Gul och lila krokus.
En dag på lunchen fick jag för mig att gå ut och lapa lite sol. Det blir lätt trist att sitta inne på ett kontor en hel dag när våren sprakar utanför fönstret. Ja, den kommer tidigt i år. För mig är det som i maj-juni och inte mars. Det är inte så ofta jag sett krokus uppe i norr. Möjligtvis i rabatter, men inte liksom fritt växande här och var. Och det är underbart! Nåväl. Precis runt knuten på jobbet ligger det en kyrkogård. Inte vilken kyrkogård som helst. Nej nej. Har du hört talas om Père Lachaise i Paris? Den kyrkogården där alla författare, konstnärer, musiker, poeter, vetenskapsmän och så vidare ligger begravda? Dorotheenstädtischer Friedhof i Berlin har samma status. Här finns många av de stora tyska namnen. De jag hittar under mitt långsamma och planlösa strövande var förstås makarna Bertold och Helene Weigel Brecht. Alldeles intill kyrkogården ligger för övrigt Brecht Haus, makarnas hem, som numera är ett museum och det finns en lokal för Litteraturforum im Brecht-Haus, där läsningar och litteraturkvällar anordnas. Troligtvis till Brechts ära och i hans anda.
En fin primula.
Här vilar makarna Brecht.
Kända och okända namn, sida vid sida
Som en svensk björkallé.
Det var varmt i solen, men vinden och luften var kylig. Strosade ändå vidare mellan gravarna. På den här kyrkogården är det rörigt för ögat. Inga tydliga rader, knappt gångar ibland, och en salig blandning av gravar trängs på en ganska liten yta (om jag såg allt vill säga). Jag känner att min kunskap om tyska kulturmänniskor inte är speciellt god. Levande som döda. Hittade trots det en grav för en man vid namn Paul Dessau. Trodde han hade något med Bauhausrörelsen att göra, men han råkar visst bara ha haft samma efternamn som staden Bauhaus hade sin upprinnelse i. Istället var han tonsättare och dirigent. Jag tror man ska ha mer tid på sig att gå runt och läsa på gravstenarna för att hitta de berömda namnen. Intressant också vilka oerhört vräkiga gravplatser det kan finnas! Stora mausoleer över familjer som troligtvis haft en högre ställning i samhället – eller mycket pengar. Det är häftigt att se, men inte alltid snyggt. Samtidigt gillar jag att det inte är så likriktat som många svenska kyrkogårdar är. Tanken att alla ska vara lika inför döden är okej, men det är onekligen mer spännande med variation.
Avslutar inlägget med fler bilder av blomstrande fägring. Blommor är så vackra!
Rhododendron? Blommar de nu?
Lilavit krokus
Vit krokus.
Och bara lila krokus.