- Gaslågan i varmvattenberedaren: ffffFFOFF! Första gången jag hörde det trodde jag någon tände eld på lägenheten. Brrrr!
- Spårvagnar: Jag älskar det ljudet! Känns så storstadigt, men ändå småstadigt på något vis. Ooooooouuuuiii… när de startar. Squeeeeek, i de mjuka kurvorna. Du-dunk-du-dunk. Mycket mysigare ljud än t-banetågen.
- Sirener: Inget njutbart ljud. A bor bredvid en trafikerad väg och jag vet inte om det ligger sjukhus och polisstationer just i närheten, men sirenerna går i ett. Ambulanserna använder dem när de ska ta sig igenom korsningar med många bilar, men när de är förbi slår de av dem. En sak som alltid gör mig rörd är att se hur bilar gör allt för att hjälpa ambulansen att komma fram. Stannar, kör undan, svänger av. Det är solidaritet det!
- Trafik: Jo, den finns. Ja, den låter. Jå, det luktar avgaser.
- Tystnad: En tvärgata åt höger och allt blir tyst. Magic! Tystnaden bor också i Tiergarten, som är en stooor park. Där försvinner man in i en annan värld.
- Gatumusiker: Det står alltid någon och spelar och sjunger vid Schönhauser Allee Arcaden. Ganska mysigt. En gång snubblade jag på ett helt punkband vid Alexanderplatz. De svängde bra! Däremot har jag inte hört några panflöjter ännu. De är ju standard i andra städer.
- Argsinta tyskar: Jag tycker tyskarna är mer utlevande. Beror det på att vi är närmare Medelhavet? Känslorna kan svalla lite här och var och jag tycker inte folk är rädda för att höja rösten. Är skillnaden den svenska konflikträdslan?
- Hallooooo! Den klassiska hälsningsfrasen. A tyckte det var trevligare att säga hej i Sverige för att E:et formar munnen till ett leende. Mmmm, fast halloooo är kul att säga 🙂
- Näktergal: Jo, det är sant! Mitt livs första levande näktergal lyssnade jag till i Friedrichshain i maj. Jag har två vittnen som kan intyga det. Det var som i en dröm!
- Tyskan: Jag tycker det är ett så himla vackert språk. Flytande, viskande, svischande, svallande. Synd att så många tror att Hitler är lika med tyska språket. Vi behöver ju bara titta på en svensk 40-talsfilm för att höra hur språket och sättet att tala har förändrats. Nä, jag tycker det är minst lika mjukt och sensuellt som franskan – och sen beror det på känslan bakom förstås! Aggressivitet låter inte vackert på något språk.
- Hinterhof: Jag har nämnt tidigare hur bakgårdarna blir som en ljudförstärkare. Det är både bra och dåligt. Jag tror att jag inte blir lika störd för att jag inte förstår vad människor säger. På eftermiddagen kan det vara trevligt att höra folk som pratar, slammer med porslin och bestick som klirrar. På natten vill man förstås inte höra hög musik, skratt och skrål förstärkas. Än så länge har jag inte blivit alltför störd. Ingen har brakat igång musik kl.04.00 eller vrålar i trapphuset. Nä, det är de öppna fönstren som skvallrar om människors liv. Barnskrik, sång, skratt. För det mesta får det mig att känna mig delaktig i något större.
- ”Ausstieg links”: I London var det ”Mind the gap”, i Stockholm ”Se upp för dörrarna”. De där fraserna som sägs i högtalarna på t-banan eller spårvagnen. Här talar de om på vilken sida i färdriktningen som man ska stiga ut. Bra att veta är att man själv måste trycka på en knapp på dörren för att komma ut. Dörrarna styrs inte centralt av föraren.
- Du-dunk: I mitt hus är det ett ljud som låter som ett stort hjärta som slår, ett rytmiskt du-dunk du-dunk. Jag tror det är grannens tvättmaskin, som verkar gå dygnet runt. Ibland stör jag mig på det, men för det mesta känns det betryggande. Minnen från mammas mage?
- Tschüüüüß, Tschüßieeee, Ciaoooo: Olika sätt att säga hejdå. Jag tycker det låter så rart med Tschüß. Kyss på dig, tills vi ses nästa gång!