I fredags, innan vi påbörjade rundan runt alla upplysta byggnader på The Festival of Lights, träffades M och jag för att fotografera solnedgången. I Stockholm har man en fantastiskt utsikt över stan i skybaren Och himlen därtill. Berlins motsvarighet (bortsett från tv-tornet) måste vara caféet och baren på andel’s Hotel i Friedrichshain, korsningen Storkower Strasse-Landsberger Allee.
När vi kom var ”bästsoffan” upptagen, men vi hade is i magen. Tog en fika/sallad och väntade. Klockan 18.00 stängde caféet och baren öppnade. Hann ta ljusare bilder från det förra och mörkare från den senare, våningen ovanför. Sedan uppstod flera roliga fenomen när ljus från baren speglades i fönstret.
Älskade Berlin!
Jag var inte på humör för att trilskas med min kameras teknik. Verkar ha den fåfänga inställningen att jag visst kan fotografera och att jag visst fattar hur man ska ratta objektivet.
Sanningen är den att jag har en vag aning. Knappt det. Jag lärde mig tekniken en gång i tiden, men blandar ändå alltid ihop slutartiden med bländaröppningen. Nä, det är fel. Dem har jag har lärt mig skilja på.
Däremot har jag inte tränat tillräckligt mycket så att jag fått ner kunskapen i händerna. Jag fungerar så med tekniska kunskaper. De måste landa i kroppen så att jag kan släppa ”tänket” och bara göra. Där tar tålamodet slut. Öva, öva, öva finns inte i en hjärna som styrs av dålig självförtroende. Blä!
Det blev så att jag lade undan systemkameran, men orden ”den är inte tillräckligt bra”. M genomskådade mig och replikerade att det var den absolut. Kanske jag skulle gå en kurs…
Då surnade jag nästan till, men han har rätt! Jag ska ta mig i kragen, läsa kameramanualen (för första gången) och börja öva.
Kära iPhone <3
Sådana gånger älskar jag min iPhone. Med Hipstamatic blir resultatet alltid kul, även om bilderna i det här fallet blev mörka.
Anledningen till mitt labila tillstånd den kvällen var förstås underbara, vackra Berlin! Att sitta och titta på en magisk solnedgång över min älsklingsstad – en dag då termometern visat på +22 grader i oktober! – var djurplågeri. Mitt hjärta blödde i bröstkorgen. För att inte börja grina var det säkrast att bita ihop, men vackert var det!
Landsberger Allee och Berliner Fernsehturm.
Den röda, glada fotoläraren
Spejsad taklampa
Rosa baren