Bara smaka på det namnet. Klingar ganska ovant i åtminstone mina öron. László Moholy-Nagy var en ungersk konstnär som främst förknippats med Bauhausskolan i Dessau, men han var så mycket mer.
Enligt Wikipedia var Moholy-Nagy ”skulptör, målare, formgivare och fotograf”, men på utställningen fanns skisser, modeller och dokumentation av teaterscenografier, ljussättningar och högaktuella experiment. Allt gjordes manuellt, men inför utställningen hade man återskapat hans ljus- och färgidéer digitalt. Jag var väldigt imponerad av de invecklade skulpturerna, eller modellerna, som skapade rörelse både för egen maskin, men även i och med ljusets reflektioner. Några skulpturer bestod av plexiglas som belystes med olika färger. Ljuset, rörelsen och färgreflektionerna skapade ett konstverk i sig. Mitt favoritverk var ett slags spindelväv av genomskinliga plastpilar som satt ihop med hjälp av metallringar. Osynliga trådar av fiskelina höll uppe verket i taket och några av trådarna satt fast i hjul som när de snurrade skapade rörelse också i ”pilväven”. Jag tänkte på havets vågor, gnistrande snökristaller som sakta förvandlas till issörja vid vattenbrynet. Dessutom uppstod ett märkligt knarrande, knastrande ljud när de små hjulen svängde runt. Ja, det var magiskt. Hade kunnat stirra på det tills jag fick nackspärr.
Bauhaus Archiv och våga vägra audioguide
Bauhaus Archiv, museishoppen.
Jag gick händelserna i förväg i inledningen. Iförrgår var jag alltså till Bauhaus Archiv i Berlin för att se på utställningen om László Moholy-Nagy. Den var lagom stor, för jag blev inte supertrött av alla intryck. Jag har lärt mig att aldrig, aldrig ta en audioguide på en konstutställning. Finns ingen chans att jag orkar kombinera att lyssna med att ta in på andra sätt. Det visuella är nämligen viktigast för mig, men sedan kommer andra sinnen. Att dessutom behöva aktivera öronen för att ta in information, det fullständigt dränerar mig och det förstör den känsla som jag är ute efter. När jag går runt och tittar på målningar, foton, filmer och ljusprojektioner så vaknar något inom mig. Jag tar in alltihop med varje fiber av min kropp. När jag tittade på foton iförrgår kändes människorna så oerhört levande. Som om vi befann oss på samma plats i tidens ström. Samtidigt betraktade jag alla zombies som gick runt med audioguider. En hel klase av människor hade säckat ihop i ett hörn, alla med mycket koncentrerade och sammanbitna ansiktsuttryck. Själv svävade jag på moln av en märklig frihetskänsla. Jag kan bara inte absorbera mer faktainformation än det som står vid bilderna eller inleder varje ny avdelning. Efteråt vill jag gärna veta mer, men under utställningen är det upplevelsen som gäller. När det fungerar som bäst är det ren magi. Jag blir till en del av verken. Jag följer med i rörelserna, är en del av ljuset och lever mig in i penseldragen. Underbart!
Att känna på konsten
En avdelning älskade jag extra mycket. Den var egentligen till för blinda, men alla var välkomna att röra vid objekt, känna på material och till och med låta fingrarna följa en fysisk modell av en tavla. Det öppnade upp för ännu en dimension och min beundran för denna konstnär djupnade. Att kunna tänka, skapa och fungera i så många olika dimensioner samtidigt! Han hade till och med skapat en bok med dofter och gett dem namn som ”Livets doft”. Vad luktar livet egentligen? Jag önskar att också jag var konstnär på den nivån. Så modig och intelligent László Moholy-Nagy var, på många sätt långt före sin tid. Ja, tänk den som ändå fått studera på Bauhausskolan. Den ska tydligen öppna upp igen, men vilka är dagens László Moholy-Nagy, Paul Klee, Lucia Moholy, Walter Gropius, Vasilij Kandinskij, Johannes Itten, Lyonel Feininger, Marcel Breuer?* Jag tycker verkligen om konsten från den här eran. Bauhaus är funkisens föregångare, vilket syntes i museishoppen, där de exempelvis sålde de fina Margrethe-skålarna av Sigvard Bernadotte. Sen är det förstås inte sakerna i sig som fascinerar mig, utan idéerna, filosofin samt passionen för form, design och konst.
………
Bildtext: ”Laszlo Moholy-Nagy – photography from NARA – 281845” av Okänd – File:Declaration of Intention, Number 134392, for Laszlo Moholy-Nagy – NARA – 281845.tif (National Archives Identifier 281845). Licensierad under Public domain via Wikimedia Commons.
*Det fanns många duktiga kvinnor också. De fick studera på samma villkor som männen, men det fanns förstås inte så många kvinnliga lärare. Därav bristen på namn. Oavsett så var man på Bauhaus för tiden väldigt jämställda och fritänkande, och antalet kvinnliga studenter stort.