Idag, den 9 november, är den 23 år sedan Berlinmurens fall. Det är alltså bara 23 år sedan Tyskland blev fritt. Ett år senare, 3 oktober 1990, enades delarna och blev till ett helt land. Jag tycker det är svårt att förstå hur det måste ha varit att leva i denna splittring. I Sverige har vi haft fred och frihet sedan 1814. Det är nästan 200 år. Många skulle förstås hävda att tyskarna förtjänade allt som skedde i och med Hitler och andra världskriget. Förvisso. Men en stor del av de som fick leva med delningen av landet och muren i Berlin föddes ju efter krigets slut. Det är redan där ett par ytterligare generationer som straffats för det som andra hade gjort.
Jag vet inte om det var ett lämpligt straff, men muren var grym. Hur den skar genom en stad, genom familjer och helt cyniskt stängde människor ute från frihet och ett bättre liv – bara för att de skulle förse väst med billiga produkter. Jag har nämligen läst att Östtyskland var då vad Asien och Kina är idag, ett ställe för billig arbetskraft och massproduktion. Så att väst kunde handla lågprisvaror och själva slippa jobba för svältlöner. Nåja. Jag vet inte om jag har belägg för detta, men lite sanning ligger det i det. De välutbildade ville hellre söka lyckan i väst och att förlora dem var tungt för öst.
Att sedan veta att muren föll av misstag. På grund av dålig kommunikation mellan olika instanser. Så här står det på Wikipedia:
Demonstrationer för demokrati utbröt i flera östtyska städer, inklusive Östberlin.[2] Den östtyska regimen var pressad och hade svårt att hantera situationen, då denna delvis skapats av reformer i andra östländer, exempelvis av den reformpolitik Michail Gorbatjov startat i Sovjetunionen. Den östtyska regimen hade inte följt med i denna reformpolitiska utveckling.
Kommunistpartiets politbyrå beslutade den 9 november att med tanke på det politiska trycket tillåta privata besök i Väst. Det skulle gälla från följande dag, och ansökan skulle krävas. SED-funktionären Günter Schabowski fick i all hast ett handskrivet papper om de nya regleringarna, och vid en kaotisk TV-sänd presskonferens inför journalister från hela världen frågade den italienske journalisten Riccardo Ehrman när dessa nya regleringar skulle börja gälla. Schabowski, som var dåligt påläst, svävade på målet och antog ”att detta gäller med omedelbar verkan och utan restriktioner”. Tiotusentals östtyskar begav sig till gränskontrollerna och vakterna som saknade direktiv släppte förbi dem kl 23.30. Samtidigt öppnades på motsvarande sätt gränspassager i den inomtyska gränsen mellan Västtyskland och Östtyskland.
Där kan man tala om en lycklig slump. Om det nu var slumpen som avgjorde. Jag vill gärna tro på att det fanns en mening. Att det var dags. Alla länkar var försvagade och sen brast de när tiden var mogen. Som jag tror det kommer bli med alla frihetsberövande regimer förr eller senare. Jag blev ganska rörd av Ms berättelse, att han varje år brukar se en dokumentär om murens fall. För att fira och minnas. Ah, det är vackert. För när firade vi friheten senast?
*Die Wende betecknar förändringen, vändpunkten samt ”processen där man övergick från socialism och planekonomi till kapitalism och marknadsekonomi i Östtyskland runt åren 1989-1990. I den processen ingick Berlinmurens fall.
Källa: Wikipedia.