I ett tidigare inlägg började jag med att snurra in mig i kaffesnack. Tänkte göra om den bravaden för jag har hittat något alldeles, alldeles underbart – koffeinfritt kaffe! Det är ju guld!! Jag älskar kaffesmaken, men pallar inte med koffeinet. Det gör mig stressad, uppskruvad, darrig, stirrig. Ja, jag mår inte bra av det.
Så i söndags var jag och V till Mauerpark för att kolla på loppmarknaden. Det var för övrigt mycket folk, varmt och skönt väder och jag köpte mig en röd scarf med vita prickar på.
För att pusta ut efteråt gick vi till det smått berömda fiket Anna Blume på Kollwitzstrasse i Prenzlauer Berg. Jag säger bara o store Jesus – vilka kakor!! Cheesecakes, pajer, morotskaka, tårtor, Sachertorte och mycket mer.
Jag bara måste ha en bit Sachertorte. Trots att den är väldigt chokladstinn är den så himla god. Biten var enorm, men jag tryckte i mig nästan allt. V tog en bit morotskaka. Jag fick smaka den och den var inte illa den heller. Rekommenderar verkligen alla kakmonster därute att göra ett besök.
Café Anna Blume: Kolla in tårtorna!
”Nya” uppfinningar
På menyn har Anna Blume förstås de sedvanliga dryckerna. Fast vänta. Nä! Det fanns alltså ett koffeinfritt kaffe, men också något som jag aldrig tidigare hört talas om, Caro-Kaffee.
Det är ”kaffe” gjort på sädesslagen korn och råg samt cikoria och malt. Tydligen introducerades det i Västtyskland redan 1954 som kaffeersättningsmedel. Jag vet att man även i Sverige gjorde kaffe på cikoriarot under kriget, men att det lever kvar…?
Jag vågade inte prova det så jag tog en cappuccino på sojamjölk och detta koffeinfria kaffe istället.
Det tyska ordet är rena tungvrickarövningen. Smaka på det bara. Entkoffeinierter Kaffee. Man uttalar det i delar – så här: ent-koffe-i-nier-ter. Ja, om det går att fatta utan ljud. Jag fick öva ett tag innan jag kunde säga det, och går det för fort börjar tungan snubbla.
Sen kan förstås man göra det enkelt för sig och säga Koffeinfreier Kaffee…
När jag var och handlade på min favoritekobutik på Warschauerstrasse passade jag på att plocka med mig en påse espressokaffe. Koffeinfritt förstås. Dessvärre finns det ingen kaffekokarmojäng i lägenheten. Den rättmätiga hyresgästen dricker mest te och – gud förbjude – det där hemska pulverkaffet.
Om jag hittar en billiga espressokanna tror jag att jag slår till.
Det gick rätt bra att bara slå på hett vatten och låta stå en stund och sen hälla via tesilen ner i koppen. Men jag måste påminna mig själv att trots att koffeinet är borta finns garvsyran kvar. Inte snällt för magen.
Så dosen får fortfarande inte överstiga 1 kopp per dag.