Kategoriarkiv: Samhälle

Coronatest

Är det bara jag som råkar ut för konstiga saker? För inte så länge sedan fick jag hämta mitt paket hos ”grannen” – 2,5 kilometer bort! Igår hände nästa märkliga grej med mitt allra första coronatest.

Jag hade tid för klippning. Eftersom man numera behöver ett negativt dagsfärskt coronatest för ”kroppsnära tjänster” så hade jag även bokat tid för det. Framförhållning! 😉

Det första som var underligt var att jag valt ett testcenter, men sedan mirakulöst fått tid på ett annat – 4 kilometer bort. Okej… Tekniken spökade väl. Inga problem. Jag tar spårvagnen.

Jag var tidigt ute, men testcentret var tomt så jag fick komma in direkt. Två snabba svep djupt in i näsan senare var jag klar. Det tog knappt 10 minuter. Med tårarna trillade nedför kinderna klev jag ut på gatan igen. (Den vänstra närborren var trång. Inte skönt!)

Testresultatet skulle vara klart om 20 minuter, sa kvinnan på testcentret. Jag åkte hem, åt lite mat och jobbade en stund. När jag kollade min mail var klockan närmare 17.00, och inget svar! Nervositeten steg. Testcentret hade förstås stängt redan kl.16.00. Säg inte att detta kommer strula!?!

Jepp, först kl.22.30 plingade det till i mailboxen.

Så hur gick det med klippningen? Som tur var fick jag komma in ändå. Min frisör vågade chansa och det var ju tur för mig, även om det finns ett och annat att säga om saken…

Testet? Negativt så klart.

Fotbollsdebaclet

Ibland visar sig inte mitt hemland från sin bästa sida. Inte för att Sverige är ensamt om detta fenomen, men idag är det överallt. I alla media. Svenskarna (?) som hånar fotbollsspelaren av utländsk härkomst. De kallar honom allt möjligt fult, och skyller hela förlusten på honom. Om han istället lagt vinnarmålet hade han hyllats som ”Årets svensk”. Den ironin, den ironin…

Jag ska börja med att säga att sport övergår mitt förstånd. I alla fall denna oerhörda mani som vissa personer uppvisar i sportsammanhang. Spelar ingen roll om det gäller de egna barnen i knatteligan eller – som idag – VM i fotboll.

För balansens skull så fattar jag inte svenskarna hysteriska kärlek för ”Mello” heller. Jag är istället mycket skeptisk till de flesta sammanhang som uttrycker gruppmentalitet utan koppling till sans och förnuft. Det i sig är ironiskt eftersom jag troligen gjort mig mer ”känd” som känslomänniska.

Det jag konstaterar, efter att Tyskland slog Sverige med 2–1 igår, är att jag tror vi ”behöver” den här typen av kollektiva upplevelser. Inte för att förfasa oss över alla ”troll” som sprider hat – utan för alla människor som svarar med kärlek och solidaritet.

Kanske är detta det bästa som kan hända nu, så här kort tid innan valet? Folk reser sig upp ur tv-sofforna, lyfter en knuten näve och hojtar #backadurmaz

Egentligen är det riktigt vackert när jag tänker efter. DET är mitt land. Heja Sverige! <3

Snart är det jul igen

2016-12-08 17.19.39

Efter 4 år i Berlin kan jag hävda att jag må vara berlinare, men jag har inte på något vis blivit tysk. I själ och hjärta kommer jag alltid att vara svensk. Detta gör sig speciellt påmint då julbestyren drar igång. Trots fantastiska julmarknader och Glühwein så saknar jag de svenska julsångerna!

Jag är på inget vis en traditionalist som måste ha saker på ett visst sätt. Faktiskt är jag raka motsatsen. Jultraditionerna gjorde jag upp med för länge sedan.

Dels när jag första gången skulle fira jul med min före detta sambos familj, och fick ta del av deras traditioner, och dels när jag blev vegetarian.

Kött är förresten så oerhört hårt förknippat med julen. Egentligen skulle jag kunna skriva ett långt inlägg bara om det, men det var inte dagens tänkta ämne.

Saknar julsångerna

Sedan jag flyttade hit 2013 har jag sjungit med vänner i olika konstellationer. För det mesta blir det tyska sånger. Bachs juloratorium kämpar vi oss igenom varje år.

