Solnedgång över Prenzlauer Berg
Idag började jag med att åka till Kreuzberg/Neukölln (Kreuzkölln?) för att äta frukost med S. Det var ett härligt möte. Hon är en otroligt skön kvinna som bara bubblar av glädje. Just idag var hon lite trött efter att ha suttit på ett tåg hela natten. Strongt att ändå vilja träffa mig så pass tidigt på dagen.
I mötet med S fick jag inblick i hur livet är för många kulturarbetare i Berlin. Eftersom det finns så många och ett överflöd av utställningar, teatrar, musikställen osv så vill ingen betala för kultur. I helgen hade hon spelat under en slags ”kulturnatta” i Frankfurt, där folk gladeligen betalade €25 (drygt 220 kr) för att se teater. Normalt skulle föreställningen vara 90 min, men de hade fått uppdraget att hålla på lite längre, ca 150 min. I Berlin hade de kanske kunnat ta €8 för samma föreställning och då är det inte säkert att de skulle fylla salongen. Jag känner igen mig lite grand där i jämförelsen Skellefteå–Stockholm, men då snackar vi ju skillnaden småstad–storstad. Här gäller det ju två stora städer.
Fördelen var dock att för att kunna göra det man brinner för, spela teater i det här fallet, så går det ganska lätt att hitta alternativa anställningsformer att luta sig emot för säkrad inkomst. S jobbar 3 dagar i veckan för fast lön och den täcker hyra och vissa andra kostnader. Det hon sen drar in på teaterjobben ger lagom inflöde för att kunna leva ett hyfsat liv.
Att se med nya ögon
Det är egentligen en väg jag skulle vilja gå också. Jag har inget emot att jobba hårt med sådant jag tycker om, men om man t ex vill göra det som egen företagare måste man ofta jobba så kopiöst mycket för att få snurr på ekonomin. Jag är kanske lite arbetsskygg, men jag vill inte att mitt liv ska innefatta bara arbete och jag är inte intresserad av de flesta lyxartiklar och statusprylar som man kan köpa för de där extra pengarna.
Att kombinera en fast halvtidsanställning med eget företag och egna projekt skulle verkligen passa mig. Jag fick flera tips på branscher där de säkert skulle kunna behöva någon som mig. Själv ser jag mig inte direkt som flerspråkig, men jag behärskar faktiskt både svenska och engelska flytande och tyska hjälpligt. Jag skulle möjligen kunna hjälpa turister på franska också. S kallade mig trespråkig och så kan man faktiskt se det! Oj, så nyttigt det är att få ta del av andras tankar om ens kompetens. Jag blir lätt hemmablind och insnöad – ja, även egocentrerad – när jag tillbringar för mycket tid med mig själv. Så mitt huvud är fullt av nya tankar. Jag behöver sätta mig ner och strukturera dem och mig själv. Göra en plan för framtiden.
Matöverraskning
Efter frukosten, som varade över lunch, åkte jag hem igen. Landade på sängen en timme och fick mig en lur medan jag väntade på sms av S&H. Inte ett ljud. Hm, vid 16-tiden skickade jag ett mess till S. Å, tyvärr hade de glömt bort mig och var redan på utställningen. Okej. På något vis var jag lättad. Ett nytt möte per dag är nog vad jag orkar med. Ytterligare ett möte, plus utställning, hade fått mig att stänga ner. För många intryck.
Efter lång tvekan på soffan begav jag mig ut för att testa en ny restaurang, Goa II. En indisk restaurang som ligger alldeles om hörnet. Hittade ett litet fönsterbord och blev väl omhändertagen av personalen. Beställde en mumsig rätt bestående av grönsaksfyllda tomater med gräddsås och nötter. Suuuupeeeergooott! Dit måste jag gå igen. Tydligen kör de vegetariska buffé varje kväll för endast €60 och stället var knökfullt. Beställde en överraskningsöl efter maten. Kunde inte bestämma mig så servitören gjorde det åt mig. Haha! Men den var god.
Avslutar med en bild på en solnedgång. Missvisande om man läser titeln på inlägget, men jag refererade min dag nästan till slut och jag lovar, det fanns en solnedgång idag med.