Trötthet och tvättkaos

Påslakan från Åhléns. Min köksgardin är i samma tyg.

Känner mig besviken på, att nu är jag i Berlin, vilket jag längtat efter – och sen vill jag inte gå ut. Imorse var jag trött och tung i kroppen. Insåg att jag ju kände av min gräsallergi. Ifjol kände jag ingenting. Förhoppningen steg då att Berlin, trots alla parker och grönområden, var undantaget på min hösnuvekarta. Tyvärr är det inte så.

Trots en natt med bra sömn kraschade jag återigen i sängen. Nu har jag sovit 1-2 timmar och det känns lite bättre, men fortfarande är kroppen seg och vill inte ge det gensvar jag önskar.

Jag har tack och lov inte någon benägenhet att få migrän, men trafikens larm utanför vardagsrumsfönstret och hettan som strömmar in genom balkongdörren får mig att rygga tillbaka. När jag stänger dörrarna dämpas ljudet och hettan likaså. Det känns skönt, svalt och läkande.

Samtidigt tänker jag på den där andra längtan jag har. Skrivandet. Jag hade väl inte direkt sett mig sitta inne hela dagarna och skriva under den här vistelsen, men faktiskt ger det mig ett tillfälle att knattra ner några rader. Ett blogginlägg får vara uppvärmningen och sen ser vi vad som kommer.

Ring en vän

Idag är alltså första ensamma dagen. Mina söta värdar har flugit iväg på sin semester. Hoppas de får det alldeles underbart bra.

Jag har inlett mitt lägenhetsvaktaruppdrag med att sabba upphängningsanordningen för tvätt i badrummet. Den gick att laga, men tankarna som ilade genom huvudet, när skrället kantrade och föll loss, var som en flock zebror som flyr från ett rovdjur.

Jag har fått ett nummer till en vän att ringa in case of emergency. Det skrattade jag förstås bort med ett ”det kommer inte att behövas!”. Skrattar bäst som skrattar sist…

Tvättkatastrof, akt 1

Upphängningen är genialisk. Även om badrummet är stort finns inte utrymme för att torka tvätt annat än – i taket! En rektangel av aluminiumstänger hyser ett mindre antal tvättlinor.

H slängde igång en tvättmaskin med deras eget sänglinne innan de åkte. Så att jag kan överta sovrummet och sängen. Han sa att om jag hängde påslakanen så att de tog upp hela badrummet så torkade de fort.

Troligtvis missade jag en del av informationen, för att jag inte förstod eller rensade bort den som onödig, men två blöta påslakan, ett stort underlakan, några örngott och två badhandukar väger ganska mycket.

När jag försökte hissa upp anordningen med all tvätt ville den inte fastna uppe i taket som den skulle. Jag försökte några gånger. Då insåg jag tyngden, och att jag borde fördela om den mer jämt.

Tvättkatastrofen, akt 2

I det läget var det svårt. När jag plockade bort ett påslakan blev andra sidan övertung, vickade åt sidan och hela rasket rasade i golvet. Fan fan fan! Skit! Helvete… Hur många timmar har de varit borta?

Tur att ändå grässegheten regerade i mig. Jag plockade upp tvätten och lade den på badkarskanten. Under ett ögonblick kontemplerade jag över om jag behövde jättestegen som fanns i hallskrubben, men valde en enkel stol från vardagsrummets matgrupp istället.

Med förvånande liten ansträngning knäppte jag ramen på plats igen, men jag hängde handdukarna på handdukshängaren istället. Ett påslakan fick plats på dörren (som jag nogsamt torkade av med blöt trasa först).

Friden återställd.

Men jag insåg att jag troligtvis fått instruktioner om att fördela tvätten jämt och inte försöka hissa upp konstruktionen med den tyngden. Det var därför jag mindes att han sagt att ”tvätten skulle skymma sikten”.

Med ett nödrop undkom jag, och slapp ringa paniknumret. Fast det var jäkligt nära.