Jag har säkert nämnt det förut, men tyska toaletter är konstiga. De kan indelas i två kategorier: de med ”hylla” och de utan.
Med hylla menar jag en märklig upphöjning där bajset bildar fin hög. Man kan betrakta lasset innan man spolar bort det. Förutsatt att man inte råkat täcka det med papper.
Den andra kategorin toastolar ser ut som ”vanliga”. Dessvärre visar sig en viss dysfunktion efter spolning. Själva plumsvattnet ligger aningen för långt bak (!) för min röv så ”joxet” landar på kanten strax innan. Det gör att en del gärna klänger sig fast vid vattenbrynet även efter spolning.
Du kan tycka att det är helt i sin ordning, men nope. I en svensk toaskål kan man lämna bromsspår och klickar (urk!) då och då – sällan varje gång!
Så vad är det att gnälla över? Det är det vi har toaborstar till. Ja, helt rätt och riktigt. Det stör mig bara att denna missberäkning på 1–2 cm innebär konstant städning. Och äckliga överraskningar!
Det händer att jag glömt kolla efter spolning och får en skämmig överraskning vid nästa besök. Som tur är så är det alltid jag. Det är dock sällan någon glad överraskning.
Snacka om skitsak att hänga upp sig på 💩