Jag har haft en släng av hemlängtan till Berlin idag. Snackat med en massa gamla kollegor och go’a människor. Blivit bjuden på lunch och pratat om mina upplevelser. Det är både roligt och skapar en känsla av nostalgi. Tänk att 3,5 månader redan är över! Tiden gick så himla fort. Jag gör mitt bästa för att leva i nuet och varken tänka framåt eller bakåt. Givetvis fallerar det allt som oftast. Jag börjar känna av det som de vana resenärerna vetat länge. Första tiden, när man återvänt från en resa, lever man liksom på ruset. När man sedan landar i vardag och det ”gamla livet” är det lätt hänt att en känsla av vanmakt och depression sveper in över en. Mmm… Även om jag försöker blicka framåt och göra upp planer för min nästa visit i Berlin, så är det en del av mig som tänker: ”Det är så otrooooligt lång tid kvar tills jag får åka dit igen.” Inte direkt rätt metod. Jag känner ändå en stark optimism. Självklart återvänder jag och säkert tidigare än väntat! Men det ligger större delen av en vinter emellan.
Med detta sinnelag såsade jag runt på Coop. Plötsligt kände jag en outsäglig längtan efter en god öl. Jag släntrade in bland mellanöl, lättöl och alkoholfritt. Som en underbar uppenbarelse stod där ett gäng Paulaner. Jag hade egentligen ingen större erfarenhet av dem sedan tidigare, men veteöl är veteöl. Jag föredrar en Kristallklar mit Zitrone, men vem märker ord. Två små Paulaner fick följa med hem. En är numera urdrucken och smakade inte illa. Nä, verkligen inte! Lyckan vore förstås fullständig om jag snubblade på en Köstritzer, men sådan tur kan man väl inte ha? Värt att kolla upp ändå. Systemet nästa! Köstritzer är inte en veteöl, men jag gillar öl som inte är så beska bättre. Varken den eller den veteöl jag druckit är det, men de är inte heller söta. Nä, alldeles lagom i mitten. Skönt att man i alla fall kan dricka Berlin när längtan slår till. Hm, det kan bli en lång – och blöt – vinter…