Kategoriarkiv: Språkligt

Schönes Wochenende

Så var det helg igen. Skönt. Men nu börjar en ny tid för mig. Mina svenska anställningar tar slut idag. Jag kommer troligtvis får lite mer jobb via min ena arbetsgivare, fast det är här gränsen går. Mellan det utstakade, det trygga – och ovissheten. Eller äventyret! Det fungerar ju lite som en trestegsraket detta. Först att åka, sen denna gräns och sen…? Ja, the sky is the limit heter det väl. Det är nu allting kan hända. Ekonomiskt klarar jag mig och det är jag glad över. Jag har många tankar. Borde jag inte ta itu med tyskan på allvar? Och det där stället där man kunde testa sin engelska gratis? Är inte det en bra idé? Ska jag fråga om det där caféjobbet finns kvar eller ska jag hålla mig mer öppen? Jag tänker att det är de här två månaderna som återstår som kommer att visa vägen. Kommer den leda tillbaka till Skellefteå eller…?

Min tyskakurs – livet

Wulff & Morgenthaler

Enligt min spanska ”sambo” har jag tur som har tyska vänner. Hennes bekantskapskrets består av spanjorer och hon går intensivkurs i tyska för att kunna få jobb. Inom sjukvården ser de allvarligt på det där med språkkunskaperna och det kan jag förstå. Ändå är hennes tyska bättre än min.

Istället för intensivkurs i Kottbuserdamm åker jag ut på vischan med tre tyskar (eller kanske fler?) och den här gången utan skyddsnät. Bara tyska. Det är reglerna de satt upp för mig. Tuffa pix, men de gör mig en tjänst. Om jag vill lära mig måste jag släppa sargen, som hockeyfantaster skulle säga. Eller bassängkanten, för den som gillar simning bättre. Bort med stödhjulen. Nja, lexikon i mobilen och engelska vid nödfall. DET måste jag väl ändå få luta mig mot…eller?

Tur att jag gillar språk – och intellektuella utmaningar!

Bildtext, översättning: ”När man äntligen – mot alla odds – hittade en enhörning, blev man ändå lite besviken.”

Mein Kiez

Falkplatz

I Berlin och norra Tyskland används ofta ordet Kiez om ett (när)område. Jag började min tid i Berlin i den västra delen av staden, nämligen i Charlottenburg. Här ligger den stora shoppinggatan Kurfürstendamm, eller Ku’damm, och det mesta ser ut som i vilken större europeisk stad som helst. Nja, inte riktigt. Det är ju trots allt Berlin.

Vid mitt andra besök bodde jag på gränsen mellan Prenzlauer Berg och Friedrichshain, vid hörnet av Volkspark Friedrichshain. Det var då jag började muta in det revir som jag sedan anammat mer och mer.

Jag tycker om båda stadsdelarna, men efter min månad i Prenzlauer Berg måste jag ändå säga att jag älskar den stadsdelen. Liksom de flesta andra turister som kommer dit.

De charmiga husen, stenlagda gator och mysiga barer, caféer, restauranger. Det är oemotståndligt på sommaren att slinka ut och sätta sig på en parkbänk på Falkplatz, som jag föredrar mot den mer kala och populära Mauerpark. Den ligger alldeles vägg i vägg med Falkplatz och det är vanligt att man tar med sig en grill och drar till parken och fixar middagen utomhus. Många ungdomar, ofta i större grupper, går dit.

I min lilla oas, Falkplatz, finns det också ungdomar, men mest kärlekspar och barnfamiljer. Det är lite lummigare, intimare och ja, mysigare helt enkelt. Jag kommer sakna de stunderna jag haft där.

Friedrichshain är inte illa det heller. Jag tycker dock det finns en större skillnad mellan myspys och uteliv. I söder ligger nöjeskvarteren med ”der Boxi”, Boxhagener Platz, och i norr den stora lummiga parken Volkspark Friedrichshain. Jag bor mitt emellan.

Att en lördag släntra ner till marknaden på Boxi, köpa en turkisk squashpannkaka och en färskpressad apelsinjuice. Gå runt och titta på stånden. Köpa en go’kaka och en espresso. Sätt sig i parken och njuta av solen. Sedan gå ett varv till och köpa middagsgrönsakerna. Det är vardagslyx om något.

Och det är bara en liten del av det Berlin som jag älskar!