Kategoriarkiv: Mat & fika

Jag älskar Berlin!

Idag har jag haft en sån där underbar dag som jag bara kan ha i Berlin. Sovmorgon med en god frukost bestående av en stor kopp te och mackor med mandelsmör och gurka. På med kläderna och ut i solen. Drygt +20 grader. Lite kyligt i skuggan, men det låtsas jag inte om. Upp på cykeln med siktet inställt på att göra Friedrichshain osäkert.

Ratar nyfunna mysparken. Nä, jag vill inte stanna så snart. Rullar vidare ner mot Frankfurter Allee. Hur tar jag mig till Boxhagener Platz, ”Der Boxi”, och marknaden? Där är den! Parkerar cykeln vid en rejäl stålpinne. Alla är noga med att låsa fast cykeln så ordentligt det går. Tydligen stjäls cyklar ofta och gärna. Ingen idé att köpa en snygg och fin sak. Den ryker direkt. Min kopparröda med grön trådkorg på pakethållaren har än så länge gått säker.

Väl nere på marknaden insuper jag lugnet och människobruset som verkar existera sida vid sida. Ett gemyt som jag verkligen älskar. Släntrar in och förbi de första grönsaksförsäljarna. Jag är ute efter de turkiska plättarna. Vet inte om det är plättar eller kanske en slags rårakor. De är goda oavsett. Hittar ett ställe där två sköna damer i 50-årsåldern steker för fullt. Väljer ut en med morötter, zucchini och lök. En annan med spenat och så en klick auberginesås på dem båda. Jag är helnöjd.

Går raskt vidare till apelsinjuiceförsäljarna. Varje lördag står de där och kränger färskpressad apelsinjuice, €1 glaset eller €3 för en flaska. Jag tar alltid en hel flaska. Även denna gången. Killen bakom disken skojar om att maten, som jag ställt upp på diskan, är till honom. Haha. Den gubben gick inte. Här ska njutas!

Världen på Boxhagener Platz

Söker upp en parkbänk i solen, sätter mig ner och mumsar. En synbart herrelös hund strosar förbi. Ingen verkar hålla sina hundar kopplade, även fast jag tror det är lag på det. Jag är inte hundrädd, men tycker att vissa hundägare är väl nonchalanta. Som den fläskiga karl som dimper ner på bänken bredvid mig.

En del människor har en förmåga att så självklart ta plats. Han viftar nästan undan mig som om jag vore en fluga. Hunden springer kors och tvärt genom parken. Först när den börjar spana runt på marknaden reagerar karlskrället: Fido? FIDO! Hahaha. Vilken mesigt namn.

På andra sidan om hundägaren sitter ännu en kille. Fascinerad hade jag betraktat hans Elvisfrisyr när han kom och satte sig. Tjusig bakåt- och uppåtkammad rockabillylugg, och på fötterna de där typiska smala skorna med lite tjockare högre sula. Minns inte vad de heter*. DocMartens säljer dem.

Det finns verkligen alla sorters människor. Många nationaliteter. Parken kryllar av ungdomar, familjer, äldre par och en och annan a-lagare.

Shopping och ny frisyr

Ganska länge har jag känt att gränsen varit nådd. Jag måste klippa mig! Fick tips av min ena sambo att det finns en bra och billig salong i närheten, på Krossener Straße. Jag kollar runt, men hittar inte stället.

Köper två välbehövliga (ha!) scarfer istället. Den ena i tunn bomull, som en tub av å ena sidan prickigt och å andra sidan enfärgat blåturkost tyg. Den andra scarfsen är 50% bomull och 50% siden, blommig, lilacerise botten med gråvita blommor. Love them!

Bestämmer att nu får det vara slutshoppat. Varför inte dra norrut till en gräsmatta i Volkspark Friedrichshain. Innan jag hunnit vända om ser jag en spännande skylt. Går mot den. Visst är det en frisering? En blond kortklippt kvinna i en klarblå top sitter på en bänk utanför. Jag frågar på tyska om hon jobbar där och har tid att klippa mig. Givetvis!

Hon kollar snabbt av vad jag vill ha och sedan tvättar hon mitt hår. Vi hankar oss fram i konversationen. Jag hankar mig fram. Hon kommer från Thüringen och den dialekten är svår för mig. Fattar nästan ingenting, men hon klipper bra och jag blir nöjd. Betalar. Va? Bara €12?! Typ en hundralapp. Jag ger henne €14. Känns ju som rena rånet annars. Sandra, som hon heter, tackar mig och önskar mig en trevlig helg. Gleichfalls, svarar jag käckt och beger mig ut i myllret igen.

