Tiden går märkligt fort. För lite mer än en vecka sedan satt jag i trevligt sällskap på Café Einstein för att inta en härlig brunch. Det var en annan skellefteåbo i stan som tipsade mig om stället. Egentligen heter det Café Einstein Stammhaus.
Fönster mot gatan
Jag fick berättat för mig att Göbbels gett villan som en kärleksgåva till sin hemliga älskarinna Henny Porten (läs mer), men den historien är tydligen inte garanterat sann. Däremot beboddes huset av judar när kriget bröt ut. Utanför ingången finns idag två Stolpersteine för herr och fru Blumenfeld. Georg Blumenfeld dödades 1939 under ett ”flyktförsök” när egendomen skulle tvångsövertas av nazisterna. Lucia Blumenfeld valde (enligt Wikipedia) att begå självmord två år senare, men på stenen står samma sak som på makens.
Oavsett hur de dog så var det ju inte helt otroligt att någon nazist tog över villan, även om det inte var Göbbels. Kåken är stor och ståtlig, för Georg Blumenfeld var bankir. Det förklarar varför han hade råd att bo så ståndsmässigt och varför det ogillades av nassarna. Ja, det är ofattbart att allt detta har hänt! En verkligt dyster del av vår historia.
Har de en äkta Gerhard Richter på väggen?
I sjunde himlen
Men jag kom visst bort från ämnet. Jag ville ju skriva om en mumsig brunch. Det fiffiga med Café Einstein är att de serverar frukost hela dagen. Caféet ligger i Schöneberg (ca 8,3 km från där jag bor) och närmaste U-Bahnstation är Nollendorfplatz.
Eftersom jag var hungrig och lite grinig när vi gick från tåget tänkte jag inte på hur området såg ut. Runt 11-tiden, om jag minns rätt, klev vi in genom dörren och det var ganska mycket folk. Vi beställde det som kallas Vitalfrühstück och varsin kanna te. Det vattnades i munnen när jag betraktade min jättetallrik med…
- avokadokräm
- ingefärs- och morotsmuffins
- honung
- yoghurt med müsli
- färsk bredbar getostkräm
- frukt (ananas, melon, jordgubbar, druvor)
- råkost (morots- och selleristavar)
- färskost med örter
- bröd och smör
Av allt detta smarriga var det faktiskt yoghurten som fick ned mig på knä. Kan hända att det berodde på att jag sällan äter det pga mjölkinnehållet, och därför lätt blir salig, eller så var den bara så jäkla god! Dels var den väldigt gräddig och mild i smaken, men sen var den inte kylskåpskall. Det gjorde att aromerna studsade som pingpongbollar i munhålan. När jag sedan toppade det hela med honungen var jag i sjunde himlen. Underbart! Jag åt upp nästan alltihop, utan minsta magbesvär efteråt. Undrar om den finns att köpa i vanliga butiker?
Ett besök i 1930-talets Wien
Välkommen!
Jag satt med ryggen åt rummet hela tiden, men det fanns en spegel på väggen så att jag hade viss överblick ändå. När stället gjordes om till café skulle det efterlikna ett typiskt wienercafé med mörka trädetaljer, -diskar, -stolar och -bord. Väggarna var lika crèmefärgade som yoghurten och runda vita glaskupor lyste upp i taket.
Serveringspersonalen bar vita skjortor, svarta byxor eller kjolar samt långa vita förkläden. Lite ”posh” så där, men trevligt. Notan landade väl på en hundring eller ca €12 per person, men det var det verkligen värt.
Rekommenderas. Raaaap!
PS. Jag var tydligen för hungrig för att ha sinnesnärvaro att fotografera min brunch, men du får väl ta mig på orden. DS.