Berlin – ur svenskt perspektiv

Sonnenburger Strasse, hinterhof.

Trots att jag numera sitter vid datorn i Skellefteå kommer jag att fortsätta tjata om och skriva om Berlin. Bara för att jag inte längre befinner mig på tysk mark så har givetvis inte min uppfattning om staden förändrats – Berlin är alldeles underbar! Wohoooo! Däremot ser jag Sverige i ett nytt perspektiv. En enda dag hann jag strosa runt i den svenska huvudstaden. Förundrades av gallerian i Liljeholmen. Så rent, så städat, så strikt och så designat. Vägar, gator och hus i raka led. Knappt något skräp på marken. Släta och oklanderliga trottoarer. Höga priser och stylead mat. Min sallad var väldigt god, men jag saknade charmen, det bohemiska – och det resonabla priset. Så vad är det som Berlin har som inte Sverige har och tvärtom?

Sonnenburger Strasse, trappuppgången.

Berlin är grått, schabbigt och ibland väldigt fult. Men det är just bristen på det tillrättalagda, estetiskt korrekta och välordnade som ger staden dess charm. Kombinationen av murbruk, blommor, glasfasader och grafitti. I Berlin får saker sticka ut. Man får – eller gör det ändå! – måla sitt hus i knallfärger. Det är okej att måla stiliserade jätteödlor i grönt, rött, aprikos och rosa på fasaderna till vanliga lägenhetshus. Samtidigt är standarden inte alls lika hög som i Sverige. Om jag jämför med sk altbauhus i gamla öst. Vem behöver tänka på att stänga vardagsrumsdörren så att inte värmen försvinner ut i hallen och trappuppgången? Vem släcker alla lampor i de rum de inte längre befinner sig i? Vem måste stiga upp i ett kallt rum och skruva upp gasvärmen innan frukost? Möjligen folk här i Västerbotten, de som har egen villa med vedeldning, men knappast någon i Stockholms innerstad.

Å andra sidan tar vi svenskar sopsorteringen på större allvar. Det var skönt att komma hem till kompostkorgen och alla påsar för övrig sortering. Visst sorterar berlinarna också, men inte riktigt lika samvetsgrant och organiserat. Ibland undrar jag om den organiserade tysken är en myt? Fast landet är förstås större än bara Berlin…

När jag landat på Arlanda kom bästaste E och hämtade mig med bil så att jag slapp brottas med mina väskor på de kommunala transportmedlen mitt i natten. På väg genom sömniga fabriksområden och nästan tomma motorvägar stötte vi på vägarbetare. När vi passerade dem häpnade jag över de fantastiska ljuskyltar och blinkande pilar de hade på sina maskiner och fordon, som var blanka och välpolerade. Inte alls som de dammiga tingesten som stått parkerade efter nästan varenda gata (kändes det som) i Berlin sedan jag kom dit i juli. De såg ut som reliker från en svunnen tid, lastbilsdinosaurer. Okej, de var skapta för mindre vägarbeten och grävjobb, inte asfaltering. Ändå tycker jag att jag ser skillnaden i standard på många sätt, i alla fall i östra Berlin. Västra sidan är jag mindre förtrogen med.

Vi är så otroligt bortskämda i Sverige. Vi har levt i fred och frihet så länge att vi knappt bryr oss längre. Tänker på undersökningen som gjordes bland svenska ungdomar då en alldeles för hög procent kunde tänka sig ett Sverige styrt av en diktator. Jag vet inte om skillnaden på det här området är större i Berlin, men min känsla är att friheten och det egna tänkandet är viktigt. Det är bara 23 år sedan muren föll, 22 är sedan Tyskland enades och blev en demokrati fullt ut. Jag tror det kan vara ännu nyttigare att resa i t ex Afrika för att få perspektiv på vårt eget svenska samhälle, men det räcker egentligen att åka till Berlin så ser man skillnaden. Vi har det fantastiskt bra i vårt avlånga land.