Kategoriarkiv: Kultur

Inflation i kyrkor

Inser ikväll när jag promenerar hem från matvaruaffären, att det verkar vanligt att man i Berlin gör om gamla kyrkor till skolor och daghem. Jag har sett minst tre kyrkor som har skyltar om just den typen av verksamhet. Det är ingen vidare vetenskaplig undersökning, men det är ju ändå inte min grej. Haha. Det känns lite märkligt att dessa gigantiska, ekande byggnader ska ”förvara” barn. Får hoppas man gjort något åt akustiken… Bara en av skolorna hade religiös anknytning (så vitt jag kunnat se) och det var Pingstkyrkan vid Petersburgerplatz.

Det för osökt in tankarna på en berättelse jag fick till mig vid murmuseet vid Bernauerstrasse. Där låg en gång en kyrka, men 1961 när muren byggdes hamnade den på ena sidan och 95% procent av församlingen på den andra. De resterande 5% hittade rätt snart en ny kyrka och den blev stående helt övergiven. Självfallet fanns det människor och familjer som genomled värre öden när de splittrades, men på något sätt tycker jag den här kyrkans historia är symbolisk. På 1980-talet beslutade de i öst, där kyrkan hamnat, att den skulle rivas. När jag besökte platsen fanns det en ny byggnad där. Ett cylinderformat kapell med sädesfält runt om. Försoningskyrkan. Kanske hette den så redan innan muren restes, men jag tycker dess namn är så fantastiskt att jag får rysningar. På platsen finns också en staty av en man och en kvinna som, på knä, omfamnar varandra. Jag kände tydligt av markens vemod, men samtidigt en slags trotsig frihet som jag förknippar så starkt med Berlin. De här människorna kuvar man inte igen.

Besök Berlinmurens utomhusmuseum vid Bernauerstrasse. Vill du hitta stadens själ så hittar du den där. Inte minst vid minnesbilderna över murens offer.

Min väns konst

I helgen gick jag runt hemma hos A och fotograferade hennes tavlor. Tror de flesta är till salu. Jo så att…

Och hon har en webbshop också: www.anjaammon.de/digitalart Ifall du blir köpsugen.

Jag är väldigt förtjust i alla tavlorna. Min tidigare favorit är överst till vänster på bild 2, men jag inser att favoriterna växlar efter dag och humör. Det finns dessutom fler tavlor som jag inte fotograferat.

Jag är väldigt glad och nöjd över den tavla jag redan äger. Undrar hur jag ska få hem den till Sverige…

Tavla i hallen

Väggen i gästrummet

Fin kudde med tryck

Ännu fler tavlor i olika tekniker

En favorittavla med paraply

Fyra små guldkorn

Läckert digitaltryck 1

Digitaltryck 2

Andra bullar

Det händer faktiskt annat här än att jag köper mazariner på mataffären. I helgen ska jag vara kattvakt till fettokatten Stewie. Döpt efter en karaktär i Family Guy. Säger väl en del för de som sett den serien…

Stewie är en katt som aldrig låter svansen vila. Han är konstant på dåligt humör. Smeker med ena tassen och klöser med den andra. Ändå är det mysigt att få fylla på kattdosen. Min söta Spira därhemma saknar jag förstås. Det enda som riktigt kan få hjärtat att svida till. Längtar…

Istället får jag alltså tillbringa ett par dagar med Stewie. Han har ju träffat mig förr och jag känner att jag är accepterad. Ja, ungefär som en av soffkuddarna eller så. Lika betydelsefull. Gissar dock att det kan bli annat ljud i skällan när matskålen är tom. Hämnden är ljuv!

Snart sånglektion igen

På fredag är det dags för sånglektion nummer 2. Jag har inte övat som jag borde, men ibland har jag stannat upp och gjort andningsövningen där jag varit. Idag försökte jag komma över noter utan att involvera skrivare, men det gick inte. Alltså behövde jag be A om hjälp igen. Det blir lite av tjänster och gentjänster på en gång, för jag ska hjälpa en vän till henne i helgen också.

Ska bara finnas på plats och släppa in en kille, men är det inte mitt i natten så gör det inget. Jag tänkte ändå vara på språng dagtid. Funderar på om det inte är dags för att gå på utställningen Zeitlos Schön. Hoppas att värsta folkmassorna redan varit där. Utställningen är kvar ända in i oktober, så jag kan vänta också. Tills E kommer hit. Jippi!! Vi får se. Är den bra kan man ju se den två gånger.

