Vemod

Sommarminnen 2012

Jag har skrivit om det i tidigare inlägg, att nedräkningen börjat och det stora vemodet har rullat in. Jag har känt mig tung och trött, liksom kraftlös i ett par dagar. Det är inget underligt. Man kan ju inte vara på topp hela tiden, men så idag slog det mig. Jag hade suttit ute på Falkplatz och tittat på killen som tränade yoga barfota i gräset, hundar som rusade som galningar efter bollar, barn som kiknade av skratt, ett ungt par som turades om att gå på slak lina mellan två träd och en gammal man som vilade sina trötta ben på bänken bredvid. Solen kikade fram mellan höstträdens lövverk och jag hade lämnat ullkoftan hemma. Meteorologerna hade förutspått +20 grader och de hade inte ljugit. Mitt i denna idyll slog det mig att jag inte bara skulle säga farväl till en stad när jag åker hem, jag skulle säga farväl till en årstid. I Skellefteå har det snöat och regnet verkar inte vilja ge upp. Som om det inte vore deprimerande nog att se slutet på detta äventyr, jag skulle slungas in i en våt, kall och trist filt av mer normalt oktober-novemberväder. Det var det vädret som mitt inre redan hade börjat härma.

Senare på kvällen pratade mitt Twitterflöde om Camilla Henemark i Skavlan. Skavlan?! Undrar om man kan se det från Tyskland – och det kunde man. Så jag frossade i två avsnitt under kvällen. Pratade också med E, som planerade myspys på min mellanlandningsdag i Stockholm. Jag har flera goa vänner som hojtat att de längtar efter mig och vill ses när jag kommer till Skellefteå. Så det finns absolut ljusglimtar i vintermörkret som väntar. Återigen känner jag av fotbollsresultatet från matchen härom dagen: Sverige-Tyskland, 4-4. Sverige kommer alltid ligga mig närmast. Jag är född och uppvuxen där. Tyskland är min nya kärlek så att säga. Ny, spännande och fascinerande. Men det är verkligen oavgjort i dagsläget.

Ikväll laddar jag för upploppet. Sista sträckan innan mål. Börjar med The Festival of Lights imorgon, fredag. Lördagen innebär show och avantgardeopera. Söndagen får bli vilodag. Vem vet? Allt är möjligt.