Tågperrongen Berlin, Lichtenberg
I väntan på vadå? Jo, tåget till Hoppegarten. Fast tåget går inte riktigt ända dit. Jag fick hoppa (!) av i Rehfelde och vänta på min skjuts. A skulle plocka upp mig med Vespan. Yiiiihaaa! Vinden ven runt öronen när vi susade fram i 70 knyck. Min störtkruka saknade visir så kinderna fladdrade värre än för en fallskärmshoppare. Det är jag övertygad om!
Måste dock säga att 70 km/h är lagom fort för mig. Vet inte om jag skulle uppskatta att gasa på i 170 km/h, som många motorcyklister gör. Man är så oskyddad på den här typen av fordon. På Vespan bar vi störtkruka och ett midjebälte som skulle skydda njurarna, men vad hjälper det om man hamnar under en långtradare?
Nåja, det var svalt och jätteskoj att få åka en sväng och det tog oss ungefär 30 min att ta oss från tågstationen till R&Ls sommarställe.
Också en sommarstuga!
Jag kallar det sommarställe, för det är inte en stuga direkt. Det finns en trädgård, men huset är istället en blommig husvagn i trä (se ovan). En stor presenning skuggar utemöblerna och en hängmatta lockar till vilopaus. Bakom ett specialbyggt insynsskydd står en mulltoa, dvs en platshink med ring. Istället för att spola när man gjort ”det stora” slänger man över en näve sågspån. Genialiskt enkelt och i stort sett luktfritt.
Sova i tält? Moi?
En fuktig natt i tält är alltid en upplevelse. Jag hade svettats rätt bra dagen innan och därför frusit lite under natten. Vaknade med sovsäckens huva över ansiktet. Ja, det var i alla fall varmt och skönt för helgvädret höll vad det lovade. På söndagen gassade solen från en molnfri himmel och det var +35 grader i luften.
Mitt på dagen, då solen var som hetast, gav sig tre femtedelar av sällskapet ut på långpromenad. De skulle syssla med ”geocaching” och A och jag skakade på huvudet åt dem. Det var galet att ge sig ut i bushen i den hettan, men de försvann glada i hågen.
Jag degade i skuggan ganska länge och försökte läsa en bok på tyska. Gjorde även ett kort gästspel i solen. A låg i halvskugga och slappade efter en ridtur hon gjort på morgonkvisten. Vi myste för fullt, pratade och hade trevligt. Precis när vi skulle gå och söka rätt på en badplats kom de andra tillbaka.
Årets enda dopp
Som förutspått var de genomsvettiga, dyngtrötta och hungriga. Jag och A svassade iväg till sjön för ett svalkande dopp och tyckte vi varit klokast i världen som stannat hemma. För mig blev det årets hittills enda dopp, i en tysk svalkande, spegelblank sjö. Härligt!
Som grädde på moset fick jag åka Vespa igen, då jag och A drog iväg till en närbelägen vägkrog och åt en god forell med stekt potatis och försvinnande få grönsaker. Maten sköljde vi ner med en Radler, dvs hälften öl och hälften Sprite. Gött!
Vid 21-snåret fick jag skjuts till tågstationen av R i hennes Mini Cooper. Lätt och smidigt tog jag mig hem. Vilken skön helg!
Och vilken skön sommarstuga. Gillar’t!
Jå. Fasen att jag inte tog bild på grinden. Där satt en skylt med ett budskap, typ Urban Living. Nä, vad var det? Nått med urban tror jag. Var rätt kul.