”Theodor skapar konsten i Berlin” blev rubriken. I min version var den ”Satsar på konsten – i Berlin”. Inte riktigt samma sak, men det funkar.
Ibland måste man få göra ett skrytinlägg. Jag har ju försökt hitta möjligheter att tjäna pengar på skrivandet. Även om jag inte hittat något övergripande sätt ännu, så har jag fått vissa mindre uppdrag. Genom en fin kontakt på Norran i Skellefteå blev jag lovad en plats i tidningen om jag kunde hitta en konstnärlig Skelleftebo i Berlin.
Ja, tanken var förstås att göra ett reportage om henom. ”Vilken tur”, tänkte jag, ”…att jag precis lärt känna Theodor Johansson!” När jag presenterade idén för alla inblandade var det idel tummar upp och jag skred till handling.
Att intervjua någon är spännande, läskigt och roligt. Jag är glad att jag fick öva på tålmodiga Theodor. Många frågor var förstås självklara. Vem är han, var kommer han ifrån och vad vill han göra i framtiden.
Men det fanns också utrymme att bli mer personlig. Jag tyckte det kändes märkligt att ställa den typen av frågor när man inte känner varandra så väl. Fast i rollen som ”reporter” är ju ”det mesta tillåtet”. Så jag frågade!
”Gaykonst” möter heteronormen
Vissa av Theodors motiv visar män, ensamma eller tillsammans, och det finns en spänning mellan dem eller gentemot betraktaren. Det fick mig att undra om det finns en speciell ”gaykonst”, samtidigt som jag kände mig knäpp som ens ställde frågan. Skulle man ställa sådana frågor till exempelvis en man som målade kvinnor på liknande sätt? Nä!
Ändå är det intressant. Det handlar om bildspråk och vad betraktaren tolkar in i motiven. En kommunikation som uppstår. Och detta är väldigt tydligt i Theodors bilder.
När man som jag är en del av den sk ”heteronormen” känns frågan fördomsfull samtidigt som nyfikenheten är stor över hur andra människors verklighet ser ut. Jag hoppas jag lyckades balansera det där på ett bra sätt, även om det bara nämns lite i förbifarten.
Positiva efterverkningar
Det jag känner mig mest stolt över med reportaget är att en läsare visst kontaktade Norran och erbjöd Theodor en utställning. Ja, att få ställa ut i Skellefteå alltså. När jag meddelade honom det svarade han att det länge varit en dröm för honom. Om jag hjälpt till att förverkliga en dröm för en annan människa gör det mig innerligt glad.
Tack till Emilie på Norran som hjälpte mig att förverkliga mitt första reportage!
Läs reportaget som pdf (2,2 Mb)