Speciellt vid juletid saknar jag dock min gamla kör i Skellefteå, Canto-kören. Med Leif Åkesson som proffsig körledare var julen den bästa tiden.

Jag älskar att sjunga ”Gläns över sjö och strand”, för att sopranstämman är så läskigt hög. ”Jul jul, strålande jul” är fantastiskt vacker med både manliga och kvinnliga sångare. ”Det strålar en stjärna” är också en skön gåshudsrysare att sjunga.

Nyligen googlade jag favoriterna när jag kände en längtan efter hemlandet. Jag älskar Berlin, men två gånger per år vill jag åka tillbaka till mitt eget land och fylla på med svenskhet.

Kattsanden som kom bort

2017-03-12 20.16.38-2

En kattpåse

Många brukar prata om det, hur paket och brev bara försvinner i Berlin. Både DHL och Hermes får sig en släng av sleven. Troligtvis blir paketbuden trötta på att kånka tunga paket i hyreshus utan hiss. Istället ringer de på hos någon som bor på första våningen.

Om jag inte är hemma, och det kommer en leverans till mig, då ringer budet på hos en granne och frågar om hen kan ta emot grejerna. När så sker ska jag få en lapp i brevlådan:

”Granne det och det har tagit emot Er leverans.”

Ha! På senare tid har jag hört rykten om att paketbuden slarvar med lapparna. Ett paket levereras till okänd ort; beställaren har ingen aning om saken och kan därmed inte hitta mottagarpersonen.

Mottagaren sitter med ett paket på halsen och ids inte ta reda på vem det egentligen ska till. (Eller så lägger de vantarna på innehållet.)

Jag är närmast imponerad att Hermes lyckats trolla bort 30 liter kattsand och 2 kg torrfoder. Det är en bedrift. Skrev ett ”klagomail” till dem imorse. Nästa steg blir att hänga ut en lapp till grannarna på stora porten.

Det slutar väl med att jag själv måste släpa påsarna uppför trapporna.

Konfessionslös

2016-08-07 14.40.21-1

När jag flyttade till Berlin fyllde jag inte i någon kyrko- eller religionstillhörighet på de olika myndigheternas dokument. Jag hade inget otalt med den svenska kyrkan, men kände ingen lust att tillhöra den tyska. Döm om min förvåning när jag blev kallad till kyrkoval.

Det var i höstas som brevet damp ner i brevlådan. Tydligen tillhörde jag Evangelische Kirche Berlin-Brandenburg-schlesische Oberlausitz. Vilket jäkla namn!? Till råga på allt var jag berättigad att delta i kyrkovalet. 

Först och främst undrade jag varför jag inte blivit inföst i Svenska kyrkan i Berlin, och för det andra – hur tusan kunde jag fortfarande vara medlem?

Ett (svart?) får i flocken

Ett ivrigt mailande till olika instanser tog sin början och snart stod sanningen klar. Jepp, jag hade införts som medlem i en tysk kyrka liknande Svenska kyrkan. För att gå ur måste jag ta mig till mitt tingshus och betala 30 Euro. Va fan!?!

Det som bekymrat mig är förstås kyrkoskatten. Min inkomst har hittills inte tillåtit fler utlägg. På kvinnodagen befann jag mig alltså på Amtsgericht Tempelhof-Kreuzberg och vips är jag numera konfessionslös.

Konfessionslös? Ordet gör mig faktiskt nervös. Jag känner mig läskigt fri, men också lite utsatt. Jag har aldrig sökt mig till kyrkogemenskapen som vuxen, och min andlighet har inget med religion att göra. Ändå känner jag en slags tomhet.

Är det nu Belsebub kan komma och ta mig?

…

Så går du ur tyska kyrkan
Först måste du söka rätt på din Amtsgericht på berlin.de.
Sedan ska du ta med dig följande 3 saker inför ditt besök:

1) Ditt svenska pass eller tyskt Personalausweis
2) Meldebescheinigung
3) 30 Euro i kontanter

Dokumentet du får i din hand gäller på livstid och ska förvaras
på ett säkert ställe. Ta gärna en kopia och/eller skanna in det.

