Jag trodde jag sluppit ifrån det dåliga vädret när jag lämnade norra Sverige. Ha, Berlin kan minsann också! Att det kan regna mer eller mindre konstant – hela dagarna – trodde jag bara skedde under monsuner. Berlin brukar dock bli dränkt med jämna mellanrum.
Ingenstans går åskan så hårt som i Berlin. Möjligtvis i min mormors hemby Morjärv i Norrbotten. Som barn var jag sjukt rädd för åska, och det var mormors ”förtjänst”.
Hon berättade ofta hur otroligt hårt åskan gått i Morjärv. Orten ligger som i en ”gryta”, förklarade hon, med berg och sluttningar omkring sig. På den tiden, typ 1920-1930, var elektriciteten inte speciellt pålitlig.
Jag förstod aldrig varför mormor gick runt och vek undan gardinerna när hon hörde åskan mullra. Nogsamt lade hon tyget över stolar eller uppe på gardinstången.
Det var eluttagen hon ville skydda gardinerna från. I hennes gröna ungdom slog nämligen blixtarna ut genom kontakterna, och allt som fanns i närheten kunde fatta eld.
Så illa är det aldrig i Berlin – så vitt jag vet. Fast visst kan det åska rejält här. Turligt nog har vi tv-tornet som tar de flesta blixtarna. Ka-blam!
Önskar nästan att det åskade. Inte bara regn, regn, regn…