Piff på tillvaron

I övrigt har jag fått nys om ett konst- eller designmuseum som jag måste kolla in vid tillfälle. Kan bli i helgen. Det ska hända något nytt på Postbahnhof också. Nu gällde det konst, och dum som jag var tog jag inte ett foto av affischen den här gången. Hoppas jag ser den igen, men jag tror det skulle vara nu i helgen eller eventuellt nästa vecka.

På något vis har jag tappat fart för utflykter i och med att jag inväntar någon slags halv arbetslöshet. Det blir så att jag får fortsatt jobb 50% under september hos min andra arbetsgivare. Museet har jag nu sagt tack och adjö till för alltid. Ser ingen väg tillbaka i dagsläget i alla fall. Och i tron då att få rå min tid vissa veckodagar har jag inte fått tummen ur att kolla in nått vettigt.

Jo! Idag besökte jag jätteaffären Humana vid Frankfurter Tor. Fyra våningar fullproppade med secondhandkläder m.m. Som Myrorna upphöjt till fyra. Mycket är förstås skit. Sånt man aldrig skulle sätta på sig ens i ensamhet. Ändå kom jag ut därifrån med en jeanskjol med söta blommor och glitterstenar på.

Är jag fem år? Kunde inte motstå den. I sanningens namn är den piffigare än min gamla, som dessutom är lite för stor. Tanken var att den skulle få gå till återvinning i sin tur. Jag hittade en liten bok med klokord på engelska. Den fick också följa med hem.

En bra shoppingrunda för bara €8, ca 70 kr. Fynd!

Min söndag i bilder

En söndag som började med konstutställning (?) eller Garage Art, dvs gamla garage med skrot i. Ibland fanns där någon slags konst, men inget som direkt tilltalade mig. Väldigt mycket Berlin, förklarade A. Aha…

Konstnärlig vattenpost.

Vattenpost och rulltrappa.

Invalidenpark.

Invalidenpark och A:s arm.

Garage Art, fågel.

Utsikt från tak, Garage Art.

Garagen. Garage Art.

Sedan passerade vi den gamla kyrkogården Invaliden Friedhof. Pampiga gravstenar minsann! En snabb kisspaus i en superdesignad hotellfoajé blev en skarp kontrast. Sen hittade vi andra vackra saker efter vägen. Nyckelpigor, Vespor och gamla hus.

Invaliden Friedhof.

Invaliden Friedhof.

Invaliden Friedhof.

Sovande lejon.

Invaliden Friedhof.

Coolt hotell.

A i designersoffa.

Läcker bar i hotellfoajé.

Snygg Vespa.

A och en nyckelpiga.

Bara nyckelpigan.

Vacker byggnad. Kolla balkongerna!

En prisvärd och mycket god middag avrundade kvällen. Fast toabesöket där fick snudd på toppoäng. Värsta discoupplevelsen! God natt.

God asiatisk mat.

A på Toca Rouge.

Intressant toa, Toca Rouge.

Väggmålning efter Torstrasse.

Äntligen bra konst i mitt hem!

Å, jag är så glad. Jag fick en tavla av min vän A! Jag tycker hon är så duktig och gör så häftiga grejer. Den här är egentligen inte en typisk målning av henne, för hon gör mest kombinationer mellan screentryck och målning. Jag gillar den här för att den är så färggrann. Det är visserligen alla hennes tavlor, men det är svårt att förklara varför jag föll för just den här. Det sa bara klick! På det här fotot ser det röda nästan ut som blodstänkt, men i verkligheten så ploppar olika färger fram beroende på tiden på dygnet. Vilken färg som är mest framträdande ändras med ljuset från fönstret. Jag kunde verkligen se målningen på väggen i mitt eget hem. Att den passade in med alla möbler och saker som jag har. Frågan är hur jag får med den till Skellefteå? Jag måste nog plocka isär den och rulla ihop den. Kanske kan jag skicka den med posten i ett pappersrör. Det vore det bästa. Men tänk att jag fick den! Tralalala, jag är så glaaaaaaad!

Brotfabrik på Caligariplatz

”Brödfabriken: Konst är livsmedel”

Suddiga foton, men vad förmår väl en iPhone i mörker? Eller ska jag skylla på Hipstamaticappen? För det kan ju inte bero på fotografen 😀 Jaja, lördag kväll var jag i alla fall till Brotfabrik, som är en teater, biograf och Kneipe i ett.