Att gå ur Svenska kyrkan är enklare. Och gratis! Det gör du på deras hemsida.

Trump

Jag brukar inte skriva så mycket om politik. Den här bloggen handlar ju om andra saker. Idag, dagen efter valet i USA, känner jag ändå för att knattra ner några rader. Jag menar, Trump?!? Seriöst? Det känns som om Hollywood tagit över det stora landet i väst. Egentligen borde rollen spelas av Jack Nicholson eller Gene Hackman (om de inte är för gamla). Om detta inte vore verklighet skulle jag ha skrattat högt och länge.

Trump är en pajas, men en entertainer. Folk har suttit klistrade mot tv-rutor och datorskärmar sedan valkampanjen drog igång. Att sedan blir förvånad över att han vann – hur kunde han ens bli kandidat?

Jag är också förvånad. Absolut. Det som förvånar mig mest är hur otroligt masochistiska folk är.

Visst, ingen har respekt för politiker längre. De verkar inte bry sig om väljarna, utan går sina egna ärenden. Men att välja ex SD eller Trump, som så uppenbart skiter i vanligt folk, det övergår mitt förstånd. Hur kan de göra saken bättre?

Vi är alla ett

Å andra sidan har aldrig politiken varit så komplicerad som idag. Från folkhem till globalt och internationellt. Alla frågor hör ihop, för att vi på jorden hör ihop. Vi kan inte längre göra vad vi vill, för att allting påverkar alla andra. Vilket det förstås alltid har gjort…

Det är därför jag tror Trump vann. Vi behöver komma samman än mer. Se bara på det som sker i Standing Rock! Jag känner stor beundran för alla som samlats där och försöker protestera mot oljepipelinen under fredliga former.

Wake-up call

Utan någon som väcker oss kan allt fortsätta som vanligt. Istället får vi Trump. Om han kommer omsätta alla sina löften, då måste amerikanarna ut på barrikaderna. Något annat är inte tänkbart. Många har förutspått USA:s fall som stormakt och jag tror den dagen är här.

Det gamla kommer att störta samman för att kunna ge plats åt det nya. Det är definitivt något som behövs. Frågan är bara hur tuff och kaotisk övergången ska bli? Måste vi mantra fram ett tredje världskrig för att fatta grejen? Jag hoppas verkligen inte det. Visst borde vi vara klokare än så?

Men uppenbarligen finns det många som inte är klokare. Jag gissar att Trump valdes för att få dem att nyktra till. En dag ska vi väl ändå fatta att vi alla är människor; oavsett hudfärg, bakgrund, religion, sexualitet och så vidare?

Jag hoppas jag får uppleva det under min livstid.

Valet är över

Så har det varit och farit – valet i Berlin. Resultatet blev väl ungefär som väntat; Sossarna (SPD) sitter kvar i rådhuset, men har förlorat en del väljare. Likaså kristdemokraterna (CDU) förlorade väljare. Dock inte bara till rasistiska AfD, men det är förstås dem folk talar om…

I Sverige är vi i det här läget ganska luttrade vad gäller SD. De allra flesta förstår att de inte står för något bra överhuvudtaget, medan andra fortfarande hoppas på att de ska komma med något nytt och häpnadsväckande. I det stora hela kan vi enas om att folk är upprörda över saker som sker i samhället; över nedskärningar inom vård, skola, omsorg, samt arbetslöshet och ökade klyftor. Ja, du känner till vad tidningar och media brukar skriva om.

foto-2016-09-13-19-02-37

Jag vet inte hur pass överraskade tyskarna är över AfD:s starka frammarsch. I min mening är det förstås än mer pinsamt att de finns i just Tyskland, med den hemska historien i färskt minne. Jag vill inte ägna tid åt att skriva om detta, för även om AfD inte går att tiga ihjäl, så vill jag inte heller ”göra reklam” för dem.

Tragedi överskuggar valresultatet

Die Piraten var partiet som i förra valet kom från ingenstans och fick makalöst många röster. De stod först för ett fritt och okontrollerat internet, men lade sedan till andra viktiga saker på programmet. Mycket föll mig i smaken, men partiet tappade medlemmar under regeringstiden, och förlorade förtroendet i det här valet. Nu läser vi i media om en av de starka namnens personliga tragedi. Frågan är om piraterna kommer fortsätta att finnas, eller om alla de aktiva går över till andra partier?

