”Brödfabriken: Konst är livsmedel”
Suddiga foton, men vad förmår väl en iPhone i mörker? Eller ska jag skylla på Hipstamaticappen? För det kan ju inte bero på fotografen 😀 Jaja, lördag kväll var jag i alla fall till Brotfabrik, som är en teater, biograf och Kneipe i ett.
Ett fantastiskt mysigt ställe.Jag fick lite gamla UrKraftsvibbar. Det ligger på något så passande som Caligariplatz i Prenzlauer Berg. Den som kan sin filmhistoria vet att det finns en tysk gammal stumfilm som heter Doktor Caligaris kabinett. Vet inte om de visat den här, men jag skulle tro det. Svårt att motstå den frestelsen.
Bilden föreställer fasaden
Lätt att hitta
Jag hade kommit för att se Camilla Persson, en gammal bekant från Edelvikstiden, som numera arbetar som skådespelare. Hon skulle göra ett tillfälligt gästspel här i Berlin och det kändes roligt att få vara med.
Pjäsen hette ”Rose-Marie drinks coffee” och var en söt historia om en äldre dam som gjorde vad hon kunde för att fördriva tiden och ensamheten. Vi var inte många i publiken, kanske åtta personer. Jag satt ensam längst fram, men lokalen var inte så stor.
Camilla jobbar med clownen som form och då ingår det att interagera med publiken. Vid ett tillfälle behövde hon hjälp så jag fick komma upp på scenen och mima att jag vevade upp en vägg. Sen fick jag dricka kaffe och till sist följa med på en resa till Afrika. Inte illa för en amatörskådis!
Gott med en kall Schwartzbier
En skön kväll
Efter föreställningen hann vi byta några ord och sedan fick jag möta hennes tyska vänner. Det var trevligt att sitta ute, dricka en öl och prata teater. De var tre tyska kvinnor och en man.
Mannen hade skött tekniken för kvällen och bara haft en dag på sig att lära sig alla momenten under föreställningen. Det gick bra, även om Camilla fick improvisera ibland. Vi i publiken märkte ingenting konstigt.
Jag är också glad att Camilla ville dela med sig av sina kontakter till mig. Kanske träffar jag dem igen. Vem vet. Till Brotfabrik återvänder jag mer än gärna!