Ett fantastiskt mysigt ställe.Jag fick lite gamla UrKraftsvibbar. Det ligger på något så passande som Caligariplatz i Prenzlauer Berg. Den som kan sin filmhistoria vet att det finns en tysk gammal stumfilm som heter Doktor Caligaris kabinett. Vet inte om de visat den här, men jag skulle tro det. Svårt att motstå den frestelsen.

Bilden föreställer fasaden

Lätt att hitta

Jag hade kommit för att se Camilla Persson, en gammal bekant från Edelvikstiden, som numera arbetar som skådespelare. Hon skulle göra ett tillfälligt gästspel här i Berlin och det kändes roligt att få vara med.

Pjäsen hette ”Rose-Marie drinks coffee” och var en söt historia om en äldre dam som gjorde vad hon kunde för att fördriva tiden och ensamheten. Vi var inte många i publiken, kanske åtta personer. Jag satt ensam längst fram, men lokalen var inte så stor.

Camilla jobbar med clownen som form och då ingår det att interagera med publiken. Vid ett tillfälle behövde hon hjälp så jag fick komma upp på scenen och mima att jag vevade upp en vägg. Sen fick jag dricka kaffe och till sist följa med på en resa till Afrika. Inte illa för en amatörskådis!

Gott med en kall Schwartzbier

En skön kväll

Efter föreställningen hann vi byta några ord och sedan fick jag möta hennes tyska vänner. Det var trevligt att sitta ute, dricka en öl och prata teater. De var tre tyska kvinnor och en man.

Mannen hade skött tekniken för kvällen och bara haft en dag på sig att lära sig alla momenten under föreställningen. Det gick bra, även om Camilla fick improvisera ibland. Vi i publiken märkte ingenting konstigt.

Jag är också glad att Camilla ville dela med sig av sina kontakter till mig. Kanske träffar jag dem igen. Vem vet. Till Brotfabrik återvänder jag mer än gärna!

Festival of Lights på Spree

Normalt sett är den riktiga ljusfestivalen, Festival of Lights, i oktober, men det förekommer en annan också. I augusti. Den sker på Spree och innebär ”båtar som dansar”.

Det var alltså den jag skulle titta på ikväll, med M och hans gamla vän S. Kul med ännu en ny bekantskap förresten. Vi hankade oss fram på tyska och engelska. M fick översätta där det behövdes, men vi hade mycket trevligt.

Ljusfesten var dock något av en besvikelse. Det var nästan roligast när båtarna passerade under Oberbaumbrücke, där vi stod, och folket ombord vinkade till oss uppe på bron. Sen tog de jättelika spindlarna stort fokus. Ja, de hängde överallt på broräckena. Brrrr, stora som gräshoppor.

Ännu några bilder av båtar, ljus och Spree.

Dansa? Snarare snurra

Hej på er!

Zeitlos Schön

zeitlos_schoen_2

Fotografiska i Stockholm är ju ett av mina favorittillhåll och i Berlin finns C/O Berlin. Just nu kan man se en helt fantastisk utställning om 100 år av modefotografi, från Man Ray till Mario Testino.

Se bara på den undersköna affischen ovan. Läckert är bara förnamnet. Vernissagen var i lördags och det verkar ha varit packat med folk. Jag ska se om jag kan lyckas klämma mig in där i helgen. Kan tänkas att jag hinner förbi någon kväll efter jobbet också. De har öppet till kl.20.00.

C/O Berlin ligger just nu i ett fantastiskt hus som varit postkontor en gång i världen. De ska dock flytta inom kort. Till Monbijoupark. Vet inte exakt när. Synd, men huvudsaken är att stället finns kvar.

Jag tycker att det är väldigt spännande att titta på foton. I juli var jag på en helt magisk utställning av Diane Arbus på Martin-Gropius-Bau. Älskar hennes knasiga bilder av människor som ingen egentligen ville se. Men hon såg dem; cirkusartister, prostituerade, psykiskt handikappade.

Min favoritbild hette rätt och slätt ”Bild av en feminist”. Vilket foto. Helt underbart. Man kunde se kvinnans själ. Ja, den som kunde ta den typen av bilder… Jag får nöja mig med att njuta av andras hantverk.