För att summera: I Tyskland får vi förvänta oss en liknande situation som i Sverige, en blandregering som ska försöka styra tillsammans. Det spekuleras om det blir en röd-röd-grön röra eller en röd-grön-svart (CDU) i Berlin. Den som lever får se hur det går. Min förhoppning är i alla fall att AfD kommer gå samma väg som piraterna…

Förstagångsväljare

Det har varit val i Tyskland. Jag har inte riktigt fattat vad för slags val, men det ser illa ut i minst två av bundesländerna. Rasistiska AfD har fått mer än 20 procent av rösterna i Mecklenburg-Vorpommern och många är mycket upprörda.

Vi svenskar känner ju igen detta från när SD tog plats i regeringen. Vi var ganska många som då övervägde att utvandra – och jag gjorde det! Men till vad?

Vem hade kunnat tro att rasisterna skulle få tag om Tyskland igen – totalskämmigt!! Ja rent ut sagt pinsamt. Å andra sidan hävdar många att Angela Merkel spelat AfD i händerna i och med sin ”übergenerösa” flyktingpolitik. Hon menade att Tyskland, med det tunga förflutna som landet har, borde visa mer hänsyn än andra länder i Europa. Bara på grund av Hitler! Ja, det var inte populärt i flera läger.

2016-07-15-13-22-39

Sverige, Sverige fosterland

Hur tar vi hand om alla?

Personligen tycker jag att hon hade rätt i sak, men hur blev konsekvensen? Det är ju inte bara att öppna gränserna, man måste kunna ta hand om folk också. Bostadssituationen i Berlin är tuff nog som den är. Alla nyinflyttade måste också anmäla sig på Bürgeramt, men de har väntetider som inte är av denna världen. Jag tror det finns en svart marknad för besökstider!

Under lång tid på vårvintern fanns en anmälningsstation för flyktingar i Moabit, och den sköttes minst sagt dåligt. Folk fick stå i kö från svinottan till gud vet när. Det vara inte bara en representant från familjen, nä alla måste finnas på plats. I ur och skur stod de där; kvinnor, män, gamlingar, barn. Några svimmade i kön. Organisationen sög ordentligt, men till slut blev det bättre. Istället har vi nu en situation där människor inte vågar gå i parken i området, för där sitter flyktingarna. Mest män, arga män. Det är så lätt att underblåsa fördomarna. Jag erkänner att jag har svårt för arabiska män. Ändå drar jag inte alla över en kam.

fullsizerender-1

Vad ska jag välja?

”Ni har rätt att välja i ert område”

Mitt i allt detta får jag ett brev. Jag har rätt att välja i mitt område, Friedrichshain–Kreuzberg. Jösses! Vad finns det för partier? AfD är otänkbart, och Alternative, plus några andra högerextrema småpartier. De stora, som SPD (sossarna) och CDU (kristdemokraterna) känner jag ungefär samma förtroende för som för de svenska dito. (Sorry, men jag tycker att sossarna svikit sina rötter!) Ett parti som på många vis stämmer med mina värderingar är Piratpartiet. Om det inte vore för att de är gräsligt (haha!) drogliberala. Nä, detta blir fan inte lätt!

Den 18 september öppnar vallokalerna. Jag vill hellre poströsta innan, men först måste jag fortsätta mina efterforskningar. Kanske denna valomat kan hjälpa mig? Jäklar, det här hade jag inte räknat med!!

CSD – Berlin Pride

Idag är det CSD här i Berlin, det vill säga Pride-festival. Jag kände inte till namnet förut, men det står för Christopher Street Day. Tyvärr är jag fortfarande okunnig om vem Christopher (Christofer?) var/är. Vi får se vad Wikipedia säger:

”Minnesdagen syftar på det första kända upproret av homosexuella och andra sexuella minoriteter mot polisens repressalier i New Yorks stadsdel Greenwich Village. Tidigt på morgonen den 28 juni 1969 motsätter sig en grupp homosexuella häktningen i samband med en razzia i baren Stonewall Inn som är belägen i [sic] Christopher Street.”