Fylld kak- och kattkvot

Ska inte gå igenom alla detaljer, men resten av dagen ligger jag på en gräsmatta i Volkspark och njuter av solen. Hinner med en kisspaus hemma och en kopp jasminte med Mozarttarte på Schönbrunn, ett matställe i Volkspark.

Innan dess hann jag också köpa ett fräckt blommigt armband. Bilden visar armbandet och det som går att se av min nya frisyr. I stunden lyssnar jag på Anthony and the Johnsons, men ska alldeles strax greppa min kylda ölflaska, kasta mig på cykeln och dra till A&A för att snacka skit en stund.

Kanske får jag klia lite på katten Stewie. Jag saknar verkligen min Spira, men Stewie fyller på kattkvoten en aning. Trots hans ganska så explosiva temperament.

En helt underbar lördag i Berlin. Jag är uppfylld och ofantligt tacksam för allt som jag får uppleva. Tack, tack, tack! <3

…
* George Cox, ”Creepers”

Rewe

Hittade en ny och fräsch matvaruaffär ikväll. Och den ligger på motsatta sidan till en mysig liten park! Känns som om jag uppfinner Prenzlauer Berg i Friedrichshain. Bara vädret vore mindre klibbigt så ska jag nog besöka parken. Fast nu var det ju mat vi pratade om och på den här affären, Rewe, kändes allt fräscht och bra. Grönsaks- och fruktdisken var toppen. Dessvärre hittade jag inga vegetariska biffar och liknande. Det brukar finnas något sådant på de flesta affärer. Ibland har jag haft lust att hoppa jämfota av glädje för allt gott jag hittat. Matlagningen står inte direkt på topp i och med att jag inte orkar köpa mer än det jag lätt kan tillaga. Blir inga pajer eller storkok. Då är grönsaker, sallad och färdiga vegsaker en bra lösning. Rewe kommer jag alltså att besöka igen – liksom den fantastiska ekologiska affär jag hittade efter Riegerstrasse igår! Berlin är ett paradis för vegetarianer. Och för korvälskare, men det är en annan femma.

Innocent Bystander

Igår åt jag låååånglunch med min nya vän D. Det är en strong lady det! Född i Venezuela, men med europeiska föräldrar har hon en fin blandning av temperament, hjärtlighet och praktiskt handlag. Vi träffades vid mitt Berlinbesök i maj då jag inte hittade rätt perrong för Schönefeldexpressen. Kände mig lite som Harry Potter på jakt efter perrong 9 och 3/4, eller hur det nu var… Igår träffades vi på Alexanderplatz (inte jag och Harry Potter då!) och skulle alltså hinna äta och prata innan jag måste tillbaka och jobba igen. Eftersom hon har en förkärlek för det italienska hamnade vi på en dito restaurang och med en skål pasta framför mig lyssnade jag storögt till hennes livs historia. Det här är inte en människa som är rädd för att kasta sig ut och börja om på nytt. Otroligt hur anpassningsbar människan är när hon måste.

Efter maten gick vi vidare och fick i oss en kopp starkt kaffe och några crostiniskorpor mitt emot en Crumplerbutik. Upp till 70% lovade skyltfönstret. Jag hade länge funderat på om jag skulle tillåta mig att köpa en ny handväska. Min gamla hade börjat gå sönder i fästena till axelremmen. I många år har jag kört med handväska av den typ som gör skäl för namnet, dvs den man håller i handen. Sedan jag flyttade till Getberget och började cykla mer hade jag insett hur bra det var med axelrem. Trots allt tyckte jag om mitt gamla loppisfynd, men om jag hittade en liknande väska… Huxflux kom jag ut ur affären med denna rödrandiga godbit. Lagom stor med nästan lika många fack som den gamla. Kraftig axelrem (ser ut och känns som ett säkerhetsbälte!) och bra och rejäl stängning. Dessutom inte en gnutta läder så långt ögat kan se. Det känns bra i själ och hjärta, även om plånboken kanske ömmar en smula. Den smärtan går snart över!

Middag ett stenkast från Mitte


Främre raden: Jesus Alberto, Diana, Gisela. Bakre raden: Natalia, Stefan och Hagen.

Det här glada gänget tillbringade jag söndagskvällen med. Värdparet står längst bak till höger och representerar den tyska delen. Resten av gruppen representerar Venezuela. Själv representerade jag… Ja vilket land tror du? 🙂

Av rubriken att döma befann vi oss nästan på gränsen mellan två stadsdelar. Lägenheten låg i Prenzlauer Berg, men burspråket och kanske också balkongen låg i Mitte. Eller var det tvärtom? Från balkongen hade man i alla fall en ljuvlig utsikt mot tv-tornet. Det vet jag med all säkerhet.

