske, ju, väl osv. Det är ord som gör det jag säger mindre farligt. För det är min fasa, att jag ska reta upp någon. Inte för att jag inte gillar att diskutera, utan för att jag vill undvika att såra andra. Om jag kan. Det ligger ju inte alltid på mig.

Det kan även ses som en del av samhällsstrukturen. En kvinna får inte vara för tvärsäker eller kraftfull. Då blir man lätt ”mansplainad” och tillrättavisad, vilket i sin tur varken skapar en fruktbar diskussion eller hållbar förändring. Jag ser att jag även påverkats av detta.

Är smalltalk/kallprat av ondo?

För ett tag sedan såg jag att någon på Facebook ondgjorde sig över så kallat smalltalk. På svenska skulle vi säga kallprat, i alla fall i Norr- och Västerbotten. Många tyskar verkar se det som något onödigt och trist. Tvärtom, säger jag. Hur ska du annars kunna lära känna någon ny? Man kan inte dyka ner i den djupa delen av poolen på en gång.

När jag träffar en ny person så ställer jag nyfikna ofta ofarliga frågor och, så att säga, skrapar personen på ytan. Om det går bra, och något spännande dyker upp i konversationen, då är det läge att dyka djupare. Fast det går sällan att påbörja en relation där. Smalltalk är mitt allra bästa verktyg för att lära känna en annan människa.

Men tillbaka till småorden.

Språket – ett extra hudlager

Plötsligt hör jag mig själv använda ord som ein bisschen, vielleicht, ja osv. Förminskande småord i tysk översättning. Jag märker också hur mina utökade språkkunskaper förfinar min förmåga till smalltalk på tyska. Det gör mig glad. Jag känner mig som mig själv igen. Utan orden blir jag hudlös, tyst och blyg. Då har jag inget att gömma mig bakom.

Småorden och kallpratet, det får mig att få syn på mig själv. Hur jag fungerar i sociala sammanhang. Den svenska jag talar översätter jag uppenbarligen till andra språk också. Nu verkar jag ha erövrat inte bara engelskan, utan tyskan också. På mitt vis, med snälla ord och nyfikna frågor.