Just nu har jag inte hunnit fattat vad jag gjort. Mina ”råa” anteckningar och minnesbilder, vilka kommer ligga till grund för berättelsen, kommer inom kort att läsas av en annan person. Tack för att inte den chocken landat i kroppen än! Jag bävar för vad som sker när den gör det.
Första deadline avklarad. Jag har lämnat in svar på de frågor som handledarna på kursen hade. De sidor av filmmanuset som finns är sammanställda. Det stora råmanuset av blandade anteckningar är också uppladdat. Så var det gjort. Hepp!
Under arbetet att sammanställa allt material har jag grunnat på mig själv som författare. Jag kommer att berätta mer om det i nästa inlägg. Först vill jag dela med mig av en aha-upplevelse. Då jag fick se ett filmklipp om den amerikanske skådespelaren och manusförfattaren Mike Whites skrivprocess var det som att få en stekpanna i skallen.
Han beskriver den kreativa processen i två lika viktiga delar. Den första verkar dock allt annat än klok och logiskt. Det ser snarare ut som om man gör… ingenting! Insikten att jag och min process kanske inte är så galen känns oerhört skön. Tack Mike <3
Kolla på filmen!