Inser ikväll när jag promenerar hem från matvaruaffären, att det verkar vanligt att man i Berlin gör om gamla kyrkor till skolor och daghem. Jag har sett minst tre kyrkor som har skyltar om just den typen av verksamhet. Det är ingen vidare vetenskaplig undersökning, men det är ju ändå inte min grej. Haha. Det känns lite märkligt att dessa gigantiska, ekande byggnader ska ”förvara” barn. Får hoppas man gjort något åt akustiken… Bara en av skolorna hade religiös anknytning (så vitt jag kunnat se) och det var Pingstkyrkan vid Petersburgerplatz.
Det för osökt in tankarna på en berättelse jag fick till mig vid murmuseet vid Bernauerstrasse. Där låg en gång en kyrka, men 1961 när muren byggdes hamnade den på ena sidan och 95% procent av församlingen på den andra. De resterande 5% hittade rätt snart en ny kyrka och den blev stående helt övergiven. Självfallet fanns det människor och familjer som genomled värre öden när de splittrades, men på något sätt tycker jag den här kyrkans historia är symbolisk. På 1980-talet beslutade de i öst, där kyrkan hamnat, att den skulle rivas. När jag besökte platsen fanns det en ny byggnad där. Ett cylinderformat kapell med sädesfält runt om. Försoningskyrkan. Kanske hette den så redan innan muren restes, men jag tycker dess namn är så fantastiskt att jag får rysningar. På platsen finns också en staty av en man och en kvinna som, på knä, omfamnar varandra. Jag kände tydligt av markens vemod, men samtidigt en slags trotsig frihet som jag förknippar så starkt med Berlin. De här människorna kuvar man inte igen.
Besök Berlinmurens utomhusmuseum vid Bernauerstrasse. Vill du hitta stadens själ så hittar du den där. Inte minst vid minnesbilderna över murens offer.