Jag är inte ensam om att triggas av rubriker, ingresser och inlägg på sociala medier. De är till för att få oss att reagera, klicka och interagera. En del säger att det bidrar till polariseringen i samhället och jag säger inte emot, men ibland måste man bara få förfasa sig över hur folk uttrycker sig. Speciellt om de uttrycker sig nedsättande om Berlin…
Denna text kommer alltså till på tal om att gå för långt. När jag ändå klagade på Svenska ambassadens arkitektur kan jag nämna en text jag såg flimra förbi. DN:s nya Berlinkorrespondent Anna-Lena Laurén hade skrivit om sitt första möte med Berlin och ingressen löd ”En skräpigare stad än centrum i Berlin har jag aldrig sett”.
Den korta frasen fick mig att resa ragg. Inte för att det inte är sant. Berlin kan vara skräpig och skitig. Nä, det som irriterade mig var att det kom från en nykomling.
Vilket ”centrum” menar hon?
Jag erkänner att jag har fördomar, men de stockholmare jag mött här har varit fisförnäma. Vet inte om Laurén kan räknas som stockholmare, men hon har jobbat på stora dagstidningar i Sverige (oftast med kontor i Stockholm). Do the math. (Or don’t.)
”Vad är problemet?”, kanske du undrar. Jo, hennes första misstag är att prata om ”centrum”. Den som känner Berlin vet att det finns flera platser som kan kallas ”centrum”. Vilket menar hon? Det kan jag tyvärr inte ta reda på utan att köpa tillgång till artikeln.
Inte alla har haft 200 år av fred och välstånd
Det andra som jag hakar upp mig på är att hon klagar på skräpet. Visst kan berlinarna själva producera skräp, men inte sällan är det turister som skitar ner. Som på andra populära resmål driver de runt i stora horder, inte sällan fulla och högljudda. Givetvis inte alla turister, men tillräckligt många.
En tredje sak är att det kostar att hålla rent. Berlin har kallats ”fattigt men sexigt” och det finns helt enkelt inte pengar till att – som i Sverige – hålla efter alla partydjur som drar genom stan. Dessutom finns det en charm i att Berlin inte är så välkammad och tillrättalagd. Det brukar faktiskt vara det första som svenskar förälskar sig i.
Ta seden dit du kommer!
Nåväl. Den goda Anna-Lena kan ha låtit texten ta en helt annan riktning utan att jag vet om det, men jag erkänner att jag triggas – även av rubriken. Hon börjar med att klaga på att folk reagerar när hon presenterar sig med sitt förnamn. Visst, vi har alla varit där. Skrattat i mjugg åt ”Frau/Herr” hit och dit, men vad hände med att ta seden dit man kommer?
Jag förväntade mig faktiskt mer av en korrespondent för Sveriges största morgontidning (även om det råkar vara DN 🙄), särskilt av en person som bott i många olika länder.
Jaja, det är bara att tugga i sig. Det säljer väl att börja med att klaga och gnälla, något jag aldrig skulle göra… 😉