Vs bild av mig i soliga Friedrichshain
När jag kommer hem igen ska jag skriva ikapp. Jag har så mycket att berätta, men inte haft tid att göra det. Idag är min sista dag i underbara, vackra, schabbiga Berlin och jag har med bestämdhet talat mig själv tillrätta. Jag SKA återvända.
En del av mig vill på något vis se min hemfärd som dramatiskt slutgiltig. Det är förvisso så att detta är slutet på den här vistelsen. Denna alldeles speciella upplevelse. Mitt första längre möte med staden, människorna, sevärdheterna, kulturen, caféerna, ölen och arkitekturen. Alla dessa fina ingredienser som skapar en unik känsla inom mig. En tillhörighet, frihet, förundran och nyfikenhet.
Dåliga dagar kan det också skapa utanförskap, men jag vet att det egentligen bara finns inom mig. Min syn på verkligheten, men den är inte alltid sann och jag kan välja att känna gemenskap istället. Det sker lättast genom att gå ut och möta gatorna, parkerna, träden och himlen. Då tänds solen återigen i mitt hjärta och jag kan inte motstå att le från insidan ut.
Underbara vänner <3
I söndags träffade jag ännu en speciell vän, V. Vi har bara träffats tre gånger, men känner redan att vi hittat varandra. Hon är en mjuk, men stark person och hon älskar Seattle så som jag älskar Berlin. Jag hoppas hon kommer ha möjlighet att besöka mig i Skellefteå. Vi ska i alla fall hålla kontakten.
Igår kväll träffade jag A&A för sista gången och det var emotionellt att skiljas. A är en vän som också drabbade mitt hjärta första gången vi sågs. Vi föll faktiskt i varandras armar och undrade varför det dröjt så länge för oss att träffas. Hennes pojkvän A är fin och jag är enormt tacksam för att han upplåtit sin lägenhet till mig större delen av den här tiden.
S&H har varit så otroligt snälla och engagerat sig i mig genom att bjuda med mig och ibland skaffa biljetter till olika kulturevenemang. Jag är mycket tacksam för det. Hoppas de vill träffa mig igen, för jag vill gärna behålla vänskapen.
Ikväll ska jag träffa S och hon ska köra mig till flygplatsen. Hon är en sån där go’ människa som man bara tar till sitt hjärta och kramar om. Det här blir tredje gången vi ses, men hon känns som en vän att behålla.
Till sist har jag min käre vän M. En sann själsfrände som jag haft så mycket roligt med. Han har alltid tagit väl hand om mig, tagit sig tid att visa runt, berättat. Utan honom skulle jag inte känna Berlin så bra som jag gör. Utan honom hade jag missat så många fantastiska utställningar och intryck. Det är en vänskap som man inte får uppleva så ofta i livet. Det är lite som att möta sig själv. Vi gillar samma saker, skrattar åt samma roligheter, tycker om att gå, cykla, fotografera, dela intryck. Jag är oändligt tacksam för allt jag fått se och uppleva med honom.
Ja, här sitter jag. Givetvis med tårar i ögonen. Det är mycket svårt att slita sig från det liv jag levt i 3,5 månader. Nu är det tillbaka till verkligheten som gäller. Jag ser fram emot att möta Sverige och Skellefteå – speciellt katten Spira vill jag träffa. Längtar intensivt efter henne. Men nu vet jag definitivt hur det ligger till. Jag lämnar mitt hjärta i Berlin och jag tror aldrig det flyttar tillbaka till Skellefteå igen.
Auf Wiedersehen, liebe Berlin… <3