Författararkiv: Ingrid

Det var gårdagens stora nyhet i morgontidningarna. Jag vet inte om det är vanligt i andra storstäder, men det kändes så himla typiskt Berlin. Haha! Ja herre gud.

När jag tittade på bilderna (näpp, delar ingen av dem!) så är det en ung, snygg och vältränad man som står där naken; i t-banetåget, på plattformen. Så läser jag vidare. Han har visst sin egen YouTube-kanal och kallar sig ”Urban Nudist”.

Det är något lurt. Jag anar ugglor i mossen. Någon följer med och filmar honom. Om det är ett reklamjippo, eller om han vill ha uppmärksamhet för egen del, så funkar det verkligen. Åtminstone i media. Berlinarna lyfter nog knappast på ögonbrynen. Det är ett luttrat folk vid det här laget.

Personligen är jag glad att han åker med U4, på andra sidan stan…

Ölfestivalen ses nog som töntig av många, men jag gillar den. Det är öl, korv, grillat kött (inte kul vara vegetarian) och trängsel på programmet, och alla är du och kompis med varandra. Igår träffade vi en snacksalig walesare, lyssnade på säckpipor, käkade dyra pommes med kletig dressing – och hade hur roligt som helst!

Tyvärr finns det alltid något moln på himlen (och igår kom världens skyfall vid 16.30-tiden!). På fredagen berättade en karl, som hade ett stort matstånd vid en av ingångarna, att priserna trissats upp. Inom några år har kanske bara de stora bryggerierna och aktörerna råd att finnas med. Det vore verkligen synd. Då förlorar festivalen något av sin sköna karaktär.

I år märktes förändringen genom att ”mitt” bryggeri, Glückauf, inte fanns med. Gissar att de inte tyckte det var mödan värt. Däremot drack jag gärna av Brauhaus Berlin Spandaus mörka öl.

Trevligt sällskap, Charles och Bodil

Det här gillar jag med Biermeile:

• Att man kan köpa ett eget provglas och testa ölsorter för 2 Euro och uppåt.
• Att de faktiskt använder riktiga glas!
• Att stämningen är glad och uppsluppen.
• Att kvaliteten (än så länge) verkar viktig.
• Att det finns ett oerhört stort urval av öl, ale, Schwarzbier, stout – you name it!
• Att det finns så många små bryggerier väl värda att uppmärksammas.
• Att det finns flera scener och nästan bara livemusik. Inte alltid bra musik, men det är en annan fråga.
• Att alla, oavsett ålder, finns med: familjer, ungdomar, pensionärer, par.
• Att festivalen är internationell: Jag har aldrig sett så många asiater samtidigt! (Gissar att de var vietnameser, de som satt i en vietnamesisk biergarten.) I övrigt kan man höra många olika språk i vimlet.
• Att man slipper blaskigt öl i sunkiga plastmuggar! Hurra! Det borde förbjudas.

Sedan är det ett bra tillfälle att iaktta tyskarna och deras sedvanor. Det där gemytliga, bayerska ooompa-oompa verkar gälla här också. Få personer bar dock Lederhosen eller Dirndl, men bestimmt i hjärtat 😉

Jag har aldrig varit ett städfreak. Livet innehåller så mycket mer än städning, men med det sagt betyder det inte att jag helt struntar i att hålla rent omkring mig. Det jag är sämre på är dammtorkning, fönsterputsning och att vädra saker ur lådor och skåp. Ibland kunde man önska bättre allmän ordning, men jag är lite för snål för att köpa alla de lådor och plastbackar jag egentligen skulle behöva. Från och med nu är det dock annat som gäller!

Ända sedan jag flyttade in har jag sett ett och annat kryp i lägenheten. Jag har inte blivit upprörd för det. Många har kommit utifrån och andra har jag inte kunnat identifiera som något skadligt.

Trots det har det gnagt i bakhuvudet, ska de verkligen finnas i lägenheten?

Kissen i sitt ”KRYP-in”? Brrrr…

På Getberget i Skellefteå hittade jag då och då pälsängrar när jag städade. De kilade in under golvsocklarna om de hann. När jag började packa och flyttstäda insåg jag att de levt livets glada dagar i byrån som jag bland annat förvarade gardiner och dukar i. Uäck!!

Det blev att slänga, vädra och tvätta. Jag hoppas att inga har överlevt, eller så festar de för fullt i magasinet i Skellefteå. Återstår att se, någon gång…

Önskar jag var ensam

De små kryp som sprungit in under listerna här är en annan sorts skadedjur. Därför kände jag inte igen dem. Än så länge finns det bara larver och inga skalbaggar, men känslan av äckel sitter djupt i alla fall.

Igår gick jag igenom garderoben till viss del, hittade bara enstaka spår, men imorgon blir det att skaffa plastboxar för ALLT!! Dessutom ska jag shoppa allehanda attiraljer, som desinfektionsmedel och silikonfog. Va fan – jag ska kalla in Ghostbusters! Allt för att bli av med skiten. Here they come!!

Den som tittar på tv-program som Idol och liknade har säkert sett dansarna som sysslar med koreograferade skuggspel. Vid ett tillfälle blev Simon Cowell med flera väldigt rörda av en ungersk dansgrupp och deras berättelse. I torsdags såg jag Shadowlands 2 – The New Adventure med Pilobolus Dance Theater på Admiralspalast här i Berlin.

Jag har lärt känna många fina vänner här, och en av dem är dansintresserad som jag. Vi har länge pratat om att se något tillsammans, men hon är en upptagen person och det har inte passat. Förrän nu!

I torsdags hamnade vi på röda mattan, även om kamerorna var riktade åt ett annat håll. Tydligen var det premiären (varför annars ett sådant pressuppbåd?) för Pilobolus Dance Theaters andra Shadowlands-berättelse.

Här nedan ser du ett utdrag ur den första föreställningen:

Kunde varit bättre tajmat

Det nya äventyret handlar om en strutsliknande fågel som blir tillfångatagen av en ond samlare och förd till en annan planet. Fågeln och dess föräldrar, samt många andra djur och ting, hålls sedan instängda i samlarens fabrik. Där förpackas och hanteras lådorna av robotliknande personal.

En ung man räddar fågeln och tillsammans med en ung kvinna försöker de alla tre fly. Givetvis uppstår kärlek på vägen. Inte direkt till strutsen…

Strutsarna var förresten roliga och dansarna duktiga, men jag önskar att de skulle få bättre flyt på alla momenten. Ofta ses folk utanför skärmen (med flit?), pappfigurer vacklar och en gång hade en dansare glömt en pappkartong. Hon sträckte sig försiktigt för att hämta den, men även om hon gjorde det försiktigt – och nöden ingen lag har – så tog hon fokus från berättelsen.

I det stora hela var det en intressant upplevelse. Fast helt övertygad blev jag inte. Jag föredrar nog ”riktig” dans i alla fall.

Ja, jag vet inte. Ibland kliar det i fingrarna. Äh, vi kör! Även om det bara blir me, myself and I som läser 🙂

Välkommen tillbaka! / Welcome back! / Schön dich wiederzusehen!