Det känns som att jag upprepar mig själv hela tiden. Har jag skrivit det här förut? Vet inte. Jag skriver det igen. I helgen kämpade jag ju med tempus i det tyska språket. Eftersom jag är en glömsk person insåg jag att det vore bra att kunna säga att jag glömt något. Eller snarare glömde. Jag har glömt heter ju ich habe vergessen, men glömde? Vad heter det? Jag funderade en stund på lämplig böjning. Vergessen, ver…gass?, vergessen. Kan det heta så? Ich vergass? Uttalas typ fergaas [fer’ga:s]. Jag måste fråga. Så vid ett tillfälle frågade jag A&A vad det heter och fick till svar:
Det heter vergass, men akta dig för att slänga in ett t på slutet. Då blir det vergast.
Jag sög rent kort på den informationen och insåg att med ett t på slutet beskriver man ju många stackars judars bittra öde under andra världskriget. Det betyder nämligen att bli ihjälgasad. Tyskarna har gjort mycket för att försöka sona allt de ställde till med under kriget, så det känns onödigt att påminna om det vid fel tillfälle. Bäst att hålla tungan rätt i mun. Bara jag inte glömmer…