Jag skriver värdparet, men det var faktiskt Diana som stod för maten. Vi hjälpte alla till med något och middagen bestod av pasta med smarrig tomatsås, bröd med kronärtskockspuré och färska örter, olika sorters oliver, grönsallad med olivolja, örter och balsamvinäger. Till det drack vi vitt bubbel.

Det var en verkligt trevlig kväll och det kändes speciellt att få vara med. Många språk talades, men det är tur att engelskan förenar. Det är egentligen magiskt att man kan kommunicera med människor från så olika länder.

Att sedan Stefan kände till Kiruna gjorde mig glad. Då visste han ju nästan var jag kommer ifrån. När jag visade ordentligt på kartan fattade ingen hur man kunde bo så långt norrut. Där finns ju bara skog! Mmm, men lite folk finns det också. Jag ska stolt fortsätta att representera Sverige – och Norrland.

Ny dag, nya crêpes

Fast jag provade en annan sort, nere på Grünbergerstrasse. Stället jag nämnde sist. Tyvärr lade jag inte namnet på minnet. Får återkomma om det.

Jag kommer inte heller ihåg vad rätten jag åt hette, men det var en sorts crêpes av lite grövre mjöl och med ost, tomat och en rå äggula på. Det sistnämnda tror jag beror på att det normalt sett ska vara skinka på också. Det var ganska gott och passade mer som lunch.

Nästa gång kommer jag dock att återgå till frukt eller bär. Varför inte gå hela vägen och mumsa på en amerikansk pannkaka med lönnsirap? Det är hur gott som helst. Sirapen är inte så söt som man kan tro och det är väldans gott tillsamman med färsk frukt. Det köpte jag ofta hos Glädjekällan i Skellefteå. Ljuva minnen.

Bilden har inget med inlägget att göra. Den visar den kuliga (haha!) fontänen på Petersburgerplatz. Vattnet får klotet att rotera. En mysigt liten oas mitt i den vinande Berlintrafiken.

Crêpes am Petersburgerplatz

Här stannade jag en stund på min lunchpromenad och beställde en crêpes med ”Apfel, Zimt und Sahne”. Äppelbitar, kanel och grädde. Mumsfillibabba! Dit måste jag gå tillbaka.

Sen finns det ett liknande ställe på Grünbergerstrasse. De säljer även macarons, som A älskar. Själv vet jag inte vad jag ska säga. Tycker macarons är överreklamerade. Nä, då tar jag hellre en smarrig crêpes med färsk frukt eller bär.

Och nä. Det var så gott så jag tog mig inte tid att ta en bild. Sorry. Du måste komma och prova själv 😉

Wildpfirsich

Smaka bara på ordet. Vildpersika. Jag har aldrig vare sig sett eller ätit någon tidigare. Det var en upplevelse måste jag säga. Sött och gott. Och visst är den vacker!?

Favvofrulle

Djävulsmacka?

Skönt att kunna använda svenska ”slanguttryck”. De tyska dito är svårare att förstå. Min favvofrulle just nu består alltså av djävulsmackor med mandelsmör och t ex gurka eller avocado. Fett så det förslår, men det ska ju vara ett bra och nyttigt fett.

Smöret av märket Rapunzel är rent och innehåller 100% mandel. Inget annat. Smakar det så kostar det och en liten burk (250g) går på €6, men det är det värt. Med svenska mått mätt är det billigt, eftersom euron jobbar till vår fördel. En stor burk, 500 g, kostar €10. Jag lägger oftast bara till en nolla för att få det ungefärliga priset, men det är egentligen betydligt lägre. Det är trevligt att en gång i livet få leva i en glädjekalkyl. Och det mesta är billigare här! Även ekologiska produkter.

Jag älskar att det finns speciella ”bioaffärer” och i gallerian vid Schönhauser Allee, där jag brukade handla, finns en BioMarkt. Alla möjliga produkter: vegetariskt, veganskt, ekologiskt eller alltihop. Mat, frukt, torrvaror, skönhetsprodukter, vin/öl. Häpnade över antalet vegetariska charkprodukter. Tycker för övrigt det är märkligt med allt köttlikande, utom sojakorv, men jag ska smaka innan jag avfärdar det helt. Finns t o m vegetariska tyska wurstkorvar.

Längre ner efter Schönhauser Allee ligger en jättestor ekologisk matvaruaffär. Den ser inte ut som en sådan utifrån, så jag blev mäkta imponerad när jag klev in. Tyvärr minns jag inte namnet på den, men det finns många andra exempel. På den fronten måste Tyskland ändå ligga i framkant? Värre med sopsorteringen, men det är ett annat inlägg.