Imorgon är det dags för vaccinering. Yihaaa!! Jag har äntligen blivit på tur för den första sprutan mot covid19. Det sker via min arbetsgivare som lyckats komma över ett antal doser från Biontech/Pfizer. Ja, den som vill kan även välja Johnson & Johnson. (Fast vem vill det? Inte då jag.) Det känns faktiskt lite nervöst, men inte på grund av själva sprutan…
Det här är första gången på mer än ett år som jag ska ta mig till kontoret som ligger på andra sidan stan. Före corona var flygplatsen Tegel fortfarande öppen, men sedan den stängde går inte längre flygbussen. Just den var det jag brukade åka med från Hauptbahnhof i Mitte. Ja, tekniskt sett från hållplatsen före. Den på Invalidenstraße. Det var där jag brukade hoppa på, strax innan alla flygresenärer invaderade bussen.
Pussla med bussar
Under helgen har jag surfat som en galning, både i appar och online, för att hitta ett nytt sätt att ta mig sträckan på ca 8,6 km. (Vägrar cykla så långt i hettan!) Jag har hittat två andra busslinjer som jag tror tillsammans försöker samla upp jobbpendlarna.
Buss 123 går var tjugonde minut, och buss 245 tar mig bara en bit av vägen. Tyvärr måste jag byta buss vid stationen U Turmstraße. Den glada överraskningen är dock att den nya bussen, M27, tar mig hela vägen fram till kontoret. Det kan vara bra imorgon. (Intresseklubben antecknar.) Och hem kommer man alltid.
Ett litet steg i rätt riktning
Kan inte fatta att det är min tur. Och spruta nummer 2 får jag i början av augusti, under min tredje semestervecka. Jag har två veckor i juli och en i augusti. Det blir ingen Sverigeresa i sommar, men det ska ändå bli sååå skööööönt!!
Det bästa av allt – det rör på sig lite. I rätt riktning.