I helgen såg jag klart andra säsongen av Happy Valley. Verkligen en superb tv-serie. Det är främst rollfigurerna som är så jäkla bra! Manusförfattaren Sally Wainright får också mycket beröm för just karaktärerna, inte minst av skådespelarna. De tycker inte de behöver lägga till något – allt finns redan i manus!
Sallys tips är att börja med att skriva ner allt man kan tänka sig om varje rollfigur. Precis allt, allt, allt som kan vara relevant. Ju utförligare beskrivningar desto enklare att faktiskt skriva själva manuset.
Min upplevelse so far, när det gäller mitt eget skrivande, är att jag inte tänkt igenom saker tillräckligt. Jag har skrivit och funderat ganska mycket på några av karaktärerna, men problemet är att storyn ändrats under tiden. Alltså stämmer inte beskrivningarna längre.
Det är frustrerande att komma igång med en scen och sedan stöta på något som jag inte tänkt på innan. Vad vill den här karaktären egentligen? Jag går på känsla och inser först senare att motiven kanske är för luddiga. Varje gång jag går tillbaka för att ändra eller lägga till är jag rädd för att tappa tråden. För tänk om det inte blir tydligare? Eller till och med övertydligt?
Så klart får jag räkna med sådana här saker som nybörjare. Ändå är det irriterande att inte ännu ha ett smart recept som underlättar arbetet. Med skrivandet finns alltid ett mått av try and error. Det kan aldrig bli perfekt. Jag satsar inte heller på perfekt; intressant och trovärdigt räcker långt. Bara hälften av Sallys skicklighet är något att sikta mot!