2016-07-22 12.15.16

Min nya parfym…

2016-07-22 14.25.41

…med passande namn

Aha, så har jag lärt mig något nytt! Hur som helst har jag andra planer ikväll, fast det kan ändå ges tillfälle och glida förbi festivalområdet. Det är svårt att missa, då evenemanget brukar locka runt 1 miljon (!) människor… Jag kan inte ens föreställa mig så många personer på en och samma gång. Det är läskigt många. Man har ställt in festivalen under några år just på grund av antalet besökare. Ryktet förtäljer även att folk tar över ”hela” Tiergarten, och att det sker nått skoj bakom varje buske i parken. Om det är sant får vara osagt ☺️

Viva l’amore! <3 <3 <3

Tillägg: Vi var förbi och kikade på området vid 22-tiden. (Tyvärr tänkte jag inte på att ta ett foto.) Måste säga att jag blev lite överraskad. Just då verkade folk liksom ”avslagna” och det var inte så fullt som jag förväntat mig. Gissar att partajandet hade hållit på sedan mitt på dagen, och vem behöver inte en paus ibland? Annars tyckte jag om blandningen av mustaschprydda Freddie Mercury-kopior, ungdomar i flipflops och gubbar med ölmage. Pride, yeah!

Svensk präktighet

2014-11-11 13.10.15-1Att ha brandvarnare, oftast mer än en, och cykelhjälm, det är en självklarhet i Sverige (läs: Skellefteå). I Berlin är det inte lika vanligt. Så fort jag bara kom ihåg det tog jag med mig min brandvarnare hit. (I gammal trygg svensk anda hade jag två i Skellefteålägenheten och det är dumt att köpa nytt i onödan. Fast den som satt fasttejpad i taket lämnade jag till nya ägaren.) Först då sov jag bättre om nätterna. Kan ha berott på att närmsta grannarna är en brand- och en polisstation. Ljudet av sirener gjorde mig nervös. Hoppades förstås på att kissen skulle vara alarm. Sånt har man ju läst om. Djur som väcker folk när olyckan är framme, men det vet man inte förrän man upplevt det. Inget jag ville chansa på om jag så säger…

Ge mig mina majspåsar!

Och så riktig kompostering med brun tunna och biopåsar. Det ska man ju också ha! I våras fick vi i mitt hus ett erbjudande om att köpa (!) majspåsar. Jag inser ju att det är en kostnadsfråga och hyresvärden inte har råd att förse alla hyresgäster med gratis påsar. Ändå kändes det konstigt. Det står en stor komposttunna i soprummet, men många lägger matresterna i vanliga plastpåsar och slänger dem däri, vilket ju liksom förtar idé med komposthantering eller? Jag har löst det, och fler med mig, genom att tömma ut innehållet direkt i tunnan och sedan slänga påsen i vanliga soporna.

Ibland är det värt att synas

Muenchner Brezn.jpgNog om sopor. En annan sak som jag gör och som känns så svenskt präktigt, det är att bära reflex. Staden är full av belysning, men trots det försvinner man lätt i vintermörkret. När jag cyklar sätter jag reflexband runt fotleder och midja, förutom de vanliga cykellysena och reflexerna. Om jag inte känt mig så übertöntig hade jag dragit på mig reflexvästen, men det törs jag inte riktigt än. Om 1 på 10 bär hjälm så är västbärarna försvinnande få.

Späckhuggare

Ja, nu börjar det bli kallare här också, med risk för isfläckar kanske. Termometern visar på -2 grader eller runt nollan, och sedan isande vind på det. Brrrr… Känns som -10, så för att motverka präktigheten och kylan sitter jag inne och jobbar på späcket: julchoklad, chips, vin och Brezels. Ja, de är så mysko. De smakar som salta pinnar, men är mjuka och mycket godare. Säkert livsfarligt onyttiga med vetemjöl och salt, men nu får det vara nog salladsätande för ett tag. Kroppen kräver tuffare bränsle för att kunna alstra värme. Nu trycker jag en chokladbit till…

…..

Bildtext: „Muenchner Brezn“ von Sochin EN – Eigenes Werk. Lizenziert unter CC-BY-SA 4.0 über Wikimedia Commons.