Jag snubblade in på en fotoutställning på Camera Work, Kantstrasse 149, i förra veckan. Tydligen var det den första dagen, för de höll fortfarande på att spela in filmer och en audioguide om bilderna. Det tog en stund innan jag fattade att det faktiskt var Thomas Billhardt himself som jag frotterade mig med.
Fotografierna var otroliga. Först fick jag möta ett Berlin som inte längre finns. Tiden efter kriget, men före muren. Och perioden då muren skar sönder staden. Gator och byggnader jag inte känner igen. Människor i 70-talskläder. Spännande att se, och på något vis ser de alla bekanta ut.
Men Billhardt bjöd även på fantastiska bilder från andra världar. Ett foto kändes så modernt, men föreställde en beväpnad vietnamesisk kvinna som vaktar en amerikansk soldat. Deras blickar säger allt. Hennes: rädsla, men beslutsamhet. Hans: ilska, men undergivenhet.
Många fotografier var tagna i andra länder, under andra (kommunistiska?) regimer. Min strupe snärjdes åt när jag stannade framför ett foto av Aleppo, Syrien. Det var en bild av en levande stad, med levande människor. Inte som vi ser den idag.
Dessutom satt det en röd prick vid tavlan. Min första tanke var att någon ville bevara bilden av hur det var då. Innan kriget. Innan dödandet. Innan förstörelsen.
Utställningen ”Thomas Billhardt – Ein Leben in Bildern” pågick 25/3–6/5.
Se fler av Thomas Billhardts bilder på hans hemsida: thomasbillhardt.de
Edit: När jag nu läser på hemsidan igen så började utställningen redan den 25 mars. Märkligt! Varför filmade de och spelade in berättelsen om bilderna först mot slutet av utställningen? Jaja. Dokumentation